torsdag 22 november 2012

Veckan från...

... helvetet! Jag är helt säker på att det är den här veckan... Eller kanske veckor som den här... Typ då!

Ibland undrar jag hur jag planerar - men det måste ju vara jävligt kasst ibland... Eller - det är ju som så att andra planerar in saker som jag ska göra - och ja, det går liksom inte att säga att jag inte ska göra dom eftersom att det faktiskt är mitt jobb. Eller man ska inte säga jobb - jag är förtroendevald och för mig är det ett förtroende som jag tar på största allvar  så med andra ord försöker jag närvara så gott jag kan.

Så enkelt är det bara.

Men den här veckan... tror jag att allt ska göras. Alla ska träffas just den här veckan... Sen blev ju den här veckan jävligare utifrån de premisser den gavs med en nära väns frånfälle...

Måndag - möte på nya jobbet. Vilket ju iofs var grymt roligt. På kvällen var det dags för möte med mjuka nämndsgrupperna för att diskutera våra frågor men ikväll handlade det främst om vår stads museum. Jag pallade verkligen inte att vara kvar så när Snygga karln messade och frågade om jag kunde passa Snyggishunden (hade frågat om jag fick söka ro i hans lägenhet för där är det så lugnt för min... själ (?) på något sätt) så sa jag ja. Rakt av - utan att tänka. Som så ofta när det gäller mig men den här gången så orkade jag varken tänka eller stanna. Jag gjorde som jag kände - och jag stannade kvar där ända till tisdagen...

Tisdagen bjöd på Utbildningsnämnd - och en urladdning av ilska infinner sig så smått. Återigen manfall på bänken och nu börjar jag bli riktigt förbannad. Kanske en av fördelarna med att sitta i politiska valberedningen - att jag faktiskt är med att bestämmer och kontrollerar vilka som vi ska i omtanke för omval. Nu är jag hur som helt rätt så trött på situationen... Vi hade i varje fall trevligt besök av vår nya gruppledare på vår grupp - och det var trevligt :). Efter nämnden var det dags att åka och handla i 170 och sen hem för att slänga igång spis, laga mat och sen tillbaka till stan för att ha genrep inför lördagens konsert. Vi ska uppträda på en insamlingskonsert som Frälsningsarmén har för insamling av medel för hemlösa. Körövning och sen handla det jag missade att handla förra gången och sen hem till barnen.

- Tack och lov för att mina barn är som dom är. Ansvarstagande, underbara varelser som har förståelse för mammas jobb, uppdrag, att hon är en vuxen kvinna, att hon har jobbigt denna vecka - både ur arbets/mötes och livssituation... Att ha en nästan 17-årig son som inte har något emot att ta ansvar för diverse lättlagad mat och att de båda hemmavarande är så ansvarstagande... och underbara - precis som Storprinsessan var och är :)

Onsdagen - jamen nytt möte dådå - denna gång på Folkets hus. Efter att ha konstaterat att jag var tvungen att införskaffa något vitt att bära på konserten... Inte en vit blus så långt ögat kunde nå i garderoben - det kostar på att gå ner i vikt och att köpa kläder till överkroppen i storlek 36 har ju inte varit min grej på... läääänge men nu finns inget vitt i garderoben så det var ju bara att vandra byn runt. Kom och tänka på - efter att inte ha hittat något alls att den där "nya" butiken hade jag aldrig varit på, fanns. Gick dit och såg att dom gjorde reklam för "Rut m fl" - alltså mitt stora favoritmärke på kläder :D. Hittade en skitläcker, längre blus som är öppen i ryggen i ett sprund :) Lovar - har aldrig haft något liknande tidigare - men nu har jag en och det var dagens extrapris på den så den blev min för 149:-. Innan jag gick och kollade på kläder sammanstrålade jag med Snygga karln - som gav ett förslag som jag idag inte kunde tacka nej till. Det märks att det är mycket nu och att jag är rätt spontan av mig kan man ju luuuuugnt säga... Träffade den vän som tillsammans med mig kännt vår avlidna kamrat lika länge och vi pratade om hur vi skulle göra med blommor till begravningen. Tunga samtal som man ju helst av allt skulle vilja vara utan...

Resten av veckan då??? Jo - så här:

Torsdag - möte med marknadsföringsgruppen.
Fredag - äntligen lite "ledigt" - eller nej, just det - inte alls! Jag ska ju vara barnvakt åt min favoritbebis Gösen och hans syskon och kvällen - visar sig förhoppningsvis bli bra :)
Lördag - Välgörenhetskonsert för insamling till förmån för hemlösa.
Söndag - möte med politiska valberedningen på sena eftermiddagen.

