... påmind av den ypperligt sorglösa ungdomen :)
Vi var tidvis ett rätt stort gäng som hängde ihop - beroende på vilken dag i veckan det var: På helgerna kom alla kompisarna ut. Tänk att dom valde att åka ut till "landet" istället för att hänga i stora Fjollträsk ;) På sommaren var vi ju alla på plats... Tror fanken inte ens att jag kommer ihåg alla... men vi var ju järngänget: Jag, Lillebror, Bröderna Pettersson, Roger, Jonas, Ramirez, Peter, Jocke, Tony, Kaj, Mattias, Leffe, Johan, ...med flera ska tilläggas... Jag och mina grabbar :)) Och några tjejer också: Helene, Batte, Eva, Inger och någon mer. Men det var faktiskt så att det var flest killar och jag... Jag var inte yngst men absolut inte äldst heller men pojkvännerna var äldre, hade körkort och fick gå på bolaget...
Centralpunkten för vart vi var någonstans var hemma hos mig. Mamma och Pappa funderade ibland på att sätta upp en skylt nere vid vägen med "Ungdomsgård" på. Man skulle ju lätt kunna tro att alla var hos oss för att där inte fanns några regler men det var tvärt om faktiskt och eftersom att mina föräldrar var väldigt stränga med tider var det lättare att vara hos oss för där fick vi vara - så länge jag var hemma var det okej. Sen hade vi ju lillstugan som vi kunde häcka i under kyliga kvällar. Men det var likadant när vi bodde i Sollentuna och bröderna var under uppväxt - alla deras kompisar hängde hos oss. Jag var lillasyster till alla SAIF'ens snyggingar :) (Hockeylaget med dom snyggaste spelarna).
Jag hade en moppe som pappa byggt åt mig. Det var typ 4,5 km till affären och bästa kompisen Maria bodde 8 km bort. Visst cyklade jag kors och tvärs över ön men sen fick jag moppen. Den var nog inte laglig någonstans faktiskt... En ihopsvetsad cykelram, cykellimpa, 2-växlad Huskvarna motor med handväxling. Enda lyset var den ficklampa jag hade. Men det var drag i den - ramen var så lätt att det gick fort. Vi döpte den till HusKaw - Huskvarna/Kawasaki. Det stod med stora svarta bokstäver på ramen - på andra sidan stod kompisarnas namn på mig.
På dagarna var vi ute om det var vackert väder. Vi lånade föräldrarnas båtar - ibland olovandes... vissel, vissel. Med båtarna tog vi oss ut till småöarna runt omkring. Snacka om att man hade armmuskler efter allt roende och dragande i båtmotorsnören. Ibland tältade vi över på någon av öarna eller på någon av badstränderna vi ockuperade. Några av killarna hade motorcykel - det var nog där min kärlek till motorcyklar riktigt började. Jag lärde mig snabbt att köra motorcykel, skaffa motorcykel, vurpa på motorcykel... haha... allt var roligt utom vurpan då. Det hände att föräldrarna bjöd de som var över 18 på alkohol men vi som (först) var under 18 fick aldrig smaka :(. Surt tyckte jag då - nu tycker jag det var jättebra. Jag drack aldrig alkohol hemma heller. Det fanns liksom inte som alternativ helt enkelt. Men visst drack jag - bara inte hemma. Jag hade ju pojkvänner med systembolagsåldern inne så alkohol fick jag ju tag på ändå... Kärleken består men föremålen växlar som min mor brukade säga.. undrar om det var så att pojkvännerna var 20 för att man skulle få tag på sprit... haha...? Men redan på den tiden föredrog jag att vara nykter... Festerna var rätt många och det var många gånger "Lillebror" föredrog att sova hemma hos mig istället för hos sin stränga far. Pappa och jag skyddade honom alltid för vi visste hur arg hans far kunde bli och även om pappa inte tyckte om att Lillebror drack så ville han inte att grannen skulle bli arg på sin son heller. Men snart var vi över 18 och grannen kunde inte säga någonting...
Ja, vi hade sorglösa dagar. Ibland inte helt laglydiga sådana men för det allra mesta - riktigt roliga :)
Nu är det kramdags!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!