Aouch!!!

Nu vet jag hur det känns....
Japp!

Vad är det jag vet?
Jo, jag vet hur det känns när höfterna låser sig totalt och man bara faller rent handlöst.
Jag trodde inte att denna dag kunde bli värre men jag hade tydligen fel...

Jag skulle gå från vardagsrummet till köket.
Det har ju varit tufft ett par dagar nu - det känns ungefär som foglossning à la värsta modell för den som undrar hur smärtan känns. Har gått med kryckor till och från sista veckorna men inte sjutton har jag blivit bättre... snarare tvärtom faktiskt. Hur som helst - skulle med onda höfter ta mig till köket.... börjar resa mig upp och sen känner jag bara hur smärtan skär genom hela rygg och höft och sen ramlade jag bara...

Pladask så låg jag där...
Jag brukar ofta skämta om att man skulle ha en dold kamera som filmar när jag diskar eller gör saker.
Jag har verkligen förmågan att skratta åt mig själv och alla mina missar och jag förstår verkligen att folk skrattar åt mig ibland... det gör jag själv med...
Den här gången gick det nog lite värre, tyvärr...
Jag inte bara låste mina höfter - jag föll handlöst och jag slog i huvudet någostans mellan soffan och dörren till köket...
... antar jag för när jag vaknade till ett tag senare låg jag bredvid min stereobänk och den dörren och upptäckte jag att jag fått ett mess om varför jag inte öppnade ytterdörren...

Nu har jag världens vackraste blåmärke i pannan....
... och ser ut som "hornper"...
och har ont i huvudet... och ännu mer i höfterna....

Men det är ju ändå för väl att man kan skratta åt sig själv...