Saker att vara glad...

... över!

Bra utvecklingssamtal! Jag har alltid varit glad när jag gått från ett utvecklingssamtal. Stolt över mina underbara ungar. Visst har vi kämpat med det där med dyskalkylin - två av barnen har ärvt sin mors oförmåga att se det logiska i matte. Jag var vuxen när jag fick ett namn på det och fick göra ett test som konstaterade dyskalkyli. Inte förrän den här veckan fick jag reda på vad testet hette. Lillprinsessan har bett om att få göra en riktigt utredning angående detta och en remiss skall skickas till sjukhuset för vidare utredning. Mest stolt är jag för att hon är villig att ta det beslutet och göra testet. Bortsett från ämnet matematik är denna lilla varelse lika duktig som sina syskon - och därför är det så roligt att vara på utvecklingssamtal :)

Esthers röster! Kören med de fina rösterna - sprungen ur en idé som fick fäste. Förra julen sjöng vi med Magnus Carlsson på hans julkonsert i kyrkan. Sen var det köpmannaföreningen och fram för nyare toner i kyrkan. Nu är vi på gång igen - med ännu en julkonsert och ännu en musikalisk dröm som går i uppfyllelse:

Den här gången är det Anders Ekborg som står på menyn och repen är igång. En av Sveriges vackraste mansröster ska vi sjunga med. Helt underbart roligt kommer det att bli och ett bra tillägg i meritlistan över genomförda musikdrömmar. Den 17/12 kl 19.30 brister vi ut i sångarglädje :D.

Luciatåg! Sista gången jag gick i ett luciatåg var när jag var 17 år och gick på gymnasiet. Nu är det dags igen att åter sjunga de välkända julsångerna i ett luciatåg. Blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att vara Lucia - med levande ljus i håret... Tål att tänkas på - har ju aldrig varit Lucia i hela mitt liv...

Hjärtat! Den långa mannen med de snygga benen. I mina ögon den finaste som finns och som jag skulle ge världen om han så frågade om den. Det är få människor jag skulle ge världen men en del skulle gärna få den. Han är en av dom. De varmaste kramarna, de mysigaste stunderna, de gemensamma besluten. Den största omtanken, den största förståelsen. Jag har aldrig känt mig så bortskämd, i varje fall inte i mitt vuxna liv. Han vet precis vad jag blir gladast över också - så ett par vinterdäck av märket Nokian Hakkapelita fick ögonen att tåras. Stödet när bilen tappade tanken och ny bil skulle inköpas - prutningen utan like, fixandet av spindelleden så bilen gick igenom besiktningen felfritt men även de andra små sakerna som dyker upp lite här och där. Det där som kallas för kärlek och respekt helt enkelt.

Tor Ares! Jag tror det är så han kommer att heta - den lilla parveln som just nu är omhuldad inne i sin mors mage. Den där lilla parveln som jag kommer att sakna till vanvett och älska lika mycket som jag älskar mina barn. Den nya generationen. I mina ögon var det inte så länge sen det var 1990, i augusti, och hans mor kom till världen. En oerhört älskad liten varelse som jag gladeligen skulle gått igenom eld för. Nu är hon vuxen och bosatt alldeles för långt bort och jag vet att varenda lite krona jag kommer att kunna lägga undan kommer att gå till att samla till att resa över kölen och få gulla och snusa på det kommande barnbarnet. Och jag kommer att vara beredd att gå genom samma eld för detta lilla barn.

Viktminskning! Nu verkar jag äntligen ha stannat i vikt - vilket har varit det största problemet för mig efter de tuffa beslut som kroppen fick mig att ta. Ett BMI på 22,3! Efter att ha varit nere på ett BMI på 21,0 så verkar det som om det nu står still och det gläder mig. I rena kilon betyder det en viktminskning på 48 kg! vilket inte är fy skam. Det är en helt ny känsla att vara jag. På ett sätt så har det ju förenklat mitt liv på ett helt otroligt sätt - men tyvärr gett Dercums ett helt nytt uttryckssätt. Men det var en kalkylerad risk som jag tog - och jag står för beslutet. Många kör med före och efterbilder men jag tycks ha hållit mig borta från det där som heter kameror så hittills har jag inte hittat en enda bild på mig själv innan jag började min viktresa... Men det kanske dyker upp en så småningom och då ska jag göra en sån bild...

Just nu, mitt i detta, mitt i mitt liv som jag lever gäller det att fokusera på det som är bra i livet. Det kom ju ett mycket tråkigt besked med posten en dag men de som känner mig vet att jag aldrig ger upp!