Den lilla parveln - mitt barnbarn. Allting jag gjort för mina barn kommer jag att göra för dig, Tor Ares. Du har ett namn som förpliktar. Det är inte bara ett namn efter 2 krigsgudar - du är även döpt efter mannen som räddade en hel båts besättning i Engelska kanalen, min farfar, och efter din morfar. Du kommer alltid ha människor som älskar dig runt dig - som kommer finnas där för att leda och guida dig in i världen.
Du kommer bli arg på dom och inte förstå att dom vill skydda dig ifrån allt ont. Dina föräldrar. De som älskar dig lika mycket som jag älskar din mor och hennes syskon. Men även dig, Lillprinsen. Det går inte en dag, fortfarande utan att jag saknar din mor - nu saknar jag även dig. Jag har aldrig träffat dig men jag känner dig. I mitt hjärta har du för alltid en plats. Sen den dag du anmälde din ankomst har jag väntat på dig men inte lika otåligt som dina föräldrar. Inget slår den längtan som föräldrar känner - men bra nära är det allt.
Jag vet att du kommer aldrig bli övergiven så som din mamma eller hennes syskon blev. Du är och förblir allt för viktig för det, lilla underbarn. Och jag kan leva med att det blir långt mellan gångerna som vi kommer att träffas - så länge jag vet att du är trygg där du är. Din trygghet är det viktigaste för mig, lilla trollunge. Men när du blir äldre kommer jag att kidnappa dig ibland för att få ha dig för mig själv - men även för att dina föräldrar ska få vara annat än föräldrar ibland men ändå veta att du är i trygga händer.
Tor Ares - du fyller en hel värld för oss runt omkring. Nu och alltid och i det lilla barnets outgrundliga blick ryms hela världsalltet:
