Funderar på att ta upp...

... det där med bloggande igen. Och jag har funderat på det många gånger men det tycks liksom inte bli av bara. Många gånger tänker jag att "åh, det måste jag skriva om, och det, och det" och så fortsätter det och sen blir det aldrig av. Precis som så mycket annat här i livet...

Livet fortsätter ju liksom bara utan att man kan göra något åt det. Det tar ju inte stopp förrän den där dagen då det verkligen tar slut. Man måste hela tiden brottas med de där svårigheterna man har och glädjas med de glädjeämnen man har. Man irriterar sig på människor som tror att dom är störst, bäst och vackrast och man ler åt de som förtjänar ett leende. Livet går som sagt var bara vidare mitt i allt detta. Livet förändrar sig hela tiden och man gör sitt bästa för att finna sig tillrätta i det även fast det är förbaskat svårt ibland. Svårigheterna ser olika ut för olika människor. För en del människor innebär kanske svårigheterna i att fostra ungar (mer om det en annan gång) men för mig har inte det varit den svåra delen, de har alltid mer eller mindre lyssnat på det jag säger - förutsatt att jag har haft en bra förklaring att ge dom vad gäller det jag säger. För andra människor ligger svårigheterna i att få ekonomin att gå ihop (ja - vilka har inte haft det så. Egentligen?) och tyvärr, i dagens Sverige, ligger problemen i att få leva ett värdigt liv trots sjukdomar. Mellan alla dessa fält så finns alla andra svårigheter och glädjeämnen och de är specifika för varje person och ingen annan är den andra lik. Precis som det ska vara...

Jag kan fylla denna blogg med hur mycket illa som helst vad gäller barnuppfostran, tyvärr snubblar jag ofta över saker jag reagerar över när det gäller hur föräldrar uppfostrar sina barn. Många gör det även i "all välmening" men tänker nog inte riktigt på hur de faktiskt låter och hur de uppfattas - både av sina barn och av omvärlden. Jag kan fylla den med historier om hur det är att vara svårt sjuk i dagens Sverige men även med hur det är att leva med en sjukdom som de allra flesta människor inte ens har hört namnet på. Jag kan fylla den med historier om min trädgård, mina frön, orkidéer, pelargoner och annat smått och gott. Reflektioner över dagens samhälle men även saker man råkar ut för här och där för vad är det egentligen man ska skriva i en blogg? Det är nog allt det där som man vill få ut ur sig - vad det nu än är för något...

Så jag får väl se hur det blir med det där med skrivandet men det jag vet är att nu blir det mer hockey!