torsdag 27 september 2012

Det där med blommor...

... delvis min grej - hur som helst så älskar jag dom!

Kära modern upptäckte rätt tidigt att rätt person i familjen att lämna över blommor till var dottern... I mina fönster frodades dom till skillnad från brödernas rum där de mer eller mindre stendog! Mamma fick mer än gärna sätta in sina frölådor på våren för öm omvårdnad och sen planterades tagetes, petunia, lejongap och annat smått och gott ut i trädgården tillsammans med luktärter och krasse... Blandat med massa perenner och förstås - mängder med scilla, krokus, pingst- och påsklijor och mina absoluta favoritblommor - tulpaner! Man kan lätt säga att vi hade områdets vackraste trädgård som blommade från maj till första frosten.

Det första jag gjorde när jag flyttade hemifrån, redan första gången då jag flyttade hem till hövdingen med fru (morfar och mormor) för att jag fick en längtan till att bo nära huvudstaden, var att gå och köpa blommor. I mitt rum fanns 2 fönster och där frodades blommorna och jag pysslade även om morfars blommor. Ja, det var så - det var morfar som hade och skötte blommorna.... min mormor var inte den "typen". När våren kom så sådde jag och morfar frön som vi sedan planterade ut utmed den nedre långa infarten, vid uteplatsen på mellanvåningen hade vi krukor och på övre ingången hade vi blommor som smälte in med de gröna perennerna och på trappan ställde vi krukor. Så vackert som dom hade den sommaren jag bodde där - det hade de aldrig igen :P (sa morfar alltid...)

När jag och Storprinsessans pappa flyttade ihop gick jag höggravid omkring och köpte blommor - ett hem är inget hem utan blommor! Det är så det alltid känts och de är viktiga för mig. Redan första våren sådde jag Flitiga Lisor, de blev stora och vackra. Pappa fick en del, morfar en del och resten fyllde jag min balkong med tillsammans med andra blommor - både av frön jag sått men även sånt jag köpt.

Intresset för blommor har jag nog ärvt av mamma och morfar - men idag säger mamma att jag är duktigare än henne på det här med blommor. Upptäckte i somras dock att min mor har kvar ett gäng Pelargoner som jag drog upp från frön för 3 år sedan :). Det finns några blommor som står hjärtat närmare än andra: Tulpaner! Förra året satte jag nära 200 tulpanlökar och jag fullkomligen älskade allihopa när de kom upp i rabatterna... Sen är det Pelargoner - bara helst inte vita. Jag har 4 stora plastkrukor som jag målar varje vår och i dom står 3 pelargoner var med blandat med bland annat hänglobelia i 4 färger, buskkrasse och cupidoluktärt. Sen har jag hängpelargoner, stjärnpelargoner, rosenpelargoner... och andra pelargoner. Alla pelargoner har jag drivit upp från antingen frö eller köpt som sticklingar - när hösten  kommer flyttar jag in dom i verkstaden och övervintrar dom för att sedan väcka dom i februari igen.

Inne har jag orkidéer... Just nu har jag 12 stycken olika orkidéer - varav 6 stycken omblommande, 3 stycken med knoppar och 3 som är i viloperiod. En gång i veckan får dom bada i 30 minuter - de som blommar får naturligtvis orkidénäring varje vecka och de andra varannan vecka. Gamla blommor tas bort, det rensas och pratas med... Jag vet - jag är lite tokig men jag pratar med mina blommor när jag pysslar med dom.

Idag när jag var färdig åkte jag på en föreläsning om orkidéer - jätteintressant. Frågade om min Venussko och hur jag skulle göra för att den ska gå ur sin viloperiod och vilken typ av kruka vill Cambrian ha? En jättetrevlig kille var det som var experten... Haha - han frågade hur länge jag bott här uppe??? Öhhh??? Ja, det hörs ju att du har den fina dialekten från Sveriges framsida...:). Oerhört lustigt det där - häruppe hör dom direkt att jag bott på Framsidan. Av grannarna på Framsidan fick jag alltid höra att jag hade en sån söt dialekt då jag blandade göteborska, roslagsmål och Hälsingemål... Då jag aldrig fick prata den fula dialekten stockholmska för mina föräldrar har jag aldrig lärt mig den... men roslagsmålet blandat med hälsingemål har de aldrig kunnat stoppa. Sen är jag en jävel på att låta som jag kommer från Ö-vik har jag fått höra av vännerna i Skellefteå... Själv hör jag aldrig när jag pratar göteborska (men alltid när jag pratar andra dialekter) men alla mina vänner här uppe hör direkt på mig när jag pratat med någon därnere - speciellt älskling reagerar... lilla sötnosen...

I morgon kväll när jag kommer hem ska jag plantera om mina orkidéer i ny kompost... Det är dags nu! Och medan jag gör det kommer jag säkert att gå omkring och sjunga lite Ljuv nostalgi och planera utekvällen med Glada Flickors Gäng på fredag kväll :)

En favorit med små blommor :)



Lilaprickig och en storblommande helvit
Vackraste färgen :-)

Rödrosa men lila ståndare
Nästan helvit, bara lite,lite gult

 
Vackraste vita med gul, rosa, rött i mitten

3 kommentarer:

  1. Va fina blommor!

    Det där med dialekt är roligt. Om jag pratar dialekt eller inte beror på vem jag umgås med. Om den pratar dialekt så gör jag å det. Eller nja. Min egen variant av den.
    Jag hörde en liknande sak av en kompis för några år sen. Han tyckte att det var kul att höra mig prata. Tydligen så vart det en blandning av Pitemål (eller norrländska i alla fall) Stockholmska (eller vad man nu kallar det man pratar i Sollentuna).

    Jag minns en gång när jag var och hälsade på i Stockholmstrakten. Då mötte jag två småtjejer som kanske var 5,6 eller 7 år gamla. De frågade vars jag kommer ifrån. Jag svarade att jag kommer där nerifrån men att jag numera bor i Norrland. De noterade att jag delvis pratade lite annars mot vad de gjorde. Och då sa jag att man pratar så där uppe.
    Deras replik var ungefär: "Här nere pratar vi svenska!" Jag tror jag nästan dog av skratt inombords. :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren om mina älskade blommor :). Ja, det är verkligen roligt med dialekter... Kommer ihåg en spelmansstämma jag var på i Hälsingland, skulle köpa några lotter (som jag vann på) och tanten frågade vart jag kom ifrån och jag sa utanför Norrtälje och hon sa "inte en chans"... sa jag sommarbodde i Kalvhaga, då tittade hon mig djupt i ögonen och sa till mig att sluta ljuga och stå för att jag var Hälsing :P. Eller som när vi gick på krogen i Skellefteå och dom jag pratade med frågade vart jag bodde i Ö-vik...

      Förstod att du nästan dog... hahahaha

      Radera
    2. Säg till nästa gång du är i Skellefteå så kanske vi kan ses där. :-)

      Radera

Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!