Yes! Yes...

... YES!!!

Det finns inga andra ord att säga - utom att dessa YES! är komna ur en stor lycka :)

Det är väl 3 stora anledningar till denna lyckoboost! Vägning idag - eller man ska väl säga i morse... iklädd trosor och bh fann jag mig helt plötsligt bärandes huset runt på vågen. Började i badrummet - ut med den på golvet och upp på den!.. Böjer mig ner, sliter tag i vågen och ut i hallen - ner med den - och så upp på den.... Vidare till nästa rum - ner med den i köket - och så upp på den! Vidare till vardagsrummet... (Det är nu jag tänker att "tack och lov att ungarna sover" och "det är väl en jävla tur man bor på landet så man kan springa omkring i princip näck utan att grannarna ser en och får en chock"...:). In i sovrummet - ner med den och så upp! Tillbaka till badrummet och så ner med den igen - och så upp...

Okej, anledningen till detta mycket underliga beteende var att den stod på min första RIKTIGA målvikt, alltså inte dom delviktar som jag tagit på vägen, under tiden. Idag sa kiloantalet att jag nu är normalviktig :D, det vill säga att jag nu har BMI 25 :D... Men okej - fatta lyckan??? Jag har sagt det förut men jag kan ta det igen:

Morbus Dercum, Adiposis dolorosa chronica - hos mig även kallad för "sjukdomen från helvetet"... är en fettvävsreumatism som ger kraftigt inflammerade och förstorade fettceller. Den gör att man helt plötsligt utan förvarning, hur lite man än äter - skenar iväg i vikt. Samtidigt får man en sjuhelvetets värk i typ hela kroppen men framför allt i det här fettet som man nu då har på kroppen. Vet ni att fettceller har man in hela kroppen, tex hjärnan och tja, man kan ju säga att det gör ont... Man kämpar ju i konstant motvind för vad sjutton man än gör så försvinner inte det där fettet heller... Men det går - om man hittar den rätta metoden för just den specifika individen... (och nej, jag har inte använt den metod som står i länken då den oftast inte har en bestående effekt...) Vilket jag ju då lyckats med! Till denna lilla söta sjukdom lägger vi en MC-olycka och lite annat skit... Men guess what? Man lär sig att leva ett rätt vettigt liv men man måste också lära känna sina begränsningar samtidigt som man måste utmana sig själv för att inte duka under... En balansgång helt enkelt som jag bestämt mig för att helt enkelt klara av...

Vad jag väger är inte det väsentliga just här och nu - det väsentliga är att idag stod vågen på det viktantal som säger att jag har normalt BMI. Och jag har kämpat sen i november förra året och jag har inte låtit bakslagen dra mig ner - utan jag har i stället låtit dem blivit en del av min styrka. Så nu är ju frågan om jag nöjer mig med detta? Tja, på ett sätt gör jag ju det men jag har i min plan satt upp 5 kg till innan jag är nöjd så än är jag inte helt "hemma" - men om jag skulle stanna här så är jag ändå inte missnöjd för jag vet ju vad jag "kämpar" emot. Jag har nått min största milstolpe viktmässigt sen jag var 25 år - och ingenting kan krossa min lycka över det. Nothing, zipp och nada!

Anledning nummer 2 är att telefonen ringde idag och där var söta bekantingen i andra änden. Vi pratade lite och jag fick en hel massa god input - sånt jag behövde för att sjösätta min plan. Få lite av den styrka som så lätt försvinner när man ständigt står och stampar på samma ställe. Sådana input behöver man få mera av i livet - de gör så himla gott!

Ömma modern ringde och sa att jag måste ändra datumen på fakturorna, det hade blivit ett fel och skrivaren var på min sida idag och pratade med mig direkt och eftersom att de ska skickas till revisorn var de tvungna att levereras in till Storbyn idag - och till Storbyn hade jag redan tänkt mig: när jag började min viktresa gav jag mig själv ett löfte - att om jag klarade av att nå den BMI-gräns som heter normal så skulle jag köpa mig något klädesplagg - inte för att jag var tvungen för att allt hänger som en säck på mig utan för att jag ville och som en belöning för att jag varit så duktig!

