... man göra ibland. Jajjemen - visst är det så :P. Sen är det väl beroende på vad man kallar för dumma...
Fattar inte hur jag kunde glömma medicinen hemma - speciellt inte på en dag jag vet kommer att vara mycket jobbig, innehåller en hel del tortyrredskap i form av bland annat stolar och 3 olika möten...
Men jovisst! Sitter på möte nr 1 - det Kommunala HandikappRådet och upptäcker att medicinen, de där starka smärtstillande, har jag missat att fylla på i min lilla Hello Kitty-burk. Smart!!! Handikapprådet är ett jätteintressant råd med frågor som verkligen intresserar mig. I rådet får man information om aktuella frågor som rör de flesta funktionshinder i samhället. Där sitter förtroendevalda från kommunens nämnder och representanter från de lokala handikappföreningarna men jag har inte hittills varit på ett möte då det inte varit minst ett par åhörare från allmänheten också. Det är helt klart frågor som engagerar. På dagordningen igår stod 10100, resursboenden, Ippi-projekt, sjukhuset mm. Ippi-projektet är ett väldigt intressant projekt där brukaren har en liten "fjärrkontroll" som är en sk Ippi som är kopplad till TV-n. De kan skriva meddelanden (som sms), ta emot och skicka bilder, få information från kommunen om evenemang, sjukgymnastik, matsedel mm. Den äldsta brukaren är 92 år gammal :)
Mötet drog ut lite på tiden så jag tiden i kommunhusets i och för sig rätt snygga tortyrredskap blev nästan 3 timmar. För att fylla ut tiden mellan möte 1 och möte 2 åkte jag och snackade lite strunt med en kär vän. Eller strunt? Nej, absolut inte strunt - utan rätt allvarliga saker som man måste ta på rätt sätt. Jag har från första början valt att vara ärlig och säga vad jag tycker och jag hade ett syfte med detta besök. Att innan hon fick information som var felaktig (säkerligen...) så ville jag helt enkelt tala om själv vad som var avsikten med mitt budskap - och det togs emot med ett leende :). Så skönt när man kan säga vad man tycker och menar och personen i fråga faktiskt förstår på en gång...
17.30 var det dags för dagens andra möte - i nya obekväma stolar. Men även detta var intressant och konstruktivt. 18.30 var det så dags för kvällens huvudmöte - Repskap och val av nytt oppositionsråd. Valberedningen fick mycket kredit för det här nya sättet att arbeta - och det har spridit sig längre ut från vår kommun än vad vi ens kunde föreställa oss i våra vildaste fantasier. Folk, alltså allmänheten - våra kommuninnevånare har fått information om vår process - och många frågor har både jag och de andra fått. Vi visste att våra partikamrater i Stockholm följt vårt arbete - men jag tror nog inte att vi var medvetna om att vi har haft partikamrater som har följt vårt arbete runt om i hela Sverige...
Jag har sagt det förut och jag säger det igen - att ha fått vara med och utforma detta nya sätt att arbeta har verkligen varit lärorikt. Spännande, lärorikt, intressant, nytänkande och framför allt roligt!
Nu blev det nästan 2,5 timmar i ännu en stol à la tortyredskap - och när jag äntligen kom hem var jag säker på att jag skulle avlida av smärta. Hade jag tex legat på sjukhus vet jag att jag just då hade fått en spruta med morfin för att dämpa mina smärtor... Det blev ännu en natt på soffan och idag... idag har jag knappt kunnat gå alls... och jag har gjort det på ren viljestyrka faktiskt! När det gör så här ont finns det bara en sak som hjälper mot smärtan - och det fanns tyvärr inte alls inom räckhåll idag... :(
Men jag lever och tack och lov för att jag har mitt goda, glada sinne - annars hade jag varit... typ... död idag??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!