... människa är rätt spännande! Ja, varför skulle det inte vara det egentligen? I helgen var det 70-årskalas för min kära moster - eller mamma nr 2 som jag har kallat henne sen jag var liten. Som liten var jag dagbarn hos min moster, ända tills dom flyttade till Linköping, tror jag var runt 4 år då. Jag var bara runt 6 år då jag började åka tåg ensam ner till moster, morbror och kusinerna för att hälsa på. Att hon är 70 år är för mig svårt att förstå. Ännu svårare är det att förstå att jag har en mamma som är 71 år är ännu svårare...
Men nu var det kalas och då faderns bil är på verkstad så var det jag som var chaufför. Vad ska man ha för kläder? Var och provade kläder härom dagen och det var ju en väldigt rolig upplevelse :). Det vanligaste är ju att man deppar ihop när man provar kläder men inte jag som ju får hämta mindre storlekar nuförtiden...:P.
Bestämde mig för att använda den svarta, silkiga klänningen jag fick av en vän för ett tag sen. Svarta strumpbyxor och högklackade skor (ja, annat fungerar ju inte...). Jag var lite nervös för att möta alla människor... En del har inte sett mig alls på flera år och alltså vägde minst 40 kg mer än nu. Okej - att människor tittar på en är man ju van vid då jag ju vid jämna mellanrum står på scenen men det här var en aning annorlunda.. och folk tittade verkligen! Min kusins fd man kände inte ens igen mig... och han var inte ensam. Fick höra kommentarer som att "dig har jag inte sett förut" :). Det var en väldigt trevlig tillställning - god mat, goda tårtor, trevliga människor och superbra musik. Okej - jag är en sucker för folkmusik och den schottis som min moster fått skriven till sig av ledaren för hennes spelmanslag var verkligen superbra! Tegelhagsschottis hade den blivit döpt till :). Funderade tillsammans med "mina" tjejer över hur mycket en ståbas gör för att förstärka klangen, man behöver ju inte fråga efter rocken när det finns en ståbas i lokalen...
Mitt under kalaset, precis i en tidssvacka då jag satt och funderade lite började det droppa in lite söta sms från Sötnöt, på väg hem från träning och som hade tråkigt i bilen... och vem fanken har inte tråkigt när man sitter i bilen? Älskling brukar kommentera just det... "Vet du att du nästan alltid ringer när du sitter i bilen???" Haha - det kanske är något jag lärt mig av Sötnöt? (Nej, det är det inte för min mamma har sagt samma ända sen jag skaffade mobiltelefon någon gång för 200 år sen...). Hade som lite tråkigt och gick ut, tog en cigarett och passade på att ringa upp Sötnöt istället för att skratta mig halvt fördärvad åt "joho" och "nähä"...
Tänk så roligt det är att prata med honom i telefon... Skönt med någon som man kan prata med "bara sådär"... Undrar ifall förslagen som kom upp någon gång blir av... vi är ju så påhittiga av oss när vi sätter igång :P.
En rätt tidig kväll blev det, mamma som inte mår så bra ville åka hem vid 22.30 så vi packade in oss i bilen och for hem. När jag lämnat av dom kände jag en så grym lust att gå ut! Lokaliserade en av kompisarna men hon var på väg hem... Visste att ett par av kompisarna spelade på ett ställe, ett par andra på ett andra ställe - men köpte lite godis och for hem istället. Vågen var trasig på Statoil så nog för att jag köpt lite godis så hade jag nog egentligen inte köpt för 4:57:-... men när hon vägt påsen för fjärde gången så sa hon att "nä, nu skiter jag i det här..." och knappade in den enormt höga summan... Så jag åkte hem, barnen hade gått och lagt sig och jag fastnade framför TV halva natten... Messade med Lillefjun och skrattade så jag nästan grät - mobilen är en fantastisk uppfinning, speciellt när klockan är runt halv 1 på natten, snygga karlar och tjejer på tv:n, man är övertrött och man driver med livet och människor i stort :) Då kan man tom deppäta ostbågsskruvar med gott samvete!
En "ny" vän har seglat in på banan - något jag är jävligt glad för! Eller en? 2 är det ju :) Bra, roliga, sanslösa, tokiga och ärliga vänner kan man aldrig få nog av. Sen har man bekantskaper. Sen har man grisarna man trodde på någon gång som inte visade sig vara annat än... grisar (?)... nej, det vore nog fanken att nedvärdera de oerhört söta, goa, renliga grisarna... Och det vore också att göra Lillprinsessan ledsen - hon älskar ju grisar, de och katter har alltid varit hennes favoritdjur. Av någon anledning... Det blev anledningen till 1 veckas semester på en svingård... men det var rätt mysigt att hålla små griskultingar i famnen :).
Ibland skäms man nästan... men det var inte länge sedan jag rent spontant tjoade till med ett "tjoho" när jag fick beskedet om att en fd vän lämnat staden... och jag lovar - jag är inte ensam om den känslan....
Den här dagen har gått till att torka spyor från vardagsrum och toalett då Lillprinsessan är magsjuk - och jag och Prinsen är glada för att vi inte så lätt blir just magsjuka... Jag får nog bakterien - magen lever ett jäkla liv och något extra toabesök står nog på listan... Som tur var blir inte hon det också så dagens övningar tillhör ju inte vanligheterna här i familjen. Förkylningar är en sak - magsjuka en annan. Sorgligt i det hela är att hon frågat efter filmen som skulle kommit på posten för en vecka sen men som inte dykt upp än... Jag glömde filmen någonstans, vederbörande skulle skicka den men inte kommer barnens film...
Ibland när jag tänker på det så tycks ju mer än en människa använda barn, både sina egna och andras, i fult spel... Det är det som ger mig styrkan att kämpa för det jag tror är rätt och fel... Och såvitt jag vet är det rätta jag kämpar för "på rätt sida"... och ju ilsknare personer blir när man säger något - desto mer har det visat sig att de är... mindre bra och tyvärr ofta fulla med skit. Men det finns människor som medvetet gör andra människor illa... och även om de redan inte gått över gränsen för vad som är lagligt - så är det inte långt därifrån och frågan är när man faktiskt bör agera som medmänniska? Det finns tillfällen då jag faktiskt anmält en person för att den korsat den där gränsen... Som människan som tack och lov flyttat nästan 20 mil här ifrån... Eller som tanten som en gång bodde snett under mig... eller som den gången det var någon i bekantskapskretsen... Ja, jag är hellre sann mot mig själv - än att sälja min själ för någon som ändå aldrig är värd det!
Det är ju tur att man vet vart man har sina vänner, nya som gamla, och att man har de man älskar runt omkring sig och vet att man är älskad tillbaka. Inga krussiduller, inga knivar i ryggen - det är bara så mycket lättare att leva om man kan se sig själv, sin roll, sina älskade och sina vänner. Tillsammans...
Nä, natti natt - nu är det dags att försöka sova... men skippar den förrädiska sängen i natt och hälsar på soffan istället - blir så mycket bättre då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!