Det är lätt att ta åt sig..

Jag håller ju på med mina embryon till bok.
Ni vet - den där om lögner. Eller det kanske är så att den handlar om svikare och lögnare - det är inte så noggrant.

Hur som helst är det rätt underligt att folk känner sig anklagade för jag har ju inte anklagat någon över huvud taget. Jag har skrivit exempel på olika saker. Jag skrev inte att det var exempel ur verkligheten. Jag antar att dom som tagit åt sig kanske känner igen sig själva. Det måste ju bero på det om man känner sig utpekad. Meningen var inte alls att man skulle känna sig utpekad men jag kan ju inte rå för ifall någon gör det.

För övrigt - lätt att ta åt sig. Ja, jag tar åt mig mycket. Jag blev ju idag - eller det kanske var igår, anklagad för att vara en smitare av största rang. Fick höra att det finns dom som har mycket gravare handikapp än mig. Det gör det säkert. Jag kan ju bara utgå ifrån att jag redan som 17-åring var invalidiserad till 25% och att jag nu lever med konstant smärta. Någon gång ska jag få byta ut mina höftleder, de är ju utslitna. När tom läkare på läkare anser mig vara alldeles på tok för sjuk för att arbeta ska inte en borglig ignorant få trycka ner mig i skorna. Jag har fått gå i KBT för att ens förstå att jag är sjuk och att min kropp inte orkar. Jag har inte lyssnat på kroppen, jag är ruggigt dålig på att göra det. Jag bara vet nu att det finns en massa saker jag inte klarar av att göra. Och ingen ska få mig att känna mig som en sämre person för att jag är sjuk. Man har redan så dåligt självförtroende för att man är sjuk och det räcker med det.

Men nu är jag trött på det negativa. Det är en aning jobbigt och jag försöker hitta lite positivitet eller någonting att skratta åt. Så jag skrattar åt det faktum att sängen står på högkant i vardagsrummet...

Vart ska jag sova inatt? Nananana....