När jag var...

... liten och växte upp var jag liten till växten. Och gjorde saker i omvänd ordning - jag lärde mig prata innan jag lärde mig gå... mamma tog med mig till doktorn då min farmor envist hävdade att det var något fel på mig eftersom att jag inte kunde gå. Doktorn lugnade mamma med att enda anledningen till att jag inte kunde gå var att jag hade för små fötter och att jag skulle lära mig att gå så småningom. Kort var jag också... det var inte förrän jag flyttade ut till Vätö som jag slutade vara kortast i klassen - då fanns det en tjej som var kortare än mig...

Den JÄTTESTORA stenen nere vid bryggan!

När jag växte upp på Vätö var det ungefär ca 500 meter ner till bryggan där vi badade och hade båtarna. Bredvid bryggan fanns den JÄTTESTORA stenen, ett berg minst! Jag minns den och Storprinsessan minns den tydligt. Som vuxna har både hon och jag insett att den inte är så stor:

Som inte är så stor...

Det var länge sen vi var ute på Vätö men när Storprinsessan var hemma med bihang så ville hon visa honom vart hon tillbringade den största tiden när hon växte upp. När jag började KomVux för att läsa in Ekonomisk linje var min mamma dagmamma åt henne två dagar i veckan. Då Storprinsessans pappa jobbade sent, vilket var ca 2 nätter i veckan sov vi vanligtvis ute hos mormor och morfar och ifall jag hade möte och hennes pappa inte hade hunnit hem innan mötet började var hon ofta hos mormor och morfar. Med andra ord tillbringade hon och jag ungefär lika mycket tid där ute som hon gjorde hemma och hon älskade att vara där. Morfar var och är hennes stora idol. Och den känslan är helt och hållet ömsesidig :)

Världens underbaraste ungar - mina ungar :)

En av dagarna var jag och storprinsessan med bihang inne i storbyn. Vi väntade ju på att klockan skulle bli 15.00 så att vi kunde hämta bilen. Lika bra att spexa till det lite när man hittar stora, gosiga och underbara Barbapappafigurer på Åhlens:

MYYYS!

Och nu har hon åkt hem... Den lika lilla flickan som tyckte stenen var ett berg precis som sin mor. Hon hade större fötter än sin mor (när hon var lite i varje fall) och tog sina första steg 2 dagar efter att hon fyllt ett år. Men hon har alltid varit lika liten till växten, alltid haft lika blå ögon, likadana skrattgropar, lika blont hår, alltid varit lika snäll och omtänksam, alltid varit lika vetgirig, lika envis och lika ifrågasättande... Hon är inte bara (i princip) en kopia av sin mor till utseendet utan även till sättet. Precis som den lilla prinsessan...
Jag har inte klonat dom, jag har inte klonat dom... men ibland undrar man :)

Och alla 3 har vi vuxit upp nu - i och för sig är vi inte mer än en tvärhand höga och stenen är fortfarande rätt stor... men det är inget berg längre i varje fall...