Ja, varför inte? Och varför inte...

just idag???... Hatar verkligen dagarna från helvetet! Tillåt mig att presentera dagen från helvetet:

En del dagar är ju bara "sådär". Det behöver ju inte innebära att allt går fel, det kan ju till och med gå som det önskas - men det är saker som inte stämmer eller som bara går... mindre bra. Idag var en sån dag... Bra är att det som gjort den som jävelskap inte är mitt eget fel över huvud taget :)

Höst = skov = ingen eller mycket lite sömn... Min verklighet, bara "suck it up", ta det med ett leende, smälla i sig ännu en dos smärtstillande och vandra iväg dit man är på väg. Jag vägrar att låta min sjukdom ta över mitt liv så jag gör lite justeringar här och där och löser saker istället för att bara joina gnäll- och tycksyndommigmaffian... Igår gjorde jag "misstaget" att titta på min underbart sköna säng, föll för frestelsen, la mig i den och efter lite över 1 timme var jag tillbaka i soffan - denna gång liggandes på rygg och jag hatar att sova på rygg! Men men... en extra dos smärtstillande och lite annan medicin och till slut lyckades jag somna - i Sveriges skönaste soffa :). Är ju idag bara så sinnessjukt tacksam över att fd sambon tyckte att det var den vi skulle ha... och att jag höll med :)

Helvetesdagen började redan i morse - varför inte liksom? Kommer inte upp ur soffan - måste upp ur soffan! Drar mig upp och lyckas ta mig till sittande ställning, glider ner på golvet och _ålar_ fram till handväskan för att leta upp värktabletterna. Som om jag har massor med tid och tycker det är så oerhört roligt (!) att ligga på mitt svinkalla golv kl halv 9 på morgonen så ligger jag där i nära en halvtimma timma och filosoferar om livet. Går väl egentligen igenom dagens agenda och känner att nu börjar jag bli lite stressad och det gör inte att det går snabbare att komma på benen...

Det här med golvliggandet inträffar inte så ofta men det har hänt tidigare. Kom ihåg på den tiden man inte hade mobiltelefoner och jag verkligen inte kom upp. Efter ett par timmar hade jag tagit mig fram till telefonen - den där fasta jäveln med sladd! Får tag på en kompis som bor i området bredvid som kommer till undsättning. Det var dag och dörren olåst - jippie liksom! Hon får tvinga ner mitt knä med våld samtidigt som hon vrider min knäskål rätt... Det gör ont! Så in i helvete... Men knät blev opererat, korsband och yttre meniskel for all världens kos... Som tur var har jag en stor portion självdistans och humor - så garva åt det kan jag göra - vad fan finns att göra annars liksom? Dra ner rullgardinen, gråta och tycka synd om sig själv? Finns liksom ingen anledning för mig - det gäller att ta de negativa sakerna och bemöta dem med positiva faktorer annars blir man som så många andra neggiga bitchar och butchar och jag vägrar att sälla in mig i den skaran av människor...

Nåväl - efter att ha tagit mig upp var det dags att skriva fakturor. Siffrorna på underlaget stämde inte, formateringen flyttade sig, skrivaren var stendöd till en början. Ja, varför inte? Och varför inte just idag??? Efter att ha skrikit åt skiten (som om det skulle hjälpa???), slagit näven i väggen, dragit ett gäng djupa andetag  och snällt och vänligt tryckt på knappen och sen avlägsnade mig ljudlöst - Eureka!!! så hör jag hur fanskapet sätter igång. Någonstans där mitt i har jag lyckats sminka mig också! Har upptäckt att den billigaste mascaran jag köpt på evigheter, heeeela 30 kronor - har de egenskaper jag sökt i evigheter så nu blir det ett inköpt lager av den! Här ska vi visa dom långa ögonfransarna minsann :P

In i bilen och vad hamnar jag bakom där efter en 200 meter? Jo... naturligtvis en traktorjävel! Den blå... Där kom dagens 3:e ja, varför inte? och varför inte just idag... När jag äntligen kommit om den blåa traktorn, som dessutom är mitt stora hatobjekt varje vinter för när "den" plogar svänger han liksom in lite vid våran infart vilket gör att han lämnar av hälften av sina förbaskade snökokor... på min uppfart!!! Man kan ju lugnt påstå att jag har ännu starkare armmuskler nu än vad jag redan hade för nära 2 år sen... Efter att då ha kommit om traktorn, svänger ut på 76:an så hamnar jag bakom den gråa Peugoten med släp! Och jag vet att det är en grå Peugot för det är... min far som kör den och möte efter möte gör att jag inte kommer om heller... så för att lätta upp stämningen, stressa av,  ringer jag fadern och pratar lite strunt så länge...

