fredag 9 september 2011

Vad man säger och vad man skriver...

För nära 2 år sedan sa en vän till mig att tänk på vad du skriver som status på Facebook. Något jag för det mesta gör, av flera anledningar och jag vill ju kunna stå för det jag skriver. Här om veckan påminde jag mig själv om vad min vän sa fast det var i ett helt annat läge, en annan sak och i talat språk men budskapet är ändå det samma.

En pappa får ett samtal från sonens skola. Skolan har reagerat på mannens sons talade språk då han använder nedsättande ord om sina klasskamrater, fröknar osv. Pappan står helt frågande och försöker förklara för sonens lärare att han brukar inte säga ord som "bitch", "hora", "bögjävel" och så vidare när han pratar med sin son. Likväl har mannens son använt de orden i skolan. Sonen som naturligtvis känner sig påkommen tjurar och vill inte prata om saken med sina föräldrar som vid det här laget hotar med indragen veckopeng och dataförbud. Jaha säger sonen och tar sitt straff men tala om vart han lärt sig orden vill han inte göra.

Samma sak händer en mamma som står lika frågande inför sin dotters uttryck. Mamman försöker förklara för sin dotter att man inte säger hora till flickor, att bitch är samma sak som hora (såvida man inte talar om honhundar på engelska), jävla bögjävel till pojkar eller vad det nu månde vara för nedsättande ord. Mamman försöker förklara själva innebörden av orden men dottern, precis som mannens son, tjurar och tycker att mamman är jobbig och ett bråk urartar med smällande dörrar och onödigt hårda ord.

Båda dessa föräldrar förbjuder sina barn att använda dessa ord. Det kommer ett hembrev från skolan som vill kalla till möte på grund av det hårda klimatet i klassen. Jag vet, jag har fått sådana i mina dar... Då de båda vet att de har haft fighter med sina barn om detta går de iväg till mötet, redo att försvara sig till tänderna. "Det är inte mitt barn det är fel på", "jag har inte en aning om vart han/hon lärt sig", "jag är så förbannad och ska skälla ut hela klassens föräldrar"... tankarna i föräldrarnas huvud är många. De har rannsakat sig själva och tycker inte att de säger sånt till sina barn. Visst svär dom ibland och blir arga men vem blir inte det???

På mötet ber lärarna föräldrarna att sätta sig ner och så börjar de tala om det hårda klimatet i skolan och de hårda orden. Att flickor går hem ledsna för att de blivit kallade för horor och att pojkar känner sig förnärmade för att blivit kallade för bögar. Klassen har haft många och långa samtal om detta och har kommit fram till att de vill ha lärarnas hjälp. Med vad kan man undra?

Jo, det nya fenomenet som dök upp i våra liv för några år sedan, kallat Facebook. Där har man vänner och där har man sina föräldrar som vänner i det virtuella. Vad de vuxna inte tänkt på är att deras barn även läser sina föräldrars statusuppdateringar och kommentarer. Barnen kollar sina föräldrar precis som föräldrarna kollar sina barn... och det hade till slut kommit fram till lärarna att "min mamma kallade någon för hora i en kommentar", "min pappa skrev bögjävel till den och den". Med andra ord var det indirekt föräldrarna som hade lärt barnen uttrycken och på så sätt även sanktionerat dem. För det är ju vi föräldrar som ska lära ut vett till våra barn och om vi då falerar i det - då har vi ju gjort oss själva skyldiga för vi har ju använt orden men inte tänkt på att våra barn faktiskt kan läsa det vi säger.

Och då står vi där med skägget i brevlådan och har skällt ut våra barn för något vi indirekt lärt dom. Så snälla föräldrar - tänk på vad ni skriver. Skriv inte att någon är en hora - även om ni är arg på människan! Ditt barn kanske läser det du skrivit och tar efter just dig. Visst vill du att ditt barn ska kunna "sköta" sig?

Så tack Irene för det du sa till mig för nära 2 år sen, du har lärt mig mycket genom dina kloka ord.

(Om man nu absolut vill använda sådana gräsliga ord om andra människor kan man idag använda sig av den lilla funktionen som döljer det man skriver för en viss person... gör det då - för era barns skull...)