Disig morgon

Vaknade runt 6-tiden i morse, tog morgontidningen och gick ut för att sätta mig på balkongen. Över den stora ängen ser jag två harar leka i morgondiset och vilket dis det var! Som ett tjockt böljande, gräddvitt täcke låg det över dalgångarna längre bort och över älven. Sådana mornar, när man ser hararnas skuttande och lyssnar på fåglarna glömmer jag ofta bort min morgontidning. Bara sitter och tittar ut över naturen. Över ängen har jag även sett rådjur gå och beta, rävar som smyger sig fram, vilda kaniner och långörade harar leka på både kvällar och tidiga mornar. Bor ju hela 2,5 mil utanför Göteborg och när man ser dessa djur känns det som om man är på rena rama landet. Vilket jag nog faktiskt gör när jag tänker efter...

Morgontidningen idag hade väl en hel del gott att bjuda på men det var med störst intresse jag faktiskt läste om gårdagens begivenhet inne i Göteborg, det vill säga besöket på Ullevi av AC/DC. Jag tycker att de gjort en hög av bra låtar men det är inte ett av de banden jag är ledsen för att jag missade att se. Jag har gått på en hel del bra konserter (men även en hel del urkassa). Skall jag välja ut min bästa får det nog bli en Springsteenkonsert på Stadion i Stockholm för en hel massa år sedan. Eller var det Deep Purple den där gången när Thomas blev så aspackad och man såg Vicke klättra upp på en av högtalarna? Eller Rod Stewart i ösregn på Råsunda? Eller Queen som jag faktiskt inte alls tänkt gå på? Skulle hem till en kompis som bodde precis bredvid Råsunda och när jag kom från tunnelbanan stod det massor med folk och i princip gav (!) bort biljetter till konserten. Detta var när Queen spelat i Sydafrika och tom fansen bojkottade dem och min biljett blev väldigt billig, jag har för mig att jag gav en 10:a för den. Ja, den konserten var bra den - vädret var bra och bandet lirade för drottning och fosterland för att återupprätta den snea kronan och hela Råsunda var med på noterna. Av fadäsen vad gällde Sydafrika märktes ingenting. Även jag hade alltså bojkottat dem men inte ens min principfasthet kunde stå stark när jag frågade om jag inte kunde få biljetten så billigt och killen sa ja!

En annan grym konsert jag varit på på just Råsunda är Robert Wells. Redan när han blev känd för första "Rhapsody in Rock" tyckte jag att han var grym, jag har alltid haft en vurm för uppoppad klassisk musik och när han spelade sitt första gig på "sin" hemmaarena gav han mer än allt och bäst av allt var en av mina "hemliga" favoriter - Jerry Williams. Då var jag lycklig. Mindre lycklig var jag den gången jag sålt min biljett till Monsters of Rock på samma arena. Vilka som skulle spela minns jag inte men jag minns vad jag gjorde istället. Istället för att vara på Monsters of Rock den 25 augusti 1984 sålde jag min biljett till en kompis som kände någon som ville gå och jag var ju kär i Thomas och han skulle ju komma ut till ön jag bodde så mig gjorde det ju inget att jag inte gick på den konserten man längtat efter ett par månader. (Så typiskt tjejigt). Hur som helst satte jag mig på min MC någon gång mitt på dagen för att åka ner till den dåvarande pojkvännen, efter ca 4 km körde jag in i framförvarande bil som väjde för en bil och en joggare, tog en flygtur på ca 10-15 meter och slog ner i vägen med höger ben brutet helt av på två ställen. Efter 3 veckor och 26 operationer var jag hemma igen på ön... Om jag ångrat att jag sålde min biljett??? Skämtar du??? (Många gånger....). När monsters of Rock kom tillbaka 1986 hade jag ingen lust att gå...

Jag älskar musik och att gå på konsert, känna rytmen slå i magen och bara vara ett med musiken. Jag går ofta helt in i den och det behöver inte vara något kännt band- huvudsaken är att de spelar bra musik. Många gånger har man gått på lokala spelningar i den lilla staden i Roslagen och njutit som sjutton av musiken och bara varit... lycklig just pga musiken. Så jag förstår dem som gick hem från Ullevi i går kväll med onda fötter men säkert alldeles överlyckliga - hoppas ni njöt medans det varade.

Idag blir det nya jobbansökningar för mig. Berättade ju om förra jobbet där jag inte fick vara hemma med sjukt barn så nu söker jag på nytt. Förra veckan skickade jag 20 ansökningar, stackars de som söker arbetskraft, de blir ju nedhopade av ansökningar, ca 250 ansökningar till en plats är ingen ovanlighet i dagens Sverige. I torsdags eftermiddag ringde en kille från ett företag jag sökt hos och till dem ska jag på intervju på tisdag så det är bara att hålla tummen för att man gör ett gott intryck. Sen hoppas jag på att de ringer från jobbet jag var på intervju hos och säger att jag gått vidare till nästa intervjuomgång för det är ett jobb jag mer än gärna skulle vilja ha. Inte för att lönen faktiskt är riktigt bra utan just för att det verkar vara en så himla roligt och inspirerande jobb... så håll era tummar för mig och hoppas på att de ringer med ett gott besked...

Så- ha en bra dag nu, själv ska jag surfa in på Arbetsförmedlingens hemsida för att påbörja dagens runda bland de som söker arbetskraft...