Dagens tankar

Idag vill inte min kropp prata alls med mig. Den gör så när vädret växlar hela tiden- är man reumatiker så är man, inte tu tal om det. För min reumatism finns ingen verksam medicin och eftersom att det är en typisk kvinnosjukdom så bedrivs ingen speciell forskning på den heller. Den drabbar 90% kvinnor vilket gör att den inte är prioriterad, det finns ett ställe i Sverige, i Lund som har en forskning på den och ingen i Europa vad jag vet. Sen- vem vill bedriva en forskning på en sjukdom som orsakar grav övervikt, smärta i muskler och drabbar kvinnor??? Låter i mina öron dömt som att misslyckas från första början - det kan ju knappast vara ansedd som en prioriterad reumatisk sjukdom...

Den reumatism jag har blir inte hjälpt av sk biologiska läkemedel och egentligen tror jag det är tur för då skulle vi runt 10.000 som har den gå under. Biologiska läkemedel är bra men kostar för mycket, det rör sig kanske för en person om 100-tusentals kronor per år. Eftersom att de är så dyra drar landstingen nu in på dem - i varje fall i Västra Götaland vilket innebär att det sitter en sjukvårdsnämnd och tar beslut om att Bertil i Uddevalla ska få men inte Kristin i Kungsbacka. I det läget är det mesta faktiskt beroende på hur bra läkare du har, som kan argumentera både skriftligt och muntligt för din sak. Min tilltro på sjukvården säger mig att en ren kvinnosjukdom som orsakar övervikten och värken inte skulle hamna på prio 1 i den debatten.

På tal om min tilltro till sjukvården sjunker den mer och mer och speciellt till den privata vården. Min närmaste vårdcentral bedrivs av Praktikertjänst, och när jag flyttade hit och valde läkare så tog jag den närmsta vårdcentralen och valde chefen över bygget som läkare och det beslutet har jag ångrat många, många gånger. För det första har de den stroppigaste mottagningssköterska jag någonsin träffat på och man blir rent otrevligt bemött i telefon. Läkaren har gjort en halv undersökning på ca en halv minut av mig. Klart att det gör ont när man har en smärtsjukdom men undersökningarna måste ju ändå göras men han har nu hoppat över dem i över 2 års tid. Han frågar mig vad jag ska ha för medicin och skriver ut vad jag begär - utom det jag helst av allt vill ha för det kan jag bli beroende av!!!

Nej, beroende är inte bra men har du smärtsjukdomar brukar inte beroende av läkemedel vara det som utmärker sig - speciellt inte vid min sjukdom där det vid forskning visat sig att de allra flesta har en tendens till att inte bli beroende av läkemedel hur starka de än är och ärligt - om jag fick välja mellan att använda det morfinplåster som hjälpt många med min sjukdom och att ha så ont som idag.... så är valet väldigt lätt. Riktigt lätt - jag hade valt plåstret vilken dag som helst. Istället skriver han ut starka smärtstillande som jag får hämta i drivor på apoteket. Ärligt så förstår jag inte vitsen med det hela...

Jag hade ju hellre haft en läkare som gjorde sin undersökning av kroppen även fast det gjorde ont men som försökte förstå sig på min sjukdom nu när man skall gå till öppenvården istället för tex reumatologen. Jag hade ju hellre haft en läkare som faktiskt läste in sig lite på den sjukdom jag har och kom med lite förslag om vad man kan göra istället för att varje gång fråga mig hur min sjukdom yttrar sig och om jag har några förslag - som han ändå sen nekar till...

Så, nu när de ändrat reglerna och man kommer att få en förfrågan om vilken vårdcentral man ska välja kommer jag att välja en annan, landstingsägd denna gång. Någon som har ett bra förslag???