Så har man varit hos ännu en läkare och den här gången var det en som verkade helt okej. Alltid skönt med någon som lyssnar på en och som erbjuder de mediciner man faktiskt behöver för att kunna få en någorlunda dräglig tillvaro. En tid till reumatologen fick jag med och det är ju riktigt välbehövligt. Var tvungen att hämta ut min sjukjournal för vidare befordran till den nya läkaren och det är en riktigt deppig läsning. Nu vet jag hur läkaren uppfattat mig och han har haft samma åsikt som mig men har ändå varit så grymt dålig... jaja... Läkaren jag var hos igår kände på kroppen och det är inte underligt att man känner sig slut när man har inflammationer i båda hälsenorna, hälkuddarna, höger axel, båda höfterna, båda tummarna och höger pekfinger... nu ska jag bara arbeta 4 timmar per dag så får väl hoppas på att jag blir lite bättre :)
Annars händer det inte så mycket i livet. Köpt sommarskor till mig och barnen för denna månads pengar, det behövs ju och så länge fötterna växer på dem är det ju bara att handla. Riktigt snygga skor köptes denna gång. Klippt håret på familjen och dessutom färgat mitt eget igen. Nu är vi alla fina när vi kommer fram och just nu åker familjen baklängeståg tvärs över Sverige.
Funderat en hel del över det där med hur man behandlar människor. Jag har svårt för att sätta mig själv i centrum - jag tänker väldigt mycket på andra. Tycker inte om när man pratar illa om människor. Tycker illa om när andra pratar illa om människor, tar lixom till mig och skäms för dem å deras vägnar. Det finns en del människor som konstant, ja nästan verkar leva på, att prata skit om andra människor. Eller som kommer med gliringar och kommentarer som är avsedda för att såra andra människor. Jag förstår mig faktiskt inte på sånt - det ligger så långt ifrån mig själv och min natur. Jag tycker sånt är elakt och det gör mig illa till mods. Visst kan jag vara elak ibland men det sitter långt inne. Jag har inte ens varit elak när jag separerat från människor jag levt år med. Jag accepterar faktum och ser ingen anledning i att bedriva skitsnackskampanjer åt ena eller andra hållet. Jag har slutat att tillbringa tid med före detta mycket goda vänner utan att börja snacka skit om dem. Varför skulle jag göra det? Vart finns nyttan i det? Förlusten av en kamrat räcker, måste man vara elak med? Sånt förgiftar endast mitt sinne och får mig att må ännu sämre i det som händer så jag bearbetar det jag varit med om och sen går jag vidare istället. Mår man bättre av att göra det eller varför gör man det? Jag förstår lixom inte. Däremot har jag många kompisar som har snackat med mig om andra och visst har jag många gånger lyssnat och inte sagt ifrån.... illa av mig. Naturligtvis är jag ingen ängel - naturligtvis har även jag snackat men jag snackar inte med syfte att göra någon illa. Att medvetet göra någon illa, det bär mig emot.
Nu är vi snart framme och jag hoppas att hela familjen får kul :)
Tjing tjong...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!