torsdag 29 oktober 2009

This is It!

Min lillfjompa är ett totalt Michael Jackson fan. Det är typ det enda som rör sig i hennes huvud, öron och tillvaro. Det är V-tecken med båda armarna, Lööööv och annat. Hon är rätt så charmig faktiskt. Och sen hon och fjompsonen kom hem från USA har man ju fått höra om This Is It. Konstaterade för länge sedan, när jag hörde talas om filmen att jag måste gå på den med henne. När vi var och tittade på Upp! på Bergakungen i fredags köpte hon T-shirten och den har hon väl bott i sen dess. Blandat med MJ tröjan hon köpte i USA. Nästan så att hon morrar när man vill tvätta den.

Tog en chansning idag, mot bättre vetande och gick till en biograf. Det är klart, det är en en stor stad med massor med ljud och liv så det skulle väl gå bra. Jag älskar denna staden. Men men.... Jag och lillfjompan vandrade iväg. Fjompsonen fördjupade sig i något spel på internet under tiden. Hon snurrade under den korta vägen till bion, dansade sig fram. Leendet var så vackert och ögonen tindrade.

Filmen This Is It är 1 timma och 52 minuter och vi satt hela filmen. Jag har alltid tyckt om MJ men har väl varit ett neutralt fan, det har ju inte varit så att jag liksom har rusat iväg och köpt skiva och sånt. Men har alltid någon av hans låtar i mobilen, på mp3 osv. Idag har det gått upp för mig vilken underbart musikalisk begåvning denna man var. Varenda ton i sina låtar kunde han, hade total kontroll över sina skapelser. När det spelas in skivor använder man ju teknisk utrustning för att få bort illa toner, och bättrar på. Här var en man som satte alla tonerna och som fick repen att låta som låtarna på skivorna. Helt fantastiskt!

Sen det där med dansandet. Denna spinkiga spillra till ursäkt av man rörde sig som om han var ett med dansgolvet. Att han bara någon vecka efter dessa inspelningar skulle dö är nästan ofattbart att förstå. Han bara rörde sig som en .... ja, jag vet inte.

Ja, den var bra. Filmen går ju bara i 2 veckor tror jag det är så det gällde ju att gå och se den. Jag kände så väl att jag bara var tvungen att ta med henne på den, för att få henne att tänka på lite annat än hur livet är. Fullt av saknad just nu men ändå lugn. Hon älskade den så jag vet att jag gjorde rätt. Ögonen glittrade av förväntan när vi gick dit. De var fyllda stjärnor när vi gick där ifrån. Jag gjorde rätt... för en gångs skull...

Tjing och kram :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!