Det var ju det där med...

... vad? Som vanligt massor med tankar...

Jag kommer ihåg när vi hade ett ABF-möte i Hallstavik. Vår ordförande var sjuk och det var jag som vice ordförande som höll i mötet. Jag är ju inte som alla andra (det vet vi ju redan) och jag satt inte mitt emot någon, på tryggt förvar bakom ett bord hållande i en klubba utan jag satt på ett bord istället med resten av mötesdeltagarna runt mig, omväxlande med benen dinglande och i skräddarställning. Därmed var isen bruten och vi fick en bättre gemenskap och diskussion. Mötet gick snabbt - inte tidsmässigt men tankemässigt... Jag tänker ofta snabbt och förutser svaret innan det blivit replikerat och är redan framme vid nästa replikskifte... Det här är på både gott och ont ska sägas. När vi åkte därifrån sa min kollega att "hur snabbt tänker du egentligen"??? Ja, jag vet inte men ibland går det ruggigt snabbt  och i vissa lägen snabbare än vad det bör gå... Det beror på hur taggad jag är helt enkelt. Trots att det kan gå snabbt så är jag oftast totalt fokuserad mot det vi håller på med. Däremot kan det vara lite jobbigt för andra, helt ärligt alltså, för när det går så där rasande fort så hänger alla inte med helt enkelt... Och det i sin tur är något jag får arbeta med konstant - att inse och förutse att alla är inte på banan när min hjärna sätter igång...:P

Det här handlar väl egentligen om impulshandlingar - det går fort och om det inte går fort så händer det att jag blir... hm... irriterad? Från ord till handling för mig innefattar oftast inte lång tid av planering utan när jag vill att det ska hända något jag bestämt mig för vill jag att det ska hända - nu!!! Inte sen... Och just den biten är inte bra i alla lägen... men på det stora hela ser jag inget fel i det. Men det kan ställa till det ibland om man befinner sig i galen tunna emellanåt - men oftast inte mer galen än att det går att hantera på ett vettigt sätt...

Och ja - jag är likadan privat. Det går från tanke till handling på noll sekunder allt som oftast - men jag är en jävel på att softa med, som att bara sitta och titta på film, tv eller en bok och koppla bort omvärlden. Jag tror att det är något av ett måste för en person som har en stark impulskänsla att arbeta med detta. Det är väl den enda vettiga sjukgymnastiken jag gått på - där jag fick lära mig att hitta min inre silvertråd och hålla den i balans. Hitta det som kallas för fruktskålen i kroppen och balansera den så att frukten inte ramlar ur... Vän av ordning tänker nu - fruktskålen? I kroppen??? Öh, vänta nu lite... Vart finns den förutom på bordet?

Jo, så här - fruktskålen är ditt bäcken. Bäckenet är format som en skål. Man ställer sig på ett sånt sätt att man vinklar bäcket så att det blir rakt och håller en rak hållning. Benen lätt isär. Vicka på bäckenet så att det faller på plats (nej, detta är ingen övning för sex och samlevnad....:). När bäckenet är på plats så placerar du ut silvertråden (ja, just så) - Silvertråden ska gå från ditt huvud, utmed din ryggrad, genom ditt bäcken och ned mellan de lätt särade benen. När du har den under kontroll ska du börja snurra på den genom att enbart vicka på höfterna. Det är faktiskt svårare än vad man tror att få detta att fungera. Om man har någon till hjälp som kan sätta händerna på höftknölarna för att kolla att det är de som rör sig och inte resten av kroppen så är det faktiskt att föredra tills man har lärt sig tekniken. Bäst ser man det här om man står naken framför en spegel för att se att man lär sig. Och det gäller att använda flera sinnen för man ska försöka visualisera den här silvertråden också...

När man fått det här att fungera så finner man faktiskt ett inre lugn. Man står stadigare på jorden helt enkelt. Men för mig infinner sig också ett inre lugn när jag hittat min tråd när jag står där och vickar på höfterna... Och det är det som är meningen med själva grejen. Och nu kan vi väl dra in den sexuella biten då då - man får faktiskt ett bättre sexliv när man har lärt sig hur man håller kontroll på sitt bäcken. Nu är jag inte man och kan inte svara på huruvida det ger effekt på män - men för kvinnor är det ett faktum att ju bättre kontroll du har över ditt eget bäcken - desto bättre sex får man faktiskt...:P. (Men enligt min sjukgymnast var det så även för män.) Jo, jag såg väl fördelarna och var ju baaaara tvungen att undersöka detta - och jo, det stämmer faktiskt. Vi hade ju inga män på vår BKK - och det var för att dessa övningar kan anses som sexuellt utmanande... Öhhh??? Det såg inte sexigt ut kan jag meddela när vi stod där och försökte hitta våra silvertrådar, lugn och de rätta bäckenrörelserna. Det lustiga med dom här övningarna är att med en trasig höft borde jag inte kunna göra dom - men det fungerade på något sätt perfekt... och fungerar helt perfekt.

