Majblomman

Trots att handen fortfarande värker som sjutton måste jag bara få berätta...

Lillfjompan sålde ju Majblommor när det begav sig, gjorde sitt bästa och slet med sig storebror ut med lite övertalning från mamma och sålde, allt blev inte sålt men det viktigaste var att hon gjorde sitt bästa. Min mor har alltid köpt Majblommor och på gamla Gezzie hade vi en rad med Majblommor i olika färger på bakrutan och nu har alla dessa Majblommor fått visa vad som är meningen med dem. Jag ska berätta:

Lillfjompans fröken ringde och berättade att Lillfjompan i sin portfolio skrivit om att hennes högsta önskan var att få åka till en bondgård. Hon älskar ju djur av alla de slag (men är inte dödligt förtjust i hästar direkt...) och jag vet att hon trivs på bondgård, vi har ju firat semester på sådana 3 gånger på den tiden man var stadd vid kassa. De hade fått med sig en broschyr hem med sommaraktiviteter och fröken berättade om hur hon drömmande sagt att hon ville åka. Fröken Karin tänkte till och ringde till mig för att berätta detta och för att fråga om hon fick söka pengar från Majblommefonden? Eh- ja, visst fick hon det.

Pratade med Lillfjompan som med drömmande ögon berättade om längtan efter att få åka på detta läger men varje mening avslutades med "jag vet att vi inte har råd mamma". Det värker i mitt modershjärta när jag hör detta. Tittar in på Majblommans hemsida och upptäcker att det är en lång ansökan som ska göras och blir ju jättenervös, det var ju fröken som velat skriva den. Fröken Karin ringde på onsdagen och sa att jag var tvungen att skriva under ansökan och vi bestämmer att jag ska komma ner på torsdag morgon. Sagt och gjort -kl 07.50 är jag där för att skriva under och frågar om det där med "jätte-ansökan"? Nu visar det sig att en av damerna i kommitéen arbetar på skolan och vi rusar i väg i korridoren och får tag på damen som intygar att detta räcker men att jag gärna får skriva till lite om Lillfjompan och hennes situation. Så jag skriver ner om saknad efter pappa som är bosatt i USA, Storfjompan som är bosatt i Norge, flytten över Sverige, svårigheterna med kompisar och om mig själv. Hoppas, hoppas...

Går som på nålar hela dagen. På väg hem från jobbet ringer telefonen och det är Kajsa, ordförande i den lokala Majblommeföreningen som berättar att de tillstyrkt hela summan på 1950:- så att Lillfjompan kan få åka till sin bondgård. Jag blir så lycklig att jag börjar gråta. Det är sånt här som gör att jag återfår tron på mänsklighetens godhet.

Väl hemma sätter jag mig ner och scrappar ihop ett kort till min Lillfjompa och jag ser framför mig hur lycklig hon kommer att bli när hon får det. Efter middagen är det färdigt och jag kallar henne till mig ut på balkongen och hon får det röda kuvertet med blommor på.

- Vad är det?
- Öppna och titta.
- Men vad är det?
- Öppna gumman, öppna!

Sakta öppnar hon kuvertet och får ut kortet och läser framsidan.

- Vad är det för något?
- Det får du se när du läser.
- Men säg!
- Nej gumman, läs nu.

Hon öppnar och läser. Läser igen. Börjar hoppa upp och ner. Läser igen.
Hon börjar få tårar i ögonen, tittar på mig och stammar fram ett tack.
Hon läser det igen, tittar frågande på mig

- Ska jag verkligen få åka?
- Ja, gumman, du ska åka. Jag har bokat plats åt dig den veckan som det står.
- Nu vet du varför Majblommor säljs.
- Ja mamma, det vet jag.
- Är det säkert att jag ska åka?
- Ja, gumman - det är säkert.

Hon rusar in till fjompsambon för att visa kortet och säga tack för att vi tillsammans med Fröken Karin gjort detta möjligt för henne. Hennes glädje är så oförstörbar, så total. Hon går omkring med kortet jag gjort hela kvällen och på natten ligger det bredvid henne i sängen och det första jag ser när jag kommer upp på fredag morgon är kortet på köksbordet. Hon lägger varsamt in det på sängen innan hon går till skolan. Hon går iväg tidigt till skolan och går in till fröken Karin och säger tack och ger henne en stor kram. Fröken Karin blir så glad när hon ser hennes glädje.

På lördagen ringde Kajsa från Majblomman och sa att hon hade pengarna hemma, vi bestämde att de skulle avhämtas på lördagen och Lillfjompan fick följa med. Hon var så nervös och så glad. Hon fick ta emot kuvertet och hon tackade fint men ack så blygt. Hon bar kuvertet försiktigt hem och nu ligger det här på tv-bänken och väntar på att bli inbetalade till rätt postgirokonto.

Så - alla ni som gått förbi Majblommebarnen, tänk en gång extra nästa gång. En majblomma kostar 10:-, många majblommor ger så mycket glädje åt så många barn. 24% av fondens pengar går till sommaraktiviteter såsom Lillfjompans men även till glasögon, medicin, kläder och annat de kan behöva men som de faktiskt inte har råd till. Det är alla vi som i alla år köpt majblommor som gör detta möjligt för dessa barn, däribland min egen Lillfjompa. Tack alla ni som köpt majblommor och tack till alla er som kommer att köpa i framtiden - era majblommor kommer att göra andra barn i vårt samhälle lika lyckliga som min Lillfjompa och jag får ståpäls när jag tänker på alla de föräldrar som kommer att få se sina barn så lyckliga som jag fick se mitt.

Tack Majblomman! Tack fröken Karin för att du kom med idén!