Ibland så...

... försvinner bara tiden utan att man känner att den försvinner. Det är helt otroligt hur den bara - borta!

Efter att ha lämnat av Storprinsessan med bihang vid tåget på Uppsala station så satte jag mig att vänta för att affärerna skulle öppna där jag skulle in och handla lite saker. Väl inköpta och på väg hem satt jag och sjöng med i musiken. Lite er än halvvägs hem kändes det som om hjärtevännen jag messat med var, lite nere, milt sagt. Eller rättare sagt lite småbitter... eller en blandning av de båda - så jag ringde upp. Det är konstigt hur man kan prata med en del människor i telefon utan att man märker att tiden försvinner. 3 timmar senare tog batteriet i både mobil och headset slut. Efter att ha börjat avsluta samtalet både en, två och tre gånger men hela tiden så började vi prata om andra spår... hela tiden :) Det känns som om avhandlingarna aldrig tar slut på något sätt och allt bara bubblade :))

Men när det bara flyter på så där så försvinner tiden bara på ett rätt skönt sätt. Jag vet hur det kunde vara på den tiden man bodde hemma, inga mobiltelefoner fanns och man var hänvisad till fasta telefoner eller telefonautomater. Man kunde prata med kompisar eller pojkvänner i timmar och föräldrarna blev vansinniga. Det hände att föräldrarna satt surt vid köksbordet när man kom hem ibland med ett "lite" för dyr telefonräkning. Jag vet inte om det finns fortfarande men det då fanns det någonting som hette "avbrytning av samtal". Pappa, som ju hade mobiltelefon (sån där jättestor med ett helt "batteri" att bära på om man tog ut den ur bilen) ringde 2 gånger tror jag det är för att avbryta mina samtal när de försökte få tag på mig och det bara var upptaget...

Nu har man mobiler som man väljer vilken ringsignal man ska ha, det blir en liten ton i luren om man sitter i telefon när det ringer, man messar och man är tillgänglig hela tiden. Men jag tror att det är "lättare" för de av oss som upplevt tiden utan mobilen att inte bli så stressade om man missar ett samtal eller glömmer den hemma - man har ju på något sätt lärt sig att om det var något viktigt så ringde vederbörande om igen...

Annars... tja, vad gör man på påsken? Det har ju inte varit det bästa vädret så det där med att fixa i trädgården har ju liksom fallit av sig själv. Sen är jag ju som vanligt lite nere när Storprinsessan har åkt hem. Men jag klippte mig i varje fall inte igår... när hon var liten och åkte till sin pappa åkte jag alltid och klippte mig... något som jag ofta gör när jag lämnat henne vid flygplatsen nu även som vuxen. Men denna gång åkte de ju tåg och jag var förbi Jula, Plantagen, Biltema och IKEA istället. Det är inte ofta man klarar av att handla på IKEA för under hundralappen... Men idag har jag med hjälp av barnen fortsatt projektet med att sätta dit klädseln och dammsuga bort allt förbaskade hundhår... och så lite annat fixande också.

Skött om de nedklippta pelargonerna och konstaterat att 2 stycken inte klarade nedklippningen så nu är det 4 av 22 som dött och det känns som ett väldigt bra facit av övervintringen. Att fixa med blommorna får mig alltid att känna mig så där extra lugn. Pyssla om dem lite, klippa lite här, vrida på krukorna och prata lite med dom. Nu pratar jag inte med dom, jag sjunger ju som vanligt när jag pysslar om dom. Just nu har jag ett lugn i kroppen, som om bitarna liksom faller på plats. Jag misstänkte redan när jag fick min operationstid att jag som vanligt skulle bli lugnare och lugnare fram till operationsdagen då operationer aldrig varit någonting som skrämmer mig. Det fixar sig liksom alltid. Sen är det ju andra saker som också flyter på som de ska vilket gör att livet känns som det ska... så när sorgen gått tillbaka kommer livet bli så där igen :) Det är ju detta som är det värsta när barnen växer upp - de blir stora och flyttar hemifrån. Hon lever ett bra liv i Molde, hon går andra året på sjuksköterskeutbildningen och hon har sin älskade. Visst skulle jag ju gärna vilja att hon bodde närmare men funderar på att åka över vid tillfälle om ekonomin tillåter, det blir ju mycket billigare att åka den vägen som dom åkte denna gång så det måste jag helt enkelt kontrollera upp.

Nu ska jag ta och krama en sötnos istället :)