Dom här övningarna gör jag fortfarande varje dag. Idag gör jag dom utan att tänka på att jag gör dom... När jag väntar på bussen, står i kön, lagar mat... eller annat. Helt plötsligt står jag bara där med rätt ställning i kroppen men nej - när jag står ute bland folk så brukar jag inte vicka på mitt bäcken på detta sätt, då ställer jag mig bara i positionen...

----------

Livet i övrigt har idag att bjuda på att det nu är färdigt med det nya jobbet. Sen får man väl se om det blir tidsbegränsat eller om det kan gå över i något annat i slutändan. Från början blir det 10 timmar i veckan - jag har ju fått lära mig den hårda vägen att inse mina begränsningar och hur mycket jag klarar av att utmana min kropp. Jag har fått den uppgift jag vill ha och blir nu allaredarådande över webb och sociala medier. Tjoho!!! Känns så f'*ckin' skönt!!! En i princip enad styrelse (1 person som inte var helt på banan) samt att 2 stycken som var frånvarande på deras möte som meddelat att de tänkte rösta för att jag skulle få jobbet. Det är väl det som är jobbigt när man ska börja arbeta på ett ställe där en hel styrelse måste ta ett gemensamt beslut om min framtid... Men efter att jag kläckt idén, lobbat för den, fått min arbetsförmedlare att gå med på detta - så är det nu mitt! Så nu får jag väl göra som läkaren sa att "visa hur (jag är övertygad om att du är just det) väldigt outstanding du är och visa att de inte klarar sig utan dig"... Skönt som tusan är det i varje fall och på måndag ska jag träffa min arbetsgivare för ett första praktiskt möte :D

Sen så ringde Storprinsessan glad i hågen för att hon nu fått 2 stycken toppenpraktiker som hon önskat: Akutmottagningen på sjukhuset samt på en psykiatrisk klinik som ligger vid området där hon bor i Molde. Så mor och dotter jublade som så många gånger förut i kapp i telefonen :). Nu är det dessutom endast 27 dagar kvar innan min lilla trollunge kommer hem och jag får skämma bort henne med alla maträtter hon vill ha. Eftersom att hon denna gång kommer så att hon är här en helg så ska vi gå ut på krogen också - något vi inte har gjort... sen... ja, den där P3-gången på Berzå i Göteborg. Druckit alkohol tillsammans har vi gjort - men inte varit på krogen. Det blir dessutom första gången som hon går ut i sin egen hemstad... Kommer absolut bli hur roligt som helst :D.

Sen - sällar mig absolut till alla Zlatanister idag :D. Och vad finns det idag att inte älska hos den mannen??? Vid 3 gjorda mål trodde man ju att det var jackpot liksom... Men när han sätter det fjärde målet på ett sånt sätt som... man bara inte gör mål på - trodde ärligt jag skulle dö eller något (men tji fick ni!). Och det, tillsammans med vissa andra saker gjorde att min dag igår fick ett bra avslut. För ärligt - jag fick ett psykbryt igår efter mötet med valberedning och styrelse. Ibland blir allt bara nattsvart helt enkelt. Det bara är så. Jag är inte alltid glad och positiv och står med båda fötterna på jorden. Jag har mina egna monster som jag brottas med...

Men igår fanns det någon där för mig som jag, helt otroligt nog, känner mig så jävla... trygg med. Jag, som är mästare på att ge andra trygghet men är jävligt dålig på min egen trygghet, känner mig trygg, glad och tillfreds med Snygga karln och igår kväll var det han som blev mitt stöd. Och att han dessutom ser på fotboll med mig...  Om jag kunde skulle jag nog krama ihjäl dig din stolle... eller nått typ då liksom...!

Vi tar det där med mina namn (igen) på folk: Ja, jag sätter epitet och namn på mina vänner. Speciellt här eftersom att det är väldigt få namn som jag skriver i dess helhet. För mig är huvudsaken att jag vet vem jag har i åtanke. Sen vet jag att det sätter alltid lite griller i huvudet på en del andra - ja, varför vara som andra när man kan vara som jag och alltid irriterar det någon... Det ligger alltid en tanke bakom mina namn. Ofta är dom könslösa så var inte säker på vilket kön det är jag skriver om... Det är min grej helt enkelt. Ibland kan den jag skriver om känna igen sig själv - men jag har också fått frågor om vem det är jag menar... Så "suck it up" - och irritera dig om du vill... Det struntar jag högaktningsfullt i!

Helt enkelt det snyggaste mål jag någonsin sett :D