lördag 18 februari 2012

Prinsen...

... fyller idag 16 år! Det känns helt overkligt faktiskt att mammas buspojke faktiskt är så gammal. Det var ju för en vecka sen du föddes, 6 dagar sen du fick astma, 5 dagar sen du fick glasögon, 4 dagar sen du började skolan, 3 dagar sen du slutade använda glasögon, 2 dagar sen du började använda glasögon igen och 1 dag sen du åkte till storstorbyn själv för att handla för första gången!

Natten du föddes fick dom lära sig på BB att det finns kvinnor som visst föder barn på 10-minutersvärkar. Först sa dom att det var förvärkar - jag skulle bada och ta en promenad. Så medan storasyster och pappa sov badade jag mitt i natten. Ilsk (!) som ett bi gick jag och handlade själv också. Jag hade inte fått gå på promenad sen i mitten av oktober så det var så skönt att faktiskt fått lov att gå ut. Dagen fortsatte med de där 10-minutersvärkarna - och de var långa också. Men det fungerade. Pappa ringde BB och frågade om det skulle vara så här och dom sa att "jadå - det är bara förvärkar". "-Men hon har ju varit sjuk och inte fått gå på flera månader - tänk om hon förlorar barnet"?. En suck och "ja, men kom in då". Det var full snöstorm ute och -20 grader. Morfar tog sig in och hämtade storasyster som hade ännu större ögon än vad hon har normalt.

Vi kom in till BB där de tog det så lugnt så. Andragångsföderska och med värkar med 10 minuters mellanrum - ingen panik. Vi fick ett rum och när de undersökt mig blev det panik för helt plötsligt föddes den lille prinsen! Det första läkaren sa när moderkakan kom ut var att "du har haft ont i magen"! Ja, det är ju därför jag haft sängläge i nära 3 månader... "En mycket klok gynekolog du har haft för du har haft en inre blödning i moderkakan och de barnen brukar man förlora rätt snabbt...". Så du blev verkligen mitt första underverk... Medan pappa sov i mammas säng stod prinsen och jag och tittade ut på det nu fortfarande lika kalla men soliga vädret utanför fönstret. Och vi pratade om hur livet skulle bli...

Prinsen i Storasysters lekback!
Tänk så mycket man kan älska de där knyttena från första dagen man får reda på att man har dom i magen och sen hela livet <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!