Klänningen jag...

... drömmer om ser ut så här:

Absoluta drömklänningen

Den kan man köpa hos SweetSandy och hittas här: Sindy doll dress red

Sweet Sandy är en perfekt butik för kvinnor som vågar bära kläder, speciellt klänningar, som gör oss kvinnor, hm, låt oss säga - mer kvinnliga! Dom har fri frakt inom Sverige och ett helt underbart utbud för oss som hänger oss åt våra lustar att klä, lyssna, leva i vår värld i en annan tid! 

Just nu har dom en tävling där dom lottar ut valfri klänning ur sitt sortiment och gissa om jag skulle vara lycklig om jag vann för jag skulle ju välja min favoritklänning (den ovan :). 

Det här med mig och klänningar har en rätt brokig historia... Min mor brukar berätta att jag som liten flicka avskydde när föräldrarna satte på mig klänning. Jag var mer högt än lågt, älskade att klättra i träd och på huset, vara ute och fiska med båten eller spränga sönder brödernas bilar med ettöressmällare. Mekade bilar med pappa, snickrade plankor på huset, grävde i rabatterna eller lufsade i skogen efter svamp. Det där med klänningsaversionen höll i sig i många år... väldigt många år. Jag använde bara klänning när jag var nödd och tvungen till det...

Skolavslutningarna var en plåga så länge mamma styrde över klädvalet för då skulle jag alltid ha kjol eller klänning. När man uppträdde med flickkören, i kyrkokören eller sjöng ensam på diverse ålderdomshem var man tvungen att ha en kjol på sig (och det kunde jag ta). Studenten skulle man ha klänning på och sen var det vissa andra tillfällen, dvs finare fester hos släktingar eller andra. Jag fick alltid höra att jag var så sööööt i mina klänningar och jag har alltid avskytt att bli kallad för sööööt! Jag vantrivdes alltid i mina klänningar och kände mig mer som ett freak och längtade till mina ständiga byxor. Samma känsla hade jag för blusar - det var inte jag.

Men som alla andra människor så växte även jag upp och det var inte förrän jag närmade mig 35-årsåldern då jag började uppskatta att bära klänningar. Dessvärre kom ju Dercums och förstörde den fina figuren som jag fått efter att jag gått ner graviditetskilona och Dercums - är ingen rolig sjukdom viktmässigt. Den som hängt med tidigare vet vad jag pratar om.

Jag hade ett tag där jag ju lyckades gå ner i vikt och jag klädde mig i klänning och någon som absolut uppskattade både mina kvinnliga former och att jag gick i klänning var dåvarande sambon :P (och andra små älsklingar) Men även jag - i klänning känner jag mig som den fullblodskvinna jag är!

Nu, då jag förlorat ca 65% av min utgångsvikt, är garderoben sällsynt skral på klänningar. Sen har jag vuxit mentalt också och förändrat lite tycke och smak. Modet idag passar mig inte alls - många klänningar tycker jag ser ut som shok och visar inte figuren alls.... När jag har klänning vill jag se kvinnlig ut och det är därför jag fullkomligen älskar dessa Rockabilly-klänningarna. Jag är, ur klädsynpunkt sett, född i helt fel årtionde.

När jag har klänning vill jag visa mina former. Jag vill visa att jag är kvinna. Jag vill visa att jag är vacker och vad skulle passa bättre än att göra det i denna röda, helt underbara sailorinspirerade rockabilly-klänning?

Sjömansdotter är jag, kvinnlig är jag, "snygg" är jag - vill bara bli lite mer snygg vilket jag skulle i just denna klänning! Så givetvis hoppas jag på tur - att jag blir vinnaren som får välja en klänning ur sortimentet :D