Det måste ha varit runt en 10 år sedan, en kväll efter repskapet. Vi stod utanför Folkets hus och tog en cigarett och pratade lite. Då kom du, du bullriga man och frågade om jag ville stå på kyrkofullmäktiges lista. Du hade fått reda på att jag var med i Broderskap och att jag läst religion. För mig var det en ära att bli tillfrågad och jag tackade ja utan att ens tänka. Jag blev invald i valnämnden i församlingen inför kyrkovalet - 01. Du stöttade mig helhjärtat och du blev min vän. Tillsammans delade vi valsedlar inför valet och firade vår valseger. Vi kamperade ihop i kyrkorådet och du stödde mitt arbete med kyrkotidningen och att ta fram en hemsida åt församlingen. Tiden gick och vi kämpade för att Mariagården skulle bli till och byggas och vi var så stolta när första spadtaget togs.
Det var inte bara där vi höll ihop, vi höll även ihop i Utbildningsnämnden, den lokala sosseföreningen och Arbetarekommunen. Jag litade på dig, du var en av dem som stöttade mig i mitt politiska arbete men som även kom och frågade hur det var privat. Du brydde dig helt enkelt. Jag kommer så väl ihåg din glädje när ditt barnbarn kom från Kina, hur spänd du var på att få se den lilla flickan. Hur gullig du var mot Britt, din fru. En av dem jag verkligen saknat sen jag flyttade var dig P-O - det var så du kallades, du hette ju Per-Olof. Vi hade många politiska diskussioner och vi kunde ha olika åsikter som vi respekterade. En del tog dig för sur och butter men ack så fel de hade för du var en varm och fin person med ett enormt hjärta. Jag kommer alltid att bära med dig i mitt hjärta, P-O.
Jag fick idag, på den dag du begravdes, veta att du blivit plötsligt sjuk och sedan avlidit, du gick bort den 4 mars redan. Om jag hade vetat hade jag ändå inte kunnat närvara på din begravning men jag fick höra att det var en vacker begravning. Per, den präst som vi kämpade för Mariagården med, höll ett vackert tal och Ove, vår vän från Broderskap höll i fanan och kyrkan var full med vackra blommor. Du var värd varenda en av de blommorna för mig. Den styrka du gav mig att fortsätta kämpa, du sa alltid till mig att inte ge upp och det gjorde jag inte och jag kommer inte att göra det heller...
Ikväll, när jag är på min körövning i min nya kyrka, kommer jag att sjunga för dig och jag vet att du kommer att höra varje ton jag tar.
Tack för allt du gav mig, för allt stöd och alla goda råd under den tid jag hade äran att känna dig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!