Joo...

... men dagen känns bra fast jag blev en aning nervös när posten väl kom... men det är bara bita ihop och ställa in sig på att allt kommer gå bra. 2 olika brev, från samma men olika ställen - kunde dom liksom inte kommit i omvänd ordning istället för samtidigt... Jaja - det löser sig nog! Alla dessa undersökningar... jag kommer se ut som en nåldyna så småningom.

Den här dagen har innehållit en portion irritation. Över sakernas tillstånd om man säger så. Men även en en känsla av lugn! Och jag läser och läser och läser - men känner sig inte klokare för det. Idag känner jag mig mer än totalt okoncentrerad och till och med lite dum. Man har rätt att känna sig dum ibland - inte för att andra tycker att man är det utanför att man själv tycker att man är det. Något dumt har jag egentligen inte gjort över huvud taget men bara känslan av att inte förstå... blä helt enkelt. Tänk att internet kan innehålla så mycket information och ändå så tycker man att man inte hittar det man vill hitta... Eller det man hittar gör inte att man förstår... och det är inte för att jag är dum egentligen utan det handlar om att svaren jag söker inte finns... Förvirrat - jadå - väldigt förvirrat! Ungefär lika förvirrat som i mitt huvud, haha.

Har gått igenom mapparna med fotografierna som jag kopierade från Prinsens dator igår. Eller inte alla för det är flera hundra bilder. Barnens far har lagt in alla foton i mappar med datum - så det är en himla massa mappar som ska öppnas och stängas. Däremot har han namngivit de flesta fotografierna - det måste ju tagit hur lång tid som helst - vilket jag ju i och för sig vet att det gjorde. Precis lika onödigt tyckte jag att det var som att införskaffandet av en digitalkamera, att döpa dom (men jisses vilken mening....). Men digitalkamera har jag ju själv sen X antal år tillbaka och vad gör jag med mina kort? Jo då - jag namnger dom...

När jag kollade igenom korten så syntes det även tydligt när jag fick min sjukdom. Det blev verkligen en enorm skillnad, nog för att jag kommer ihåg skillnaden men jag var nog inte riktigt klar (eller har kanske förträngt) om hur mycket faktiskt. Jag glömmer aldrig hur skönt det var när jag efter flera år fick min medicin som minskade smärtorna och även hade verkan på vikten och jag förlorade 40 kg innan sjukdomen och kroppen "sa" att nu blir det inte mer. Men kroppen tar stryk när man äter dopingklassad medicin som Efedrinhydroklorid (naturligtvis på recept och nej, biverkningarna är inte tex de humörsvängningar som kan finnas vid andra dopingpreparat utan av helt annan art) vilket gör att jag måste göra uppehåll ibland. Nu ska jag göra ett längre uppehåll och det ska bli spännande att se hur effekten av det blir. Eftersom att kroppen mår så bra att jag kan röra mig mycket, mycket mer än vad jag brukar kunna så får det förhoppningsvis en positiv effekt. Det blir spännande det här...

Men fotona var det ja... jag och Lillprinsessan har upptäckt vem hon är lik i varje fall som liten. Och vilket hår hon hade. Hon hade i och för sig tofs redan när vi åkte hem från BB och håret fortsatte att växa så hon var långhårig redan som 1-åring och hade då blivit klippt många gånger. Storprinsessan färgade håret första gången som 10-åring - tjusigt (???) rödblont och Prinsen är faktiskt mer lik mamma till utseendet än vad som tidigare har förståts. Torpet i Hälsingland har haft en central roll i min uppväxt - men även i barnens :)

Idag ska jag ta och sova tidigt... ska ju upp tidigt i morgon och åka till Storstorbyn! Jag hoppas att morgondagen kommer bli spännande och givande och kanske ge lite lugn!