I ilskans fotspår...

Igår åkte jag hemmifrån kl 07.20 för att ta mig till jobbet.
Kl 07.55 stiger jag ur bilen och 08.00 in på kontoret.

Kl 09.00 stiger jag in genom min ytterdörr igen!

Vad hände där emellan måntro? Nu följer en liten historia om dagens Sverige:

Lillfjompan blev hemskickad från skolan i måndags med fruktansvärt ont i magen. Jag var hemma med henne i 4 dagar, oroade mig, tröstade och var hos läkaren (och så värkte ju min hand). Nu skall magen utredas efter sommaren, först tog de lite prover och så ska vi minimera intaget av det som storfjompan är allergisk mot och se om det blir bättre. Jättebra och trevlig läkare, lugnade mamma och lillfjompan. På torsdagen kämpade vi oss iväg till skolavslutning trots att hon hade ont. Idag mår hon bättre och leker med en kamrat. Hoppas att förbättringen håller i sig.

Kom så då till jobbet, vi är två som blir inkallade till el chefo - vi två som har barn och är då således över 23 år och det är då vi får höra att de "egentligen bara vill ha anställda som är yngre och som inte har barn". (Kunde de inte sagt det när man sökte jobbet??)
Jaha, tyckte vi - vad ska vi göra åt detta, vi har dom, vi älskar dom och är dom sjuka är vi hemma med dom. Så är det och det är vår rätt.

Nästa mening han får ur sig gör mig således helt rosenrasande (milt sagt):
- så nu vill jag att ni lovar att inte vara hemma för vård av barn igen. Barn på 10 år kan vara ensamma hemma om de är sjuka. Om ni inte lovar det kommer er anställning hos oss inte övergå till fast anställning.

Varpå Pebbles (den lilla stenen) reser sig upp och säger att han inte behöver oroa sig. Jag går och jag går nu för ingen j_vla idiot till barnlös karl ska sitta på sitt arschle och säga till mig att mina barn inte får gå först för mig. Talade om för honom att det han gjorde var olagligt att kräva varpå på han ryckte på axlarna:
- inte mitt problem!

Talade om att jag ville ha ett intyg på den tid jag varit där, då säger han "får se". Varpå jag tittar på honom och säger att om jag inte får mitt intyg vänder jag mig till facket och då blir han svart i ögonen och börjar spy galla om facket, politiker, toppstyrning och att han gör som han vill.

Medans han höll på där som bäst gick jag. Tog min datamus, mitt block och papper och sa hej då och gick och åkte hem. Väl hemma stod ungarna som fån och jag bara grät. Gick in till fjompsambon som var ledig och bara stod. Han undrade vad jag gjorde hemma och jag berättade. Han sa jag gjort rätt och ja, det har jag gjort men nu sitter man här utan arbete, har varit sjuk innan så har inte fått tillräckligt med arbetad tid i mitt fack så nu är jag hänvisad till det sociala systemet som vi så bra har i Sverige. Knatade ner till arbetsförmedlingen för att anmäla mig. Innan jag gjorde det skickade jag iväg några ansökningshandlingar till företag - på arbetsförmedlingen sa de att det skulle vara skönt om alla var så självgående när det gäller sitt arbetssökande och så talade de om för mig att jag var inte ensam om att ha råkat ut för detta!

Det finns en uppsjö av svin på arbetsmarknaden som inte gör annat än att utnyttja oss arbetslösa stackare och ställer orimliga krav på oss. Det händer flera gånger i veckan att (företrädesvis) kvinnor kommer och berättar om hur arbetsgivare ställt liknande ultimatum om VAB:ande. Jag blir mer än förbannad över sånt. Det är ju ingenting man döljer på en intervju - att man har ungar och hur viktiga de är. Men anställ oss inte då för böveln! Nej, man är duktig på sitt jobb ända tills ungarna blir sjuka, då blir man ett inkomstbortfall och då är man inte välkommen tillbaka.

När jag gick från mitt fd jobb frågade jag efter killen som suttit bredvid mig, han brukar alltid vara punktlig nämligen. Han har slutat fick jag veta. Ehh... jaha - varför då? Nu visade det sig att bebben han väntade på hade kommit och när han ville vara ledig sina 10 pappadagar fick han sig till livs att "antingen var han hemma med ungen som frun kunde klara själv men då var han inte välkommen tillbaka - eller så kunde han visa att han var man och således på sitt arbete". Behöver jag berätta att han gick hem han med på studs, precis som jag gjorde?

Så nu sitter jag här i ilskans fotspår och lusläser nätet efter arbete.

Någon som har ett arbete att dela ut till en trevlig, social, intelligent kvinna med 3 barn varav 2 bor hemma? Helst i Göteborg då det är där jag bor. Trivs med folk, kan sälja, mycket driv, en hejare på dator och administration. Många olika erfarenheter, trivs med att vara en del av ett nav och är nyfiken.... Alla kontors/affärs och roliga arbeten kommer att läsas nyfiket men om du har någonting emot barn - back off!!!