En käftsmäll...

... kändes det som när jag fick läkarintyget idag. På både gott och ont skall sägas... Varje gång jag får ett läkarintyg i min hand känns det så men det här var så oerhört genomtänkt och utan minsta försköningar att det liksom slog mig baklänges. Trots den känslan så var det oerhört skönt att få det - att en läkare först lägger ner timmar i att läsa in sig på alla intyg som redan finns om än det ena och än det andra, sen flera timmars undersökning och intervju för att sedan skriva ett intyg på flera sidor. Men min handläggare hade också sagt till mig att han var lika fascinerad av honom som läkare som han var av mig som person och att de intyg han brukar skriva brukar inte vara lika utförliga...

Och utförligt det var det verkligen! Nog för att jag endast saknar några veckor för att få min undersköterskenål, har ett intresse av människokroppen och dess sjukdomar och läst in mig på massor men jag fick ta hjälp av sjuksköterskestuderande dottern och internet för att klura ut vad han skrivit mer exakt.

Idag har jag fått läst meningar som " Kontinuerlig värk till kroppens fyra kvadranter men även neurogen störning (känsel och motorik)". "Störning av central Central smärtmodulering (sensitisering/dysinhibition)"... "Komplicerade frakturer omfattande hö ben (knäinstabilitet pga främre X-bandskada, artros höft, chondomalaci knä + Hortons huvudvärk + generaliserat värksyndrom (Mb Dercums samt Fibromyalgi) med påtaglig störning av central smärtmodulering (sensitisering/dysinhibition)". "Generaliserad smärta, olika smärtmodaliteter, abnorm eftersmärta, hypo/hyperestesi, allondyni, motorikstörning manuellt"...

Enkelt sätt beskriver det att jag har en jävla massa smärta där jag inte ska ha den men att jag inte kan göra något åt den. Att min mc-olycka har en stor del med mitt sjuka smärtsystem att göra, att jag är tryckkänslig och en massa annat... SKIT helt enkelt - men SKIT jag inte kan göra något åt - och därför parerar jag det genom att leva med det på ett vettigt sätt...

Sen innehöll detta dokument även mina fördelaktiga attribut... och det var roligt att läsa om sanningen ska fram. Där stod att jag är intelligent, framåt, snabb i tanke och svar och att min kunskap måste tas tillvara. Trevlig och glad personlighet, varm och förtroendeingivande... Tja - det kändes ju rätt sött att få se och höra...

När vi pratade fanns det en stor sak som störde honom och det är Arbetsförmedlingens synnerligen bristfälliga hållning mot mig. Allt jag har har jag ju fixat på egen hand... och det innebär att jag saknar de insatser som gör att jag orkar i längden utan att hamna i smärtkaos. Han ifrågasatte starkt att jag inte fått en sk SIUS-konsulent tilldelad mig - och det för över ett år sen... och att när jag har kontakt med AF så får jag ändå fixa allt själv för han har ju aldrig tid...

Så idag tog jag läkarintyget och gick dit - och får svaret att jag måste ha kontakt med han som aldrig gör något... Jag blir så tokig!!! Men jag fixar detta - jag har en idé... Satte mig ilsk på ett konditori och drack mitt favoritkaffe och funderade över hur jag ska gå tillväga och jag började sjösätta båten genom att skicka ett brev... Inte bara för det om sanningen ska fram...

Om sanningen ska fram lever jag nog inte bara i ett smärtkaos just nu utan även i ett rätt känslomässigt kaos... Okej, ja, det är väl mitt eget fel men ibland så måste jag ju bara... Ja, det måste jag... Har alltid gjort det och kommer säkert alltid att göra det... Någon från länge sedan, alltså länge, länge sedan dök upp. Inte något gammalt ex eller så utan en... någon... och jag vet inte riktigt hur jag ska... äh! Virrigt? Då skulle du vara i min hjärna, hjärta och kropp... inte många som skulle klara av det :P

NU! har adrenalitet börjat lägga sig efter att ha blivit glad, ilsk, lugnad och sen sjungit på det... Sova nu???