Idag stod jag i potatislandet iklädd gympabyxor och blommiga stövlar, pratade i telefon och grävde potatis - varför göra det vid andra tillfällen när man kan göra det som jag - vid de tillfällena man inte tänkt sig? Man behöver ju liksom inte planera livet in i minsta detalj - och för mig känns det nästan omöjligt att göra det. Det händer alltid saker som jag inte planerat - och jag är faktiskt rätt nöjd med det...
Ja, att prata i telefon med söta vännen är alltid väldigt roligt. Det blir massa dråpligheter hit och dit, lite funderingar över livet, vart man ska och vart man vill. Tror nog vi är rätt överens om att bäst blir det om man bara... lever? Hon, liksom jag, är ju lite... så! Haha... nej, varför vara begriplig för - tror hon fattar precis vad jag menar :) Livet ramlar ju liksom bara vidare - en del saker styr man över - andra inte. Det är ju så det bara är.
Saker jag själv den senaste veckan har styrt över kan beteknas som... bra och trevliga (egentligen skulle jag kunna skriva massor med superlativ...). Milt sagt... I varje fall i slutändan. Men det är fel att säga styrt över - jag har varit delaktig i besluten på ett eller annat sätt. Det har gått upp och ner och hit och dit... Om man nu styr över saker vill säga. Känslomässigt har jag varit i topp - men också långt ner i avgrunden och det är rätt jobbigt. Men det är så jag är som person. Däremot så stannar jag oftast inte "där nere" speciellt länge, jag har om sanningen ska fram en stor förmåga att fokusera mot de saker som man kan hänga upp fina, bra saker på. De där små sakerna som man kanske lätt ser förbi, som är till synes nästan osynliga... så börjar man se dom, plockar ner nästa sak... tänker på ännu en och sen är vägen tillbaka upp inte så lång. Det gäller att våga fokusera mot det helt enkelt. Min kurator brukar benämna det som min överlevnadsstrategi - och ja, det är det nog. Och den typen av fokusering har jag blivit rätt bra på vid detta laget - jag har ju ändå övat i rätt många år :P. Hela veckans möten har gått över förväntan...
Jag köpte mig en ny topp i torsdags... Trodde inte att jag skulle in till Storbyn i Fredags (men nu blev det så att det var där jag vaknade - en helt annan historia) så jag åkte förbi KappAhl och utnyttjade det erbjudande om 25% på ett plagg och för min del blev det en lila spetstopp - grejen med den är att jag har aldrig ägt en spetstopp i hela mitt liv. Måste dock kolla igenom lagret av tidigare för små linnen om där kan finnas ett svart för tror jag är för blyg för att ha enbart toppen med bh under... inte riktigt min stil... tror jag... men man vet väl aldrig vad en Pebbles hittar på... i slutändan.
I morgon ska jag ut på ej tidigare besökt mark - jag ska gå på en föreläsning om våld. Såg en inbjudan och reflekterade över att det skulle vara en föreläsning som fokuserar enbart mot mäns våld mot kvinnor... Och där väcktes min nyfikenhet och jag lusläste inbjudan - hela inbjudan var som ett rött skynke för mig för återigen skulle de stackars förfördelade kvinnorna få allt fokus - utan tanke på barn och fädrer. När ska människor i samhället lära sig att en förövare är könslös? Utredning efter utredning dyker upp som påvisar det faktum att kvinnor är lika goda kålsupare vad gäller jävelskap. Men dessa utredningar sopas så fint under mattan så... och vi fokuserar lite till på vilka skitstövlar alla män är. Alltså - rena kräkmedlet för mig! Jag säger absolut inte att det inte finns män som misshandlar. Det finns det. De misshandlar psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt och så vidare...
Men - det gör kvinnor också. Skillnaden ligger i att det för en misshandlad man är mycket svårare att faktiskt anmäla sin förövare - för vem misshandlar en man? Samhällets dom är hård, svår och rätt konstig: När en man ringer till polisen så vittnar fler än en man om att polisen sagt att "varför slog du inte tillbaka" - och bara där har vi visat vilken låg nivå den debatten ligger på... Vänta - ser ni felet? Polisen frågar alltså varför mannen inte slog tillbaka? Skulle han medvetet bli någon som slår en kvinna då? Men hallå??? Man slår inte varandra - fatta det!!! Man misshandlar inte någon psykiskt heller... oavsett om man är man eller kvinna... Det är helt enkelt bara så... Så därför ska jag gå dit i morgon och se om de kommer att föreläsa utifrån att all misshandel är fel - eller om det återigen ska fokuseras mot att alla män är svin och kvinnorna små oskyldiga varelser som är helt värnlösa mot den stora, stygga elaka mannen... Blir så trött när man inte kan se båda sidorna....
...och om det inte sker en förändring fortsätter snedvridningen...
Men nu är det dags att söka upp de svala lakanen och krypa ner... Somnar snart sittandes på pallen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!