Konstaterar för övrigt att jag måste klippa mig igen när jag gör mig i ordning för att åka in. Slutför uppdraget med att lämna fakturor, köpa deodorant och mjölk, åker ner på byn, parkerar bilen på parkeringen som ligger lite längre bort än dit jag ska för att jag ska få lite vardagsdagsmotion och går iväg. På vägen dit jag ska går jag förbi Arbetsförmedlingen, tänker en snabb tanke om att "näe, nu får det bära eller brista" och vandrar in. Jag har ju tid, har fått den goda inputen och är ju inte känd för att i vissa lägen ha den största av tålamod - så trots att jag saknade ett telefonsamtal och att det börjar bli mörkt ute så var ju inte klockan mer än typ 15.30. Så jag vandrar in helt enkelt och jag får hjälp. Nu visar det sig helt plötsligt att min klassificering tydligen är gjord och jag står som sjuk. Haha, ja, inte i huvudet då då - utom i kroppen :P. Men då jag hade läkarintyget med mig visade jag det och där står det att jag med rätt anpassning bör komma upp mot ett halvtidsarbete. Och jag hade ju min (och andras) idé om vad jag ska göra i varje fall ett tag framöver (och helst mycket längre...). Presenterar min idé, några små söta leenden och löfte om att jag inte ska göra för mycket och börja på 10 timmar i veckan senare så fick jag mitt hänvisningsbesked i handen - underskrivet! Ja, okej - visst, det ligger väl en del annat bakom hänvisningen men huvudsaken är att jag i varje fall fick min vilja igenom. (Hm, det sa läkaren också att jag skulle få om jag glittrade med ögonen, log några små söta leenden och använde min intelligens... ) Det gör även att jag kommer att få hjälp av arbetsterapeuten med de praktiska detaljerna (och den här gången kommer jag inte att släppa den biten) så tja, lyckan var/är oerhört stor kan man säga idag:

1 - normalt BMI
2 - En ny framtid med nytt jobb
3 - ...

Trean ja... den är lite mer diffus om man så säger och handlar mer om en känsla över livets varande. Och jag tror att jag behåller den för mig själv... I varje fall just nu.

Ser lite snabbt tillbaka på det jag förutsatte mig att jag skulle göra detta år - och ställer det i relation till det jag gjort:

* Gå ner i vikt och försöka nå normalt BMI - påbörjades i november förra året och jag är redan i hamn :)
* Bli bättre i kroppen - påbörjat, ständigt pågående och ja, den fungerar mycket bättre nu än förra året :)
* Hålla mig ifrån karlar förutom specifikt utvalda föremål... Konstigt mål kan tyckas men det är faktiskt inte      
  det - så länge man vet vad det egentligen betyder. Ja, alltså...  DEN biten kanske inte gått så bra... Men året är inte slut än...
* Börja gå på hockey igen - hmmm, den är det ännu värre med, åtminstone förra säsongen då det bara blev en ynka match men årets säsong har ju precis börjat, året är inte slut och brodern är ju ändå hockeytränare, S-vännen spelar ju hockey så egentligen är det ju bara att glida in när man känner för att kolla. Det där med hockey är verkligen en speciell grej i mitt liv och hur det egentligen startade... kommer nog ett eget inlägg om min stora favoritsport förutom Speedway. Däremot måste jag säga att jag tycker det är roligare att gå på hockey om jag känner någon som spelar... och när en sån finns kan jag bli en hängiven supporter. Ser också fram emot, på tal om hockey, att följa med bästa grannen på hans sons hockeyskola... De e ju så söta! I dag när jag var där och fika och han kom på att här satt ju någon som var allmänt hockeytokig så for han  över hela golvet och pratade om allt han lärt sig.

4 saker som skulle göras, genomgås, utföras och tja, med facit i hand så måste jag ju säga att det gått över förväntan. Jo, det finns fler saker som står på agendan också men de här fyra var de sakerna som jag verkligen bestämt mig för...

I bilen idag gick endast 2 låtar - väljer en av dom som är en sån där som får mitt humör att gå i topp. En låt som funnits i mitt liv så länge jag minns, den spelades i omklädningsrummen, hos brodern och om och om inne hos mig, texten sitter i ryggmärgen och den har en speciell innebörd för mig och just idag... känns den som om den är helt rätt faktiskt:

Oh I cant keep it in, 
I cant keep it in, Ive gotta let it out.

Ive got to show the world, worlds got to see, see all the love

Love thats in me.

 I said,
 why walk alone, why worry when it's

Warm over here. youve got so much to say, say what you mean,

Mean what youre thinking, and think anything.

Oh why, 

why must you waste youre life away,

Youve got to live for today, then let it go

Oh, lover, 
I want to spend this time with you,

Theres nothing I wouldnt do, if you let me know.

And I cant keep it in, 

I cant hide it and I cant lock it away in.

Im up for your love, love heats my blood,

Blood spins my head, and my head falls in love, oh.

Oh, I cant keep it in, 
I cant keep it in, Ive gotta let it out.

Ive gotta show the world, worlds got to know,

Know of the love, love that lies low, so

Why cant you say,

 if you know, then why cant you say.

Youve got too much deceit, deceit kills the light,

Light needs to shine, I said shine light , shine light.

Love -
 thats no way to live your life,

You allow too much to go by, and that won't do.

No, lover -
 I want to have you here by my side

Now dont you run, dont you hide, while I'm with you.

but I cant keep it in, 

I cant keep it in, Ive gotta let it out.

Ive got to show the world, worlds got to see, see all the love

Love thats in me. 

I said,
 why walk alone, why worry when its

Warm over here. you've got so much to say, say what you mean,

Mean what youre thinking, and think anything. 

why not?

Now why why why not?