Ja, hur ska man säga...

... utan att det misstolkas? Vi har tagit ett beslut - i demokratisk ordning men då det gäller personval är det svårt att meddela ett beslut utan att de övriga personerna som är involverad tar det som man ser som de positiva kriterierna hos den ena - inte är negativa egenskaper eller en bristvara hos den andre. Detta kallas för de sociologiska aspekterna. När man meddelar måste man försöka tänka på hur budskapet kommer att mottagas och uppfattas. Ren och skär... omtanke kanske? Jo, omtanke.

Sen kanske man inte alls är överens med det beslut som tagits men eftersom att det är taget i demokratisk anda med minst en rösts övervikt så följer man det demokratiska beslutet men man ska inte vara tvungen att sälja sin själ i en motivering som man inte står bakom. Det innebär inte att man inte är överens om själva beslutet men man måste även kunna vara ärlig mot sig själv och sin omgivning.

Det här är skitsvåra saker när man håller på med just personval. Och ibland måste man sätta ner foten och kämpa för och visa sin åsikt. Och det har jag gjort idag... Jag har faktiskt varit riktigt besvärlig idag - men det står jag för. Jag har varit arg, jag har i princip skällt ut, jag har tagit goda argument och jag har gett goda Jag har aldrig, kommer aldrig och tänker inte sälja min själ i politikens namn. Det ingår inte i min plan för mitt liv och det har aldrig gjort det. Det har gjort att när det ska tas beslut där någon stark person behövs, ja, då har jag fått vara med. Men det gör också att folk har en tendens till att tro att man inte är en lagspelare - vilket är helt fel. Jag spelar hellre i ett lag än ensam och om man ska sälja sin själ - stiger jag hellre av och lämnar min plats åt någon annan i sådana fall för att inte fälla hela laget. Jag tycker det är mer renhårigt - både mot de som tror på en sak och vill kämpa för den men även mot mig själv och jag slipper medverka till ett beslut som får mig att må dåligt. Ibland sitter man dock i situationer där beslut måste tas - och jag har alltid haft styrkan att ta de där svåra besluten när jag varit tvungen till det. Som tur var har vi väldigt högt i tak när det gäller den här gruppen människor vilket gör att man faktiskt vågar ha en avvikande uppfattning, man accepteras för det, man kommer fram till concensus och det är sedan avklarat. Gud vad jag tycker om den gruppen när det kommer till slutändan!

Mitt ibland denna irritation, att försöka bli tvingad till en åsikt jag inte har.. har jag irriterat mig på 2 tanter på Familjeliv. Herregu' - de måste vara Mammamaffians främsta förespråkare. Den ena vill ha reda på allt som barnen möjligtvis kan ha sagt till skolsköterskan. Inget privatliv där inte - det har du inte rätt till om du är barn. Att dessa samtal lyder under sekretess tycks mamman inte vilja förstå...

Den andra är mamman som har sitt äldsta barn på dagis för att barnet "har tråkigt hemma" och sen har mage att klaga på den mamman som råkar gå till frissan medan hennes barn är på dagis. Hon har ingen aning om ifall mamman gjorde det på sin lunch, innan hon gick till jobbet eller om det var sk arbetsfri tid på en timme eller två. Men det störde henne tydligen att man gjorde så ytliga saker utan sitt barn... Men hallå? Det är en säkrare miljö för barnet att vara på dagis under den tiden. Eller ska hon kanske hämta barnet en timme när hon är ledig? Eller om det var hennes lunch - har man inte rätt till att spendera den som man vill? Ja, jag säger då det... Att i det läget ha ett av sina barn på dagis för att det "har tråkigt hemma" - det är väl i sådana fall lika illa...

Att människor bara orkar hålla på med dessa saker... Men det är klart, har man inget bättre för sig så måste man ju hitta något att göra och klaga på... Tyvärr finns det ju sådana människor som bara måste klaga på andra hela tiden. Det måste vara oerhört jobbigt att vara på så sätt, att aldrig kunna slappna av och bara vara helt enkelt...

Som jag är just nu :). Ligger i soffan och tittar på min favoritserie - älskar verkligen engelska deckare! Längtar till musikhelgen som komma skall och en del andra små goa saker. Det är tur att man har goda saker att se fram emot i livet ibland!