Nej, jag tänker inte

Nej, jag tänker inte ge upp kampen om min kropp!
Inte heller kampen om min överlevnad!
Ni ska inte få vinna...

Så - nu har vi varit deppiga för idag... Det är inte konstigt att man tycker att kroppen borde lugna ner sig lite nu. Att vara inne i ett skov är jobbigt. Det fina vackra vintervädret gör ju inte situationen bättre, snarare tvärt om... och jag som faktiskt älskar vintern. Kalla mig gärna konstig - den bjuder jag på :)

Just nu ligger jag i sängen och filosoferar lite. Kan inte göra så mycket annat för kroppen... ja, ni vet - behöver inte säga det igen. Tänker på julhelgen som gått förbi. Mammas StorFjompa kom ju hem och det har varit helt underbart att ha henne hemma. Visst - ska villigt erkänna att vi bråkat lite grann, tror nog att vi är så av naturen - jag har fostrat henne till att säga det hon känner, till att vara ärlig. Kan ju faktiskt i princip ta åt mig av hela äran av denna underbara person. Hon har en bra pappa som tyvärr varit frånvarande större delen av hennes liv pga arbete i annat land. Hon har haft de andra fjompbarnens pappa som pappa  men ändå är det jag som genomsyrar hennes uppenbarelse. Så är det nog med båda mina tjejer och det är väl därför vi brakar ihop emellanåt. Som tur var är ingen av oss långsint :) Vi rensar luften och sen är det bra med det och det har vi väl gjort ett par gånger. Fast långt ifrån så mkt som det gjordes när hon fortfarande bodde hemma...

Julhelgen har tyvärr även bjudit på en del hemskheter. Min älskade mosters hus brann ner till grunden. Som tur var kom ingen av familjen till skada. Barnen var inte hemma då det inträffade. Moster med man satt i köket och spelade kort - de var en av de familjer som drabbades av helgens strömavbrott. Värme och ljus fick de från stearinljus. Dörren till vardagsrummet var stängd. Helt plötsligt skrek katten. Katter brukar inte skrika... när de öppnade dörren var hela vardagsrummet övertänt. De sprang ut ur huset och fick endast med sig mobilen och en väska som moster haft till jobbet. Ja, hundarna fick de med sig men det verkar som om katten blev kvar i huset. Brandkåren kom men efter 2 timmar gav de upp fighten med elden och huset brann ner. Kvar finns nu endast grunden och skorsstensmuren... Som tur var hade de sitt hem fullvärdesförsäkrat.
Själv letar jag kort för att ge henne... De är alltid välkomna hit vilket jag sagt till dem...

Andra hemskheter som hänt - i Sverige handlar det i mina ögon om vargjakten som uppenbarligen (oj, "vad förvånad jag blev") gick över styr. Den förbenade kvoten fylldes på en gång och vips så hade man skjutit av för många vargar. Fattar inte varför man skulle skjuta dem över huvud taget... Minister Carlgren kallar det inträffade för "en lyckad insatts"... Jaja - det är väl som sagt var Sverige i ett nötskal... Den nya hårda linjen där sjuka människor straffas till arbete, där vargar skjuts av och där människor far illa... Fick ett brev från ett forum jag är med i som heter RESURS. Det är där en del av oss sjuka stackare som blivit utförsäkrade är med. Brevet innehöll en uppmaning om att man skulle ta sig till arbetsförmedlingen idag. Undrar hur många av dem som precis som jag just nu ligger i sängen och undrar hur fanken man ska ta sig ut genom dörren... hur som helst så kommer arbetsförmedlingen få tusentals besök idag av sjuka människor som faktiskt inte klarar av att arbeta men som regeringen så fins ska tvinga ut till arbete. Vet ni vilken ångest det skapar hos tusentalet människor? Jovisst - det finns de som ridit på vågen av att kunna vara hemma men inte varit riktigt sjuka men för oss andra, som kanske ligger på samma smärtkvot som jag gör, är ett arbete någonting som faktiskt skadar oss och tar ifrån oss den lilla gnutta av livsstyrka som finns kvar. Jag älskar att arbeta, jag älskade varje arbetsdag och gick till arbetet med ett leende. Fick ju en praktikplats och jag älskade den MEN jag orkade inte mer än att arbeta. Jag hade konstant ont, jag orkade inte vara annat än just en arbetare och jag grät mig till sömns av smärta. DET är den verklighet som kommer att drabba tusentalet människor nu. Det hade ju faktiskt varit bättre att bedriva hetsjakten mot dom som inte är sjuka istället för att jag dom som är det....

Övriga hemskheter... jodå - det finns säkert massor jag skulle kunna berätta men jag tänker inte sänka mig till den nivån helt enkelt. Inte ta det "offentligt" - nope - ställer mig över sådana trivialiteter helt enkelt...

Som någon sa - morgonstund har guld i mun... vete tusan...
Idag tycker jag mest att den bjuder på huvudvärk och höftvärk...

Men min positivitet - den tar ni aldrig ifrån mig :)