Igår kom han smygandes på eftermiddagen men då motade jag iväg honom med Zoomig nasal.
Han höll sig borta resten av dagen och hela kvällen.
I morse var han tillbaka med förnyad kraft. Sitter som en smäck där han brukar sitta. Har tvingat i mig lite knäckebröd för att mota bort illamåendet, lite kaffe för att dämpa det suget och har tagit min medicin och väntar på att den ska börja verka. Det måste den.
Fattar inte hur pappa stod ut med detta i tiotals år och han hade det ändå värre med sin Hortons där han tom värkte ut tänder. Jag får panik när jag får så här ont...
Nej, nu blir det sängen igen för att se om det lossnar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!