Gammal Cat Stewenssång dyker upp i huvudet så här miss i nassen. Kommer ihåg den eftermiddag med gitarren, sittandes i köket i Norrtälje med en cig (!) under köksfläkten när jag tog ut texten. Jag, min Stålsträngade Yamahagitarr, ciggen (!) och min tillvaro.
Storfjompan var 2,5 år när jag och hennes pappa separerade. Det var mitt beslut men när jag och han såg tillbaka på vår tillvaro kom vi underfund med att det hade inte hållt i varje fall. Nu var det hela ett faktum ett par dagar för min 25-årsdag, en morgon stod jag där i min rock och sa som det var. Min kärlek var slut, eller rättare sagt - kärleken till mannen var slut men jag älskar fortfarande vännen. En ny tillvaro började för mig och världens sötaste och starkaste lilla tjej. Storfjompan har alltid haft en vilja av stål och jag har alltid stöttat henne i hennes upptåg. Många gånger har jag blivit ifrågasatt men jag har inte varit blåögd. Jag vet vad ungdomar gör och min tjej, när hon nu blev så gammal, gjorde saker man inte ska och bör men som man ändå gör... Well - that's life. Mitt telefon har alltid funnits i närheten och hade hon ringt någon natt och velat ha hämtning så hade jag kommit direkt. Men det var väl inte det jag skulle skriva om.
När jag var 25 år där började nog den mest normala delen av mitt liv tror jag. Jag började leva helt plötsligt. Min 25-års dag tillbringades på det lokala stadhaket OK och, jag skäms nästan - Boppers spelade! Jamen fattar ni??? Nu var det ingenting jag visste att det skulle göra och vad jag minns av kvällen var de faktiskt helt okej. Men det var en rolig dag med presenter och det var en underbar kväll ute. Det följde efter detta en, hm... mycket intensiv period i mitt liv. Storfjompans pappa må ha varit endast 19 när hon föddes (det här med yngre karlar är typ min grej - det är så man håller sig ungdomlig) men när vi separerat tog han hand om sin dotter varje ledig helg. Och så jag då...
Fotboll blev ett av de stora intressen helt plötsligt, alltså det lokala fotbollslaget och all fotboll som sändes på TV. Allt för att - ja, just det... killarna i det helt nya gänget alla spelade fotboll... Och jag menar, handen på hjärtat tjejer - en massa vältränade killar i korta byxor som flexar svettiga muskler i jakten på en boll... det är väl helt okej??? Storfjompan hängde med - en fördel med att ha haft världens sötaste tjejer med stora blå ögon som är charmiga små tror är att de öppnar dörrar... (lite krass måste man få vara). Nu är jag iofs uppvuxen i hockeyrinkar och på fotbollsplaner så jag visste att det inte är något man far illa av som barn.
Eftersom att hennes pappa inte hade bil brukade jag faktiskt köra och lämna henne i Svea rikes huvudstad en hel del. När jag lämnat henne vinkade jag glatt, åkte runt hörnet på hennes fars hus - och storgrät! Gråter gör jag fortfarande när vi ses - och skiljs. Efter att ha lämnat mitt hjärta i hennes fars trygga vård talade jag om för mig själv att hon hade det bra, att hon var trygg. Storfjompan vet att detta var efter incidenten med telefonen (!) men den behöver jag inte skriva om här. Efter någon mil satte jag på bilstereon, efter ytterligare någon mil höjde jag och till slut satt jag och skrålade - bla Cat Stewens och en all sköns rockblandning. Hem, laga någon mat, plocka undan i hennes rum och lägenheten och sen... ja, Bryggeriet, Stadt, OK eller typ Balders. Det hade blivit viktigt för mig att festa helt plötsligt. Har aldrig behövt dricka mycket, har kunnat dansa på borden i varje fall så det gjorde jag. Och jag hade fan så kul tillsammans med bästa vännen Hanna... Vi gjorde en hel del bus... tänk den morgonen då jag vaknade med 4 (!) killar i min säng och det ringer på dörren. Där står den ena killens fru... och frågar efter en av de andra killarna och hon trodde inte sina ögon när hon öppnade dörren.... Efter att ha sagt att jag vaknat med 4 killar i sängen behöver jag nog förtydliga att jag inte hade sex med någon av dom. Och det kanske var så att vi var 4 för i ett rum låg det två till... och i sofforna i vardagsrummet fann jag ytterligare två och min fötter klaffsade i golvet ... för mitt hus sista likör låg liksom bla på golvet.... (?)...
Efter ett år träffade jag lillfjompans och fjompsonens far och sa adjö till det livet. Jag hade gjort en lekresa som var så behövlig... en sån som alla borde göra tror jag innan man slår sig till ro helt och hållet....
Men det är ju andra historier...
Nu nynnar jag vidare mitt i natten. Men denna gång på en annan låt...
"Häng med på party och kom loss... ta din gitarr och kom hem till oss..."
Nu ska festas!
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!