På uppmaning....

... är det väl dags att uppdatera...

ibland är det bara så himla svårt att veta vad man ska skriva om... vad är intressant typ?
Är sjuk men det måste ju vara urtåkigt att läsa om. Jag menar, jag hatar själv när folk klagar över sjukdomar, de är ju lixom bara ett faktum så vad finns det att skriva om det. Det går upp och det går ner, det går hit och det går dit... och så var det med det.

Vad kan man skriva om mer? Barnen! man kan skriva om Barnen. Vad ska man skriva om barnen, de är så stora nu att de gör inte så mycket dråpliga roliga saker. De gör ju mest gulliga saker. Vad är värda att nämna?

Får försöka sikta in mig på något roligt istället. Nu är det så, om sanningen ska fram att det finns mycket som inte är så roligt just nu. Och kanske just därför är det läge att skriva något roligt.
Just idag längtar jag tillbaka till mina tokigheter jag gjorde som liten. Mindre. Kanske inte så liten för den delen...

När jag var liten, riktigt liten kunde jag inte gå för att jag hade för små fötter. När jag väl lärde mig gå gick jag inte för jag sprang jämt.
När jag blev lite större slutade jag springa och började cykla överallt. En dag blev jag rånad på cykeln av några moppekillar som snodde min påse med mina saker i. Hade precis fått godis av min bror som kommit hem från Tyskland. Kan ju säga att jag kände mig som en mycket älskad lillasyster när min bror luskat ut vilka det var, kom tillbaka med tidningar, halva godiset och 50 kronor. Det var skitmycket pengar på den tiden. Men jag var en liten tönt på den tiden.

När vi var 14 flyttade vi till Norrtälje och helt plötsligt var jag stentuff. När jag gick igenom centan tystnade det ibland. Klädde mig i pappas (!) kostym och hatt och var så jävla uppkäftig att jag inte ens fick vara kvar på tyskalektionerna. Jag och bästisen Mattias lämnade skolan fast vi inte fick och åkte till stadens andra högstadieskola och hängde med polarna där och en av mina dåvarande pojkvänner, Johan. Ja, man var ju bra tuff alltså...

Men det var man ju inte, för när man tittar på de tuffa ungarna nu tycker man ju bara att de är rätt patetiska. Det enda jag inte gjort var faktiskt att dricka en hel massa. Tycker helt enkelt inte om smaken av alkhol, så enkelt är det så när jag festar till blir det några öl. eller en syrlig drink, men fan vad många gånger jag har blivit anklagad för att varit stupfull då jag dansat på ett bord eller smörat upp någon kille. Helt nykter faktiskt....

Efter denna period blev jag redig SSU:are. Eller redig och redig. SSU:are i varje fall. Jag har min beskärda del av fyllor och bus i bagaget och jag har lekt en jäkla massa. Ja, ett uppehåll blev det ju när jag vurpade på motorcykeln men det tog jag ju snabbt igen. Gick ju på fordon ett tag och det var för sjutton bland det roligaste jag varit med om i skolväg... Sen fick jag körkort... och sen började det nya livet... den del jag kanske inte är så stolt över... men men... det får bli en annan dag...