... att man har vänner som håller en sällskap när man har som tråkigast. Eller som finns där och ställer upp när man behöver dom. Eller som man märker "bara" finns där som en välsinnad skugga i bakgrunden. Man märker det när man är sjuk - och nu menar jag inte det man alltid lever med utan när man som nu då, när man tex drabbas av en trippel i otursjukdom. Sjutton så glad jag är över att dom finns!
I måndags var jag en kortare sväng och fikade hos bästa grannen och lämnade mössan och napphållaren jag vunnit åt lite Sötgösen. Huruvida Sötgösen tyckte om den eller inte förtäljer inte historien... Det är lite svårt att få ut något vettigt ur en 8-månaders sötnos som är i avslitaråldern... Men pappan tyckte om den rosa mössan med svarta racerbilar i varje fall. Det blev en kort fika och det är när man gör saker som man upptäcker att antibiotikan gör mycket för att man ska orka - och när man lullar omkring hemma och tar det lugnt på doktorns order gör man ju inte så mycket. Men en snabbfika fick mig att flämta efter luft när jag kom hem.... Men det var det värt!
Igår var det provtagning för att kolla upp det extremt dåliga blodvärde som jag har. Fick order om att äta järntabletter... Till och börja med en tablett - och värdet sjönk. Dosen höjdes till 2 per dag - och värdet fortsatte att sjunka (?). Har fortsatt med 2 per dag i ytterligare 2 månader för att se om det vänder. Om detta inte hjälpt pratades om A - järn i droppform. B - blodtransfusion. Antar att det i slutändan går på ett ut så får väl se - men hoppas på att det har vänt nu. Har alltid haft grymt bra blodvärde - behövde inte ens ta extra järn då jag väntade barnen men nu? Jo, det är klart - men ändå? Det är ju tur att jag varken bryr mig om dropp eller nålar - det fixar sig alltid :)
Eftersom att proverna ska tas på fastande mage åkte jag hem till ömma modern - men fastnade på parkeringen i nära 1 timme... Sötnöt ringde (eller om det var jag som ringde) - pratade gjorde vi i varje fall. Det finns vissa vänner jag kan prata i telefon med i... i... typ timmar. På den tiden man inte hade mobiltelefoner kunde man ju tillbringa timmar i telefonen men nu för tiden är det ju oftast inte så. Men en del personer kan man snacka hela natten med (...och jag som var så trött) och helt plötsligt upptäcker man att klockan typ närmar sig 3, haha... Men å andra sidan måste man ha haft ett bra samtal med massor att snacka om :P
Hade ett viktigt möte på kvällen, ekonomimöten är inte roliga... men behövliga. Som tur var avslutades kvällen med ett rejält Gospelpass. Sötblondinen dök upp igår :D. Weeeee! Det var dock lite tufft - fortfarande lite svårt att få ner luften helt i botten av lungorna... Hem - och blir pigg som en lärka :(. Klockan var väl 3 innan jag somnade...
Dagen idag är din dag... ramsan barnen rabblade på förskolan har etsat sig fast - och på min dag idag blev det Cupcakes bakade på uppdrag. Citroncupcakes med vit choklad i och citronicing... Dottern sa dom var supergoda :). Sen lyckades jag med konststycket att göra havremjöl så det blev en sats med Chokladdrömmar också... och nu är höfterna avlidna - någon som vill ha ett defekta? Byt med mig i sådana fall!
Under dagen har Sötnöt hållit mig sällskap :D. Det är verkligen en sån person som allt avhandlas med. Länge och väl - och jag tycker det är så kul. Även om vi pratat i en timme så pratar vi fortfarande nästan i munnen på varandra... Tror inte ens vi hann färdigt med det vi ville bli färdiga med... Men det är ju en dag i morgon också. Läkare klockan 10.00 och sen vila. Ja, vila. Den här gången ska jag inte ha några följdsjukdomar till lunginflammationen som jag fick förra gången :(. Så jag tar det löjligt lugnt... riktigt löjligt lugnt...
Så nu är det sovdags!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!