Väl framme till mötet, ha hittat parkeringsplats, kommer in på mötet - bara för att upptäcka att det är manfall på bänken... och då menar jag mannfall! Ja, varför inte ? Och varför inte just idag??? Vi var 2 på vår sida och efter upprop och kontroll av ordningen så har vi en moderat som är tjänstgörande för sossarna - och detta, att vi bara var 2 gör mig så förbannad! Sjukdom - javisst, men då hör man av sig... ingen hade hört av sig, varken till mig eller sekreteraren, så där sitter vi och fattar typ - nada? Dessutom somnar!!! min bordsgranne konstant eller i varje fall typ 70% av tiden under de timmarna som detta tar... så när vi väl var färdiga var jag så förbannad att det enda rätta var att le vackert, be vederbörande köra försiktigt och åka iväg för att lämna fakturorna... inte en minuts vila...

Vidare till nästa sammankomst och här är det fart på tankarna! Dagens verkliga uppköp och det blir en konstruktiv låda med oerhört mycket idéer som präntades ned. Det behövdes verkligen efter dagens första katastrofmöte... meeeen - naturligtvis strular internetuppkopplingen på Folkets Hus... Är det inte typiskt så säg när vi ska bygga hemsida, leta information och sätta igång med marknadsföringen??? Nu kommer ännu ett Ja, varför inte... osv!!!

 Efter denna oerhört förvirrande dag var det efter den konstruktiva lådan så skönt att få koppla av med sång. En gammal kompis hade hört av sig och frågat om kören och hon dök upp ikväll. Jättekul, hann dock inte prata så mycket men påfyllning i alten är alltid önskvärt och Jennie är en glad, positiv tjej som passar in i vår kör :). Disharmonin i Motherless child satt där den skulle efter en genomgång och det är så skönt att få sjunga av sig, fylla kroppen med luft och energi - innan man skulle in och stresshandla på Flygfyren... och väl framme dit jag skulle så går ju naturligtvis påsen sönder... Ja, varför inte? Och osv...

Det kommer ett gäng sådana här dagar nu... och det har funnits ett par redan. Eller ett par??? Det är nog så att det varit en månad nu. Det är ju tur att man har en förstående familj som är medvetna om att det tex är så här det är att ha en mamma som har de mest konstiga arbetstider, att det blir väldigt intensivt mellan varven och att tiden i dessa perioder blir en bristvara. En del "övriga" människor fattar det här... andra människor gör sig själva så jävla viktiga att de förväntar sig att man ska släppa allt för att dom anser sig själva vara jordens medelpunkt... Man ska slänga sig på telefonen så fort någon hört av sig den vägen, man ska kolla sin mail 4559 gånger per dag och svara direkt eller om man skriver någonstans på Facebook så ska man replikera direkt - eller helst redan innan dom skrivit det (typisch!!!)... Sorry - endast barnen och möjligtvis Älskling och Sötnöt har den platsen i mitt liv. Ingen annan... Och de där andra - får helt enkelt vänta tills jag har tid till att svara dom. Speciellt inte människor som tror att de är något de inte är.. Har sett för mycket sånt på sista tiden; surgubbarna, egoisterna, energitjuvarna, ordrittarna... I en tid där man lever och fått "lära" sig att tanter, alltså kvinnorna, är griniga surkärringar (och tro mig - dom finns dom med) så är det männen runt mig som står för detta... självcentrerade BS "se på mig"-agerandet. Guuuud så trött jag blir på er helt enkelt! Ingen människa är jordens medelpunkt - det är tillsammans man skapar tillvaron och samtiden... Och det skapar man genom samtal, ärlighet, förståelse och samverkan... Inte genom att försöka spela God father himself...

Thank God this day is over... och inatt... inatt gör jag inte om misstaget att lockas av sängens bedräglighet utan jag sover i soffan... från början! I morgon ska jag se till att få det som jag behöver också... Jag lovar - det behövs :)