... kanske man ska säga om en del av denna skrift. Tänkte fortsätta lite om Facebook och dess personliga tillkortakommanden. Personliga tillkortakommanden? Tja, det kanske inte är rätt sagt men det jag tänker på kan få personliga följder. Förra inlägget skrev jag om att vi som föräldrar måste tänka på hur vi faktiskt uttrycker oss på Facebook, hur vi skriver och vilka ord vi skriver och som vi sen kanske förbjuder våra barn att uttrycka. Vi vuxna försöker se oss själva som goda förebilder men ibland kanske vi inte är det.
Goda förebilder finns runt omkring oss, i olika skepnader. Det kan vara historiska personer, fiktiva personer, människor i vår närhet, folkvalda politiker, vänner och "annat". Ibland falerar våra goda förebilder... se på helgens "bostadsaffärer" eller korkade uttalanden vad gäller "prövomedlemskap"...
Jag är socialdemokrat, jag är stolt över det. Men det innebär inte att jag är stolt över alla påhitt partiet kommit med under många år även om jag stödjer flertalet av dem. Det jag kämpar för och tror på är den socialdemokratiska grunden om alla människors lika värde, gemenskap, jämlikhet och broderskapstanken. Här hemma har jag en bok som jag ofta bläddrar i, jag ärvde den av min morfar. Boken heter "Arbetarrörelsens historia under 100 år" och är en bok bestående av artiklar, tidningsurklipp, epos, dikter - ja, allt man kan tänka sig som rör arbetarrörelsens historia. Allt det där man ofta glömmer bort, vår historia. Den första artikeln är från 1838 och den sista från då boken gavs ut 1938. När jag känner att jag börjar tappa bort vad det är jag kämpar för och tror på bläddrar jag mer i den. Läser om ett samhälle där de rika hade det de ville ha och folket var lämnat efter, folket skulle rätta sig efter de besuttnas påhitt. Idag hittade jag på sidan 87 som tar upp året 1881 en dikt som är som följer:
"Till Sverges folkombud går fram en röst,
Ett eko ifrån tusen, tusen bröst:
Medborgarrätten vi af er begära!
Må sanning blifva jemnlikhetens lära!
Vi fordra här blott en rättvisans gärd:
Arbetets sträfvan är ock lönen värd!
Vi måste hörda bli, ty stark är tonen.
Som ljuder fram ur jättepetitionen!"
Det är sådana här små dikter och stycken som jag läser och som gör att jag åter minns varför jag bröt mig loss ur min borgliga uppväxt och bildade min politiska åsikt. Vi är starka, vi är många - många som kämpar för det vi tror på. Man behöver inte älska varje person men man ska respektera människan, vi strävar åt samma mål. Idag är detta viktigt att tänka på då helgens korkade uttalanden och bidragsfel tycks vara det man ska bilda sin politiska uppfattning på. Det är inte bara en partiledare som är partiet. Det är inte en talesman som är hela partiet...
Det är alla vi andra! Vi som är ute till vardags och pratar med folk. Vi som skriver insändare, går på fullmäktige, nämnder, möten. Det är vi som är ryggraden i vårt parti för utan oss vore vårt parti ingenting. Jag blir beklämd när jag hör folk som säger att de inte ska rösta på Socialdemokraterna på grund av vår partiledares inkompetens vad gäller riksdagens system för bostadersättning - hallå, är det det hela Sverige handlar om? En malmöits i mina ögons idiotiska uttalande om medborgarskap på försök - vi är så många fler som kämpar för det stora hela! Bidragsshistorien får ha sin gång där den skall behandlas, undersökningen får visa vad som är rätt eller fel och självklart ska det som oskäligt är utbetalt betalas åter men vi, som är ute bland det vanliga folket och pratar om det vi tror på - vi bör stå starka i det vi tror på: vår socialdemokratiska grund!
