En riktigt rolig dag...

Idag blev ju en riktigt rolig dag...
Ja, oj vad jag har skrattat.
Skrattat rått åt någon ett antal gånger -
ja tusan vad vissa är patetiska.

Jag har inte ens ont i magen längre.
Är inte det minsta orolig.
Nej - vad har jag att vara orolig för?
Absolut ingenting faktiskt.

Jag vet nu vad det var du gjorde.
Vet vad det var du ville.
Du trodde du var så listig när du gick på min familj.
Du trodde du var så smart.

Men jag var den som hade huvudet i behåll.
Som gick med hedern högt.
Jag har lärt mig av mina misstag.
Jag har lärt mig att alltid minnas.

Eller jag behövde ju inte lära mig minnas.
Jag har ju redan ett absolut minne.
Ett absolut minne betyder att jag tom minns den ställning jag hade när du sade det du sa till mig.
Det är därför jag minns det så bra.
Jag minns det som skrivs på vilka sidor i tidningen.
Jag minns vart jag satt eller stod.
Det enda jag inte förstår mig på är matte... LoL

Så därför är jag på mammas gata.
Jag undrar förstås varför alla lögner kom så fritt.
Jag undrar varför vissa vill hindra andras rättigheter.
Jag undrar varför?

Om det du sagt till mig var sant -
varför kalla mig för lögnare?
Varför säga att man står vid sina ord när man förnekar det man sagt?
Varför säga att man har bevis för det man säger - när man anklagar någon annan för lögn?

Det måste kännas fint i maggropen när man ser den man anklagat så grovt, som lever i ovisshet om det man faktiskt sagt.
Sen måste det ju kännas ännu finare när man förnekar att man sagt det.
Det måste kännas fint att inte våga stå för det man sagt -
att säga att någon annan ljuger...

Falska ormar finns det gott om
och det känns så fint att veta att jag inte är en av dom.
Jag kan i varje fall säga att det jag sagt är sant
för jag behöver inte bygga ihop lögner.
En mytoman kan iofs inte rå för att den ljuger...
För det är väl det du egentligen är skulle jag tro.
Mytoman - en som ljuger för egen vinnings skull.

Du räknade iskallt med att dina lögner skulle göra mig så rädd att jag inte vågade säga vad du sagt.
Jag känner inte den person du beskrev för mig -
för jag känner en helt annan.
Jag känner inte dig heller.

Jag brukar inte tänka på dig längre.
Du var och är en obetydlig person i mitt liv.
En gång i tiden gjorde du mig illa.
Konstigt - jag brukar inte vara långsint men just idag känner jag mig som att jag bara vill platta till.
När man serverar lögner till vardagsmat är det rätt viktigt att man tänker till innan man serverar den.
Att säga någonting som är så långt ifrån verkligheten till den man säger det till är riktigt osmart för det är det samma som att bereda vägen för sanningen...

Nej, fy vad jag mår illa...
Dags att stoppa något i magen för att hindra illamåendet.
Jag har vänt blad och gjort ett nytt kapitel.
Fäster inget hänseende till en obetydlig liten skit längre...
En patetisk liten lögnare som .... ja, va sjutton... bortraderat!!!

Fy fan så skönt!!!

Weee - här ska det levas :)
I och för sig med smärta men inte i hjärtat :)
Jag tror mig veta vad det är jag har just nu och jag kommer att njuta av varje sekund av alla dagar som går. Och dom kommer att gå när jag håller huvudet högt.
Jag kommer att fortsätta le och skratta.
Jag kommer alltid att älska.