Antarktis VS Öknen - vilket är...

... att föredra?

Det har varit ett par riktigt tuffa dagar om sanningen ska fram. Det är lite lustigt det där... Jag lever med en drös kroniska sjukdomar som inte är dom roligaste i skåpet men pallrar inte iväg mig till läkaren när jag får något annat. Okej - ser jag vita prickar i halsen och får svårt att svälja är jag nästan hos läkaren innan det syns på provet - jag fullkomligen avskyr halsfluss. Finns inget vidrigare - höll på att dö i det tom i Finland en gång... och halsmandlar som spricker och släpper ifrån sig var ÄR äckligt! Och halsmandlar som går sönder totalt så man kräks blod ger en mycket god bild av en verklig skräckfilm. Jag kommer fortfarande ihåg hur läkaren såg ut i ansiktet och kläderna efter att jag kräktes ner hela honom med blod...

Föregående natt tillbringades på soffan iklädd: strumpbyxor, strumpor, jeans. T-shirt, munkjacka. 2 täcken och halvsittande i soffan (precis som tant doktor ordinerat). Tror ni det var varmt? Nej, nej - jag frös så jag trodde jag skulle konvertera till en isbit vilken sekund som helst. Jag tror nog inte jag har frusit så mycket sen jag förfrös tummarna som typ 5-åring (då bröderna var barnvakt ;)). Sen - ligga på rygg... Jag hatar att ligga på rygg! Utom vid vissa tillfällen :P. Att sova på rygg är förknippat med... svår ångest??? Men försök att ligga på mage i halvsittande ställning... totalt omöjligt! Men läkaren hade ordinerat halvsittande sömn och ärligt - att ligga normalt funkar inte för det gör ont!

Hela föregående natt skakade soffan i takt med hur jag skakade av köld. Vet ju dock att det är ett övergående tillstånd då jag ju fått medicin och om jag behövde åka in igen har jag ju alltid någon att ringa för att få skjuts... Om jag nu inte gör som jag brukar... kör själv. Ja, jag vet - man ska inte men jag gör det! Okej. Erkänner... I skiftet mellan förmiddag och eftermiddag börjar så äntligen normaltemperaturen närma sig och jag tänker "å så skönt!"...

Men då slår berg- och dalbanan till - nu ska vi åka först till Antarktis för att sedan åka till typ... Saharaöknen? Jag vägrade dock att ta av mig alla kläderna men täckena åkte på och av med jämna mellanrum. För att sen åka av nästan helt på kvällen för nu tyckte kroppen att Saharaöknen var "the place to be"... Vi var inte riktigt överens om detta, kroppen och jag, kan jag meddela. Inte alls. Men det var inte jag som bestämde... Så denna natt har jag tillbringat i Saharaöknen... Men i morse när jag vaknade hade jag i varje fall förpassats till... typ... Spanien??? Dvs - lite mer normaltemperatur :D.

Antibiotika är verkligen en underbar medicin (när den fungerar). Den dubbla dosen verkar ha avsedd effekt i varje fall vilket ju är jätteskönt. Den har också fått till effekt att jag nu kan äta lite också. Eftersom att infektionen i lungsäcken sitter högst upp i lungorna så gör det väldigt ont när man äter. Eller när man andas. Eller när man fanken bara... existerar? Efter nästan enbart flytande föda i ett par dagar har jag nu närmat mig lite mer fast föda - Jippie! Och nästan normal klädsel - bara ullsockor och långärmat samt 1 täcke idag :)

Blir dock så glad över den värme som jag fått av mina vänner och om det gått att göra hjärtan här i bloggen hade de fått ett stort hjärta! Massor med krya på hälsningar, kramar och telefonsamtal. Bästa grannen kom förbi med ett gäng mjölk. Betalning för dessa var en önskan om Cupcakes med vit choklad - någonting som naturligtvis kommer att uppfyllas. Massor med frågor om ifall jag behöver hjälp med någonting. Ni vet - sånt där som värmer hjärtat.

Men är det någon annan gång man längtar efter att faktiskt göra saker som när man är sjuk? Livet blir ju en massa sådana där "jag ville ju" - göra saker. Jag ville ju gå på den där Blueskvällen på OK. Och gå och titta på handbollen på Sportcentrum... Har aldrig sett en handbollsmatch i hela mitt liv men har en kompis som är tränare för storbyns handbollslag, det är något stormöte och jag hade lovat, och ville, komma... men men - kommer fler gånger. Och åka till Uppsala, gå på IKEA, Plantagen, fika med vännen... Eller gå på Orkidéhelgen på Blomsterlandet (den är iofs hela helgen - kanske orkar på söndag?).

Men det finns gånger då jag faktiskt gör som doktorn säger - och denna gång sa doktorn att jag skulle ta det lugnt. Så jag tar det lugnt. Mycket lugnt. Jag tillbringar mina dagar i min underbara soffa, pratar med underbara vänner på Facebook, i telefon eller via sms - har tackat nej till besök - jag orkar faktiskt inte. Och framför allt med mina underbara ungar... Bara en som saknas men det är ju så det är när ungarna blir vuxna.

Nu - är det dags att skriva ett välbehövligt brev och sen är det sovdags... igen... för 3:e gången idag :P

Gör som missemojjerna - skeda lite!