Solen lyser och

... Pebbles är glad och spritter av livslust. Men hon är även rätt så bedrövad över att en del människor (i detta fall läs en mamma) inte kan se vad de gör mot sina barn. Men vi tar det glada först - livsglädjen och sprittandet i kroppen :) Efter ett par dagars ostadigt väder (och det kommer säkert tillbaka) med snö, minusgrader och snöslask har snön åter smält bort och i morse var mina underbara lila krokusar tillbaka tillsammans med snödropparna. Trängs med krokusarna gör övriga perenner och överallt nu så kommer tulpanknopparna upp :D. Jag är helt tokig i tulpaner och har tydligen varit det enda sen jag var liten stinta. Redan som liten fick jag tulpaner i present av mor och far och den som vill göra mig riktigt glad hoppar nog nästan över rosorna och ger mig en bukett tulpaner eller två istället! Det gör mig jättelycklig. I rabatterna har jag satt gula, röda, lila, svarta, polkagrisfärgade, gulröda, gröna (?) och rosa tulpaner (men även kanske någon annan färg). Olika sorter, höjder och blomningstid. Och när de börjar blomma kommer jag att njuta utav bara sjutton av min blomsterprakt. Och så kan jag ju rensa lite medan jag njuter av dem och göra i ordning för sommarblommorna. Sätta fröerna som ska sås direkt på plats och sen ska jag köra ner lite jordförbättring i trädgårdslandet och sen plantera potatisen för det visade sig ju vara ett oerhört lyckat projekt :)

Idag har vi varit först ute på Rådmansölandet och lämna in bil och få en lånebil. Det är nog det bästa med att ha en pappa som fortfarande jobbar och som är oerhört social som människa. Vet ju att det är så att inom branscherna så känner man ju varandra och då man har ett ovanligt namn, är oerhört duktig och då den här sociala biten så känner man folk. Över hela kommunen... När jag växte upp var jag Ärtan och Minis lillasyster (något jag tom träffade på på krogen i Sollentuna när jag bodde där - man var verkligen off limits...). Sen blev jag min "egen" när vi flyttade ut till Ön men nu är jag både min egen men även Ärtans dotter... men pappa är å andra sidan Pebbles pappa :) Hur som helst, efter hämtning av lånebil skjutsade vi Lillprinsessan till skolan (hon hade missat bussen) och sen gick vi på stan, jag och Storprinsessan med bihang. Tänk så trevligt det är att strosa omkring och visa honom vart både jag och Storprinsessan är uppvuxen. De var i skolan som både jag och Storprinsessan gått i medan jag stod och mindes hur Yvonne, även kallad MexiMulle, satte upp stora affischer med foton på mig och urklippta idiotiska tidningsutklipp - har dom fortfarande kvar, hittade dom nu när vi gjorde i ordning inne i Posten. Barnen tyckte det var hur roligt som helst att se dom :) Vi åt lunch på Chinarestaurangen nere på byn, var på handarbetsaffären och dregglade över vackra broderier och garner. Tittade på kläder men den enda som hittade någonting var Storprinsessan som köpte in sig på en lika snygg BH som jag har. Men jag undrar om jag inte ska köpa en likadan... den var så snygg :P... I kväll är det sång och genomgång inför konserten vi ska ha om 2 veckor :) men innan dess blir det Spenatsoppa med ägg till middag - betar igenom Storprinsessans meny som jag har fått för veckan... igår Lasagne, idag Spenatsoppa, sen kommer Korv Stroganoff, Spagetti och köttfärssås, Våfflor och något mer :)

Och så var det bedrövadbiten...

Vad är det som gör att föräldrar använder sina barn i elakt spel för att få sin egen vilja igenom utan att tänka på vad som faktiskt är det bästa för barnen? Vad är det som gör att föräldrar skriker åt sina barn och tex använder ord som "är" för vuxna, skriker åt dom i affären om dom inte gör som föräldern vill eller skriker åt sina barn tills de börjar backa, gråta och går in i sitt rum...? Och sen när föräldern lugnat ner sig beter sig den som om ingenting har hänt - och förväntar sig att barnet ska ha "glömt" allt? Förstår de inte att barnen faktiskt far illa av den behandlingen? Uppenbarligen inte...

Nä, tjing tjing - nu lite äggkokning!