Att återuppleva något man...

... gjorde för många, många år sedan :)

När jag växte upp ute på ön brukade vi på vintrarna ta oss ut på isen. Inte för att åka skridskor utan för att åka moped, kross eller snöskoter. Vi var för unga för att köra bil på isen (och gissa om modern blivit tokig om jag tagit ut bilen på isen...?). Modern var tillräckligt irriterad över att vi tog ut tvåhjulingarna och åkte runt på grannens skoter. Men satan i gatan vad roligt vi hade! Tidigare har jag ju nämnt att jag tycker om motorsport, företrädesvis Speedway, men lyckan var stor när pappa tog oss med på rally av de olika slag. Det var liksom jag och pappa som var familjens motorsportdårar även om äldsta brodern inte var helt ointresserad han heller.

I lördags kväll messade Älskade M och undrade om jag hade varma utekläder (???) Öh, ja? (hur ska vi annars kunna åka till rallyt i Orsa, älsklingen). "Vill du följa med ut på isen i morgon och kolla när dom kör?" Skämtar du? Klart jag vill! Eftersom att vi skulle åka rätt tidigt på morgonen åkte jag iväg på lördagkvällen. Barnen som ser hur lycklig deras mamma är nu för tiden vill gärna att hon ska fortsätta vara lika lycklig så båda hemmavarande sa ja på direkten när jag frågade om det var okej att jag åkte iväg. En 14- och en 17-åring klarar sig också helt okej - vilket dom visat många gånger. Kanske beroende på att jag har fostrat mina barn till att vara trygga varelser och att jag tror på deras förmåga att ta hand om sig själva - vilket gör att dom tror på sig själva också.

Hur som helst så åkte jag iväg. Efter ett tag vill säga för först städade vi lådorna i sekretären som innehöll en hel påse med ensamma vantar och icke önskvärda huvudboningar när vi var färdiga. Med mig hade jag dom svindyra, knallröda skidbyxorna (hela 20:- kostade dom - helt nya, prislapp kvar - nypris på nätet 999:-), de urfula snowjoggingens, mössa och dunvantarna. När jag kom hem till älskade M hade han gjort i ordning lite smått och gott bara sådär! Inte konstigt att man älskar en sån man... Vi kollade nya Hamiltonfilmen och en annan film och sen blev det sängen. Upp på morgonen och iväg...

Att hitta bilarna var en lätt match för M som ju är uppvuxen dit vi skulle. Vandring i snö och ut på isen. Alltså - jag är riktigt kvinnlig inom vissa områden men på andra är jag det inte och precis som när det gällde doften från Speedwaydepån så tyckte jag att doften av olja och bensin var lika lockande ute på isen. När 4-taktskrossen startade blev man ju typ kåt av bara ljudet. Vi stod där mitt ute på isen med dom andra, snackade med folk man känner (roligast var den gamla klasskamraten som inte kunde placera mig och tittade så många gånger och sen sa sitt namn varpå jag skrattade och sa "jag vet det...") och kollade dom som körde:

Det var rätt många bilar ute på isen. Eller inte bara bilar; det var fyrhjulingar, snöskotrar, krossar och bilar som var ute för att åka. Och så alla vi som var där för att kolla. Älskade M's son Bonusprinsen tyckte Volvon under var häftigast för på andra sidan den fanns det eldsflammor målade... och när man är 7 år så tycker man sånt är riktigt häftigt ;)

Dagens smolk blev dock att helt plötsligt krashade det till i munnen och ut spottar jag ett gäng tandbitar och resten satt kvar i tuggummit som jag tuggat på! Hur stort är oddset för det? Att tugga sönder en tand på ett litet tuggummi??? Jaja - sönder gick den likväl och ont gör det... Tandläkaren idag och med sinnesjuk tandläkarskräck så är det minst sagt nervöst och lugnande är intaget... När vi kommit hem till Älskade M efter att ha fikat hos hans bror lades en bild in på min logg på Facebook - det visade sig att vi fastnat på bild...:

... och nej, man är inte vacker när man har hela vintermunderingen på sig. Inte vacker alls - någon av oss! Men roligt hade vi i varje fall :D. Hur liten tror ni jag känner mig bredvid Älskade M? Han är 197 cm lång och jag 160 cm kort... Men han har grymma arm- och benmuskler (kommer liksom på köpet med det arbete han har) och är det något jag känner mig i hans närhet så är det oerhört trygg och älskad. Precis som man ska känna sig när man är älskad och älskar...

Kvällen avslutades tämligen neddrogad i M's soffa. Det behövdes milt sagt med den tandvärken som kom som på posten med sönderbiten tand. Barnen ville inte att modern skulle köra hem med de starka tabletterna jag fått och så snurrig som jag kände mig så var det bara att bädda ner sig i sängen och överleva natten.

Vilket jag uppenbarligen har gjort!