Om man tänker...

... på svaren jag skrev i gårdagens frågelista får även jag mig en del frågetecken i hjärnan. När man får en sån lista och väljer att skriva sakerna som de faktiskt varit - avslöjar man en hel del av sig själv. På både gott och ont skall nog tilläggas. Men allt jag gjort genom åren, allt jag genomgått - är en del av mig och har gjort mig till den jag är. Livet har, som för de flesta, innehållit både stor sorg men även stor glädje. Jag har förlorat en bror, alla 4 äldre men även gjort större personliga förluster som jag inte ens klarar av att skriva om än så länge. Jag har gått igenom oerhörda fysiska smärtor, barnafödsel är inte alltid värst. Att bryta ben och sen få dom uträtade gör fruktansvärt ont. Att ligga i sträck, drömma om att man slänger sig av motorcykeln, slänga sig i sängen men sitta fast medförde att benpiporna slets isär och gled ner bredvid varandra. Jag vaknade tom ur en nedsövdhet pga smärtan. Men man överlever sånt också - även om man inte tror att man ska göra det.

Om man är en positiv människa i grunden klarar man av sånt här mycket bättre och positiv av naturen är jag. Jag har aldrig behövt att använda mig av lögnen som vapen - vilket gjort livet mycket lättare. Jag står för det jag har sagt och tänker på vad jag säger - vilket gör att jag behöver inte sitta och vakta om någonting jag sagt kommer fram till ett par öron det kanske inte var avsett för. Kommer det fram brukar jag rycka på axlarna och säga att "ja, jag sa det, jag menade det - i varje fall just då". Sen får man ju göra ett ställningstagande om man fortfarande står för det man sagt - men sagt det - det har man ju ändå gjort.

Jag har alltid levt livet med glädje - att vara glad hjälper så oerhört mycket. Glädjen är nog en av orsakerna till allt bus jag faktiskt gjort. Jag är inte mycket för olagliga saker men det finns en del i min bakgrund som jag inte är så stolt över - men jag har ändå gjort dem och alltså får jag stå för dem. Och väldigt många av de allra busigaste sakerna har jag haft så oerhört roligt åt/med när jag gjort dem. En del kanske inte längtar efter att dansa på en bardisk eller på ett bord - men det är förbaskat roligt att göra det. Jag har gjort rätt många saker som är väldigt busiga - men hallå? Måste man vara så tråkig?

Det är så att flera personer jag känt i perioder i mitt liv sagt att de önskar att de kunde vara mer lika mig. Att våga göra de där sakerna de själva velat göra men avstått ifrån för att de inte vågat. Att vara så där stark, stå med båda fötterna på jorden och våga göra dumheter. För det finns mer än en person som tycker att en del av de sakerna jag gjort  - inte är riktigt kloka. Ja, men ock? Jag har hellre roligt, tar en chansning, busar lite och står för det jag gör. Mitt liv går inte ut på att tråka ihjäl mig...

Men samtidigt som jag gjort mina bus har jag också haft en stor portion vad som är rätt och fel, vad man kan göra och inte ska göra och avstått från en hel del. Jag har också varit vännernas samvete och lagryttare. Jag sa nej, och jag sa ja - och jag fanns där.

Och jag finns där. Det är konstigt det där. Jag har er del vänner som finns där hela tiden. Det finns en del som jag inte skulle byta bort för allt guld i världen. De brukar säga att jag är den ärligaste person som de vet och ja, jag är nog rätt ärlig. Men de kallar mig även för ödmjuk, snäll och uppoffrande. Tja, kanske det. Jag brukar inte tänka på det men jag antar att många av dom sakerna jag gjort baseras nog på faktorerna skratt, ärlig, ödmjuk, snäll och uppfostrande. Och sexigheten... Det är ju bara så lätt att använda :P. Och när flera stycken uttrycker sig om mig på sådant sätt få man väl "mer eller mindre" att det nog stämmer... och om man tex råkat få med sig någon hem från krogen som en kvällsbonus varav det är det enda han får ur sig är ett grymt till svar till en början... tja vad ska man säga... Förutom att jag faktiskt lärt mig mitt värde!

Det där med utseendet... Jag har generellt sätt inte något som helst osämja mellan mig  och mitt utseende. Jag vet att jag är vacker, har de vackraste ögonen och ett leende som säger mer än tusen ord som det står i visan... Det jag varit osäker på är kombination kropp och ansikte. Men, om jag utgår från samma tex vad gäller utseende och lägger det på kroppsbilden - Ja - då har ni en Pebbles :) Alla mina pojkvänner, manliga vänner, kvinnor har sagt detta till mig. Jag har haft pojkvänner som berättat att de sett mig i smyg rätt länge men inte vågat göra något eftersom att de trott att jag ska nobba dom - då de varit långt ifrån lika vackra som jag är. En pojkvän jag hade sa till mig att det var en fröjd att komma in i ett rum där jag satt - jag lyste upp hela rummet :) Och som jag fått höra - alla deras tidigare har ju varit riktiga ruggugglor (och ja, jag kan nog faktiskt hålla med också) och de som kommer efter mig - ja, de är fane mig mer ruggugglor än vad jag är...

Nej, dags att sluta vara självgod nu och ta mitt snygga ansikte och gå och lägga mig i sängen med de nymanglade lakanen som har Hello Kittymotiv :)

''Whoppsie dayisy Bitches.