som tror du vet att du känner mig.
Du vet inte vem jag är.
Det är rätt uppenbart faktiskt.
De epitet du ger mig är så osanna.
Den hämndlystna människans tragedi är inte min.
Den ljugandes tunga sitter inte i min mun.
De ord jag formar med min mun är mina och jag står för dem.
Men ibland blir jag arg...
och då slinter även min tunga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!