Jag blir verkligen arg ibland. Idag har jag irriterat mig på det där med människors inskränkthet.
Utan att gå in för mycket på det så har ju jag ett handikapp. Punkt. Jag brukar inte stoltsera med det direkt - anser nog mest att det är min och kanske min familjs ensak. Det ställer ju till problem för mig ibland och många gånger har jag ju skrattat åt mig själv då jag måste se otroligt rolig ut ibland. Ibland ställer det till problem som tar sig mer blodiga uttryck - som när glas går sönder vid disken tex. Det har ju även hänt att jag ramlat pga mitt handikapp och stukat båda fötterna.... samtidigt. Har ju ingen styrka i händerna och när jag väl finner någon så tappar jag den lika snabbt som jag hittat den.
I försäkringskassans utredning av min arbetsförmåga har arbetsterapin konstaterat att min arbetsförmåga är beräknad till 0%. Eller rättare sagt, jag har tom gjort 2 med samma resultat. Trots detta anser försäkringskassan att jag skall arbeta heltid utan inskränkningar. Med de nya regler som finns kan jag inte ens få arbeta mindre än 100%. Man måste arbeta till 100%. Att få sjukersättning är idag nästan omöjligt.
Till saken hör att jag mer än gärna vill arbeta. Jag har sen jag blivit utförsäkrad prövat på olika typer av arbete. Jag har arbetat på kontor och det var ju ett kapitel för sig själv. Har provat 4 olika kontor och alla erbjuder de mig samma problem: Hur gör man när man har behov av att kunna sitta, stå och ligga under sin arbetstid? Tufft för arbetsgivaren att lösa och omöjligt för mig att arbeta på det sätt arbetsgivaren förväntat sig på. Jag prövade således på ett arbete i butik. Jag kunde sätta mig ner när jag behövde det. Jag använde min kropp när jag kunde det. Problemet för mig blev dock att all min energi gick till arbetet. Det orsakade även en konstant värk i kroppen. Jag som lyckats ta mig ner till en 6-7 på skalan låg nu på 8 - och över! Endast den som lever med smärta vet vad jag talar om men man säger så här: 0 är ingen smärta, 5 är uthärdlig och 10 - ja, det är outhärdligt. Helt plötsligt befann jag mig alltså i en situation där jag hade ett arbete som jag stortrivdes på men som jag inte klarade av rent kroppsmässigt. Igen då vill säga...
Jag vill alltså arbeta och är oftast väldigt duktig på det jag gör. Jag har, trots mina problem, blivit tillfrågad om jag vill återvända till min senaste praktikplats. Den senaste tiden har jg mått så dåligt att det inte varit genomförbart över huvud taget men en dag kanske det fungerar...
Så kom då det där idag. Den totala bristen på empati för människors situation. En person som anser att alla ska arbeta, hur sjuka de än är. Hur ont de än är ska de gå till ett arbete för arbete finns ju överallt - man får ju inte vara "kräsen"! Jag är inte kräsen på något sätt men jag är väldigt medveten om mina egna begränsningar. Jag är trots allt mästare på att utmana min egen kropp och jag får betala dyrt för det varje gång, nästan varje dag. Är det juste mot arbetsgivare, medmänniskor eller mig själv att söka arbeten jag vet att jag inte har fysisk förmåga att klara av? Personen i fråga ansåg dessutom att människor som inte arbetar, inte har a-kassa och inte söker alla arbeten eller arbetar med någonting inte skulle ha några pengar från kommunen. Det som i folkmun kallas för socialbidrag. Nähä - så jag som då söker arbeten jag inte klarar av fysiskt, arbetar med sånt jag inte klarar av, sänker min egen livskvalité tills jag blir en spillra av mitt forna jag - jag skulle då inte ens få socialbidrag? Jag som av arbetsterapin anser behöver hemtjänst för att klara av vissa saker i mitt hem, jag som har handikapptillstånd då jag inte klarar av att gå mer än ett par 100 meter utan uppenbara problem och smärtor. Jag som inte sover pga att varje rörelse gör ont... Jag skulle då alltså inte vara värd att få socialbidrag pga att jag inte arbetar. Jag är lat då eller? Jag är dessutom långt ifrån ensam att faktiskt ha det så här och få brottas med denna typen av fördommar... vi är många 1000 som sitter i samma sits... och det är rent ut sagt för JÄVLIGT!!!
Men det är ju dagens Sverige... Borglighetens stolthet... hetsjakten på sjuka människor...
oj irriterad ja men sanningen e ju den att det finns människor som är mer graft handikappade en vad du är som är hjätteglada för en sysselsättning.
SvaraRaderaoch du har fel vad dey gäller f kassan och deeras 100 procent saken är den att du måste i väg på en ny utreding tackar du nej ja då anser dom dej så frisk att det är 100 procent en sak till om du nu är så sjuk och handikappad hur klarar du av hemmet och alla dess sysslor har du hemtjänst och vad socialbidrag så kommer det att bli så att dom som uppehhåller socialbidrag komme att få någon form av samhällstjänst och det är inte mer än rätt och saken är den att ett socialbidrag är en tillfällig lösning och inte en långsiktig
och ja jag är irriterad på drönare som kommer med undanflykter att dom inte kan för att det är synd om dom för dom har alla möjliga fel men dom klarar att göra allt annat än att tjäna sitt eget uppehälla så att det är andra människor som får slita för att dom ska kunna försörja den stackare som inte vill göra något
sommsagt jag vet att du har ett handikapp men det finns dom som har det mycket värre
och du var snabb att kasta skit på borgarna
men det e faktiskt ditt eget block som har kommit med detta förslag som den styrande makt har tagit åt sej men dom har gjort förslaget lite mer humant