Tillbaka på...

... banan igen. Eller vad man ska kalla det för. Livet blir inte alltid vad man förutsätter sig och det följer inte direkt en rak linje. Sen sist har jag varit totalt borta men nu är jag (nog) på G igen.

Trodde i ärlighetens namn att man inte kunde vara så här trött.
Att man blir tröttare av att vara riktigt sjuk stämmer verkligen.
Jag tror nog att jag har ont i och är trött i varje del av kroppen -
och så har höger knät pajjat igen... 19 år efter sista operationen av det. Att stå på knä är inte vad läkarna rekommenderat mig att göra och det gjorde jag en längre stund, vilket var obetänksamt men ändå oerhört rätt just då och jag hoppas verkligen inte att det kommer behöva en ny operation men ortopeden på sjukhuset var inte ens säker på att jag slipper det.

Det är väl så - att ska livet jävlas så ska det jävlas ordentligt.

Gårdagen och dagen blev ändå trots allt rätt så underbara. När jag väl kunde använda datorn såg jag att jag fått goa brev från dom viktiga, kramar från de som får krama mig mest och en massa kärlek från dom alla - precis vad jag behöver!

Men men - det är väl bara ta tag i det igen, fortsätta på den inslagna banan.
Att säga till mig att ta det lugnt är väl ingen idé så i helgen blir det städning
av uthyrningsdelen, den gamla Posten. Får man besök så är det ju bra att ha någonstans att lägga dom - istället för att placera dom i hallen, soffan eller i min säng...

Nu är det sussilura - är så väldigt genompömsig...

Idag tar vi två låtar också, när jag låg där och till slut kunde använda datorn gick jag igenom musikmapparna och fann de här - de är alltid lika bra och de är låtar som alltid har haft stor betydelse för mig (som så mycket annan musik) -

Den första fanns för det mesta i öronen när jag gick till jobbet på OKQ8 tidigt på mornarna...
Den andra fanns för det mesta i öronen när jag gick till bussen när jag bodde på Vätö...





Mer än trötta kramar!