Det gäller att passa på när det är...

... "köp" 3 för 1... Eller vad man ska kalla det för?

Alltså, jag har ju haft de där röda märkena på armen i 3 månader men inte tänker jag på dom, jag ser dom ju liksom inte... Och ja! Jag har varit förkyld, frisknat till, blivit förkyld igen - men liksom inte så där jättejättedålig. Men lite hostig... men det var ju för ett par veckor sen känns det som. Skriver ju liksom inte upp datumen för lite förkylning...

Men nu var det ju som så då att jag fick ju inte luft. Så fort jag försökte/försöker få ner luften i lungorna exploderade hela bröstet och exploderande bröstkorg har jag träffat på en gång tidigare och det är någonting jag är livrädd för... Glömmer aldrig "veckan från helvetet" som ömma modern kallar den för... Det började i går kväll typ och inte blev det lättare under natten eller morgonen. Vaknade i morse under 2 täcken och höll på att frysa ihjäl :(. Hur är det möjligt liksom? När jag har pyjamas på mig är det vanligen -20 ute men inatt har jag haft pyjamas och någon gång i natt tagit fram ett extratäcke men frös så in i helvete rent ut sagt. Och snurrsnurr i skallen som värker som tusan och så den där allmänna... bläigheten...Men hade ju för tusan en tid hos läkaren för kontroll idag så jag tyckte att jag gott och väl kunde vänta in den. Vid 12-tiden tyckte Lillprinsessan att jag borde åka in till akuten - och när Prinsbarnen säger till sin mor att det är dags för sjukan då har det liksom gått rätt långt... men jag tyckte jag kunde vänta. Vilket jag gjorde. Inte springa till läkaren i onödan inte...! Pratade med Sötnöt i telefon, gjorde mig i ordning, satte på mig strumpbyxor under jeansen, t-shirt under tröjan och vinterjackan - och frös i varje fall... och åkte slutligen iväg till läkaren...

Sedvanlig kontroll, alltid lika "spännande"... men det bjöd ändå på en del spännande nyheter från båda håll. Läkaren lyssnar och knackar på bröst och lungor och säger att jag direkt efter besöket hos henne ska åka ner till akuten och jag får en remiss i handen! Hade ju dock lovat ömma modern att köra henne för att hämta hennes Handikapptillstånd på kommunhuset, ett sånt där hederslöfte så det gjorde jag ju naturligtvis men sen åkte jag till akuten...

Och där tillbringade jag hela kvällen... och det hade jag ju inte tid till!!! Skulle ju hjälpa HSB med att föra över filer, avtacka vårt avgående oppositionsråd och gå på möte för tonårsföräldrar... men det bidde ingenting sånt... Det bidde att få komma in direkt, EKG, puls, fler dunkidunk på ryggen, lyssnalyssna, kontroll så att det inte var en propp i lungorna, 6 rör med blod och röntgen av överkroppen...

Det är ju så himla "roligt" att ligga i en sal på lasarettet... Men tur att Sötnöt, Lillefjun, Trivselvännen, Hjärtevännen och Älskling fanns på sms att "prata" med. Fan så tråkigt man hade på sjukhuset innan mobilerna kom - nu kan man ju i varje fall ha kontakt med omvärlden under tiden. Och när man får så söta och goa sms från de man har i sin närhet, speciellt när man mår dåligt... så mår man i varje fall lite bättre under tiden. När jag väntade på att få komma till röntgen kom min vän polisen in på akuten och vi tog oss ett litet snack om en del viktiga saker - och en del gamla saker.

På tal om polisen ja, vi pratade bland annat om vi som var - och det är lustigt att se vad vi som hängde ihop som tonåringar har blivit av....; 2 poliser, en brödutkörare, en AV-assistent, en förskollärare, en högstadielärare, en dataansvarig för Umeås grundskolor, en läkarsekreterare, en som ballat ur totalt... och allt vad det nu är. Vi hade ett gemensamt intresse - att förändra världen och på något sätt har vi gjort det på vårt eget sätt.

Röntgen av lungor och sen vänta. Just nu kunde jag inte ligga ner för då gjorde det bara ännu ondare... så jag satt i väntrummet och kollade mitt hatprogram "Bondesöker fru" (tycker verkligen att det är superkass) och så blev det säsongsavslutningen av Dallas också... som jag inte sett ett avsnitt av så det kändes ju som... helt ointressant. Nu hade jag så ont att jag inte ens kunde sitta så nu stod jag...

Så kom då sköterskan och hämtade in mig, nu kunde jag halvligga igen, vilade lite och sen kom doktorinnan. Och så fick jag min dom... Det var inte bara 1 fel (förutom de mest uppenbara, haha) utan det var 3 fel! Varför liksom bara "köra" en när man kan köra ett mindre gäng??? 2 av dom hade jag redan på känn, känner igen det från "helvetesveckan". Jodå - diagnosen blev: Lunginflammation... Lungsäcksinflammation... och... TADA och trumvirvel..! Borelia!!! Ja, varför inte? Klumpa ihop skiten på en gång så mår vi lite sämre på kuppen... Läkaren tyckte att "det var inte underligt att jag mådde så som jag gjorde"...  (satt nu med vinterjackan knäppt på salen och höll på att frysa ihjäl)... Nä, tacka fan för att man känner sig lite off och dålig...

Det var där de där 2 röda märkena på armen kom in... Det var där dom små äckliga fästingarna satt - i början på Juli!

Jag tjatade mig hem... ville verkligen inte ligga kvar på sjukhuset ens över natten. Läkaren gav med sig.... Fick lova att sova halvsittande i soffan och höra av mig om jag började må ännu sämre. Samt att höra av mig till läkaren i morgon. En dubbel dos med antibiotika fick jag också på sjukhuset... och ska nu äta dubbel dos i 10 dagar... och sen skulle jag nog må okej... i en vecka ska jag sova halvsittande... jaja - det funkar väl det med :P.

Så nu ligger jag i min soffa, fult påklädd med dubbla lager under täcket - och fryser häcken av mig! Men snart skulle jag må bättre sa tant doktor! Bara att se positivt på det hela - jag gick inte till läkaren i onödan i dag i varje fall...