Ny vecka - börjar nya jobbet på måndag... men tror nog att det bara var kör och ett kvällsmöte den veckan.

Stressad? Jag??? Nej - faktiskt inte. Jag trivs när det händer saker. Men den här veckan är jobbig då jag ju förlorade en vän i början av den. Känns inte alls bra faktiskt. Och det är ju förståeligt... Den här veckan har jag också fått tillbaka en tydlig göteborgsdialekt... haha... någon sa det så. I tisdags ringde min söta, goa och underbara F. Vi pratar alldeles för sällan - men i tisdags hade vi ett långt samtal där vi pratade både sorg och glädje. Förlorade vänner och vänner man skapar. Om hans förhållande med sin kille - de firar 5 månader nu och han är värd varje lycklig dag han får med sin älskade. Som vanligt sätter sig göteborgsdialekten som en smäck i ett par dagar efter... Men det gör inget - det var någon som sa den var rätt så söt, haha... Den här veckan är det verkligen 2 män som varit mitt stora, stora stöd och jag är dom så tacksamma :D

Nej, nu är det dags att snart öppna dörren och släppa in den som ska bli insläppt... Och jag är så nöjd över att jag denna vecka har haft någonstans att samla ihop mig själv på. Tack!

Dags att sova... (???)


Kvällens middag blev assimilerad Kebab :)

9 kommentarer:

  1. Men när ska du vila? Vet du är duktig på det du gör, snygging, men du behöver lite ro i live med... Men blir lite avis på den du kallar Snygga karln som har lyckan att få vara den som får dig... att finna ro. Vad har han som andra inte har?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men jag vilar men just nu är jag inte trött så det flyter som på. Jag har ro mitt i kaoset...

      Hm... Snygga karln... är snygga karln helt enkelt...:P

      Radera
  2. Assimilerad kebab? Vad är det? När sover du människa? Har du någon ro i kroppen? Vad har du för feeeel ???

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir så trött... Eller rättare sagt har jag svårt att förstå om du är allvarlig eller dum i hövvet! Lyssna på Youtube-klippet så fattar du den assimilerade kebaben. Jag sover vanligtvis ett par timmar på natten som typ resten av världen. Och jo - har massor med ro i kroppen när jag gör vissa saker eller är på vissa ställen...

      Vad jag har för feeeel? Mängden av bokstaven E förstår jag mig inte riktigt på men vad jag vet så har jag väl inga större fel... Ett par kroniska sjukdomar men det är ju bara "suck it up" och vill du ha mer specifikt svar så får du ställa en mer specifik fråga....

      Radera
  3. Full fart! ;) Määhh.. nu är jag också nyfiken :) Snygga karln han är riktigt bra han! Kram vännen!

    SvaraRadera
  4. Menade att du måste vara dum i huvudet!! Läser man dig blogg så påstår du att kvinnor misshandlar män - fan så dum du är de e män som misshandlar pucko. Du säger att man ska ha delad vårdnad, att barnen inte är "trygga"annars! Kan dom inte sköta sig i ett förhållande ska mitt barn fan inte vara där!

    Att du gått ner i vikt är skrattretande - det klarar du ALDRIG! Upp till bevis nu....

    Du är fan kvinnans värsta lowellobservatoriet life - och hur kan du med din bakgrund ställa dig på männens sida?

    Fy faaaaan!

    SvaraRadera
  5. Men vad är detta? Jag tycker synd om dig "anonym" som inte ens kan stå för vem du är och vad du tycker. Att Cath tycker och tänker och står för det hon säger vet vi ju båda två. Att kvinnor inte misshandlar? Öhh... jo, det finns det kvinnor som gör. Det är ju faktiskt så att i det samhälle vi lever i så är det båda kvinnor och män som misshandlar, oerhört tråkigt att det är så men det är sant.
    Till Cath min vän, DU är underbar och din viktnedgång (jag har sett den med egna ögon) är en suverän resa som du fixat galant och ska vara stolt över!

    SvaraRadera
  6. Ja, Jensax - visst är det patetiskt med människor som inte vågar stå för vad de säger i sitt eget namn?

    Tack för att du säger att jag är underbar (jag är dock inte ensam om att vara underbar - du är lika underbar du)och ja, precis, du har ju sett min viktnedgång - visst är den rätt fantastiskt :)

    Kram min vän!

    SvaraRadera

Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!