En fantastisk date...

... med en ny doktor!

Alltså - det är inte ofta jag är nöjd när jag kommer från en läkare - i varje fall inte när det gäller någon jag träffat på grund av Dercums eller Fibromyalgi - men igår var jag så oerhört nöjd. Jag vet inte hur många gånger man kommit till en läkare som inte alls befinner sig på samma nivå som jag gör, pratar samma språk eller som ens vet något om Dercums. Halva tiden brukar gå åt till att informera om vad Dercums är för något... De ska göra smärtsamma undersökningar som de avbryter för de klarar inte av den smärta det genererar i min kropp. De säger att jag måste acceptera att jag är sjuk, att min värld förminskas och att jag inte kan göra vissa saker... Som om det är något faktum. Sist i raddan av nekande svar är att min läkare tyckte att jag nog inte ska ha ett FAR-recept på simning? Men är det inte jag som bestämmer vilka dagar kroppen tycker det är okej??? Jaja - jag brukar få ångest bara jag ska gå dit...

Men läkaren igår var helt underbar! För det första så såg han mig! Han såg inte bara min sjukdom som placerat sig i mig utan det viktigaste för honom var jag och vad sjukdomen gör med mig. Han var smärtläkare och kunde förklara för mig de faktorer som gör att min kropp reagerar som den gör. Dessutom var han kirurg och kunde på ett vettigt sätt hänga med i berättelserna om tex mc-olyckan, cystorna och allt vad det nu är. Och så var han trevlig :)

Jag vet vad jag har för sjukdom, jag kan det mesta om den, läser allt jag kommer över. Jag drar egna slutledningar utifrån vad jag själv upplever och är i många fall ett klassiskt Dercumfall men har även en del som skiljer sig som brukar hänvisas till Fibromyalgin. Däremot så har jag aldrig fått svar på mina frågor om vad som specifikt händer i kroppen, varför jag har så ont, vad som fick det att bryta ut, vilka faktorer som kan påverka.

Igår fick jag mina svar och jag fick dom på ett trevligt och respektfullt sätt. Mest fascinerad är jag av den rent fysiska undersökningen... På översidan av handens knogar knackade han och kunde på så sätt utläsa hur stark smärta jag hade och vilken typ. Likadant längst upp på ryggen nedanför axlarna samt genom att han tog i hand när vi möttes. Smärtsystemet hör till det autonoma systemet i kroppen och är ingenting man kan påverka själv - det är "sånt som bara händer". De reflexer jag alltså visade talade till honom med andra ord. Vi gick också igenom den smärta jag numer har i rörbenen i kroppen - ju mer jag går ner i vikt desto värre blir tyvärr smärtan i skelettet. Och det är satans så jobbigt men någonting jag var medveten om skulle hända när jag startade projekt viktminskning...

Äntligen fick jag också klarspråk om vad som det är Dercums orsakat för mig - en kronisk störning i det autonoma smärtsystemet och att min framtid kommer alltid se ut så som den gör nu - med fler dippar än uppar. Jaja - att livet ser ut så det vet jag ju. Fick också reda på att de runt 40-talet operationer jag gjort, de skador jag fått som resulterat i fler operationer har orsakat kroniska störningar i smärtsystemet. Och den levnadssituation jag har haft sen jag blev "vuxen" med den belastning att tex ha allt ansvar för barnen utan någon som helst hjälp. 3 stora faktorer som med andra ord orsakar denna abnorma störning...

Tja, detta är ju någonting som man måste hantera - och där var han helt fascinerad av mig! Jag har hört detta förut och det är någonting som gör mig så glad :D. När man har en kronisk smärtsjukdom så gäller det att leva med den och inte trots den. Det gäller att hela tiden se de positiva sakerna som finns i livet - stora som små och fokusera mot dom. Inte fokusera mot smärtan och dess effekter utan att se vad som finns bortom den. Sen pratade han om den livsglädje jag besitter och den livskvalité som jag har trots de dåliga odds jag lever utifrån. Han tyckte jag hade ett underbart sätt att kombinera min oerhörda intelligens, livsglädje och sjukdom! Han hade ett förslag på det ultimata arbetet för mig - att föreläsa för smärtkroniker om hur man parerar smärtan i sitt liv och fokuserar mot det goda. Lära ut de faktorer som gör att jag kommer framåt, tar goda beslut och vågar.

Det är vanligt bland smärtkroniker att man drar sig undan och inte ger livet en chans - vilket jag vägrar att göra. Jag tar chanser, jag lever med och inte trots. Jag gör val och jag lever med konsekvenserna - och jag gör hellre roliga saker en dag eller kväll och sen har ont i ett par dagar istället för att inte göra någonting. Istället för att låta sjukdomen begränsa mig så ser jag vad jag faktiskt kan göra - och det finns massor med saker att göra! Jämt och ständigt. Jag är inte mer annorlunda än någon annan - men jag har en sjukdom jag lever med... och inte trots!

Ja, sjutton vad jag är bra! Och det var det han sa - lyssna inte på de som faktiskt inte förstår... Inte på de som ifrågasätter... Fortsätt vara som jag är - så klok, intelligent, kunskapstörstande, snäll, vänlig, skrattande, utlärande, engagerad, engagerande! Och ja - jag kommer att fortsätta vara jag. Med alla mina brister och fel, med alla mina positiva egenskaper, med sjukdom. Inte trots....