Snygg kepa, SpeedWay...

...och event :)

Speedway har alltid varit min hjärtesport nummer 2 :). När jag var liten tog pappa (och ibland mamma) med mig och bröderna på Speedway på Gubbängens IP där vi såg på Getingarna. Anders Michanek var ju givetvis idolen med stort I... Jag har alltid älskat doften (som så många hatar) av materialet på banan, det förbrända bränslet, gummit eller rättare sagt: blandningen av det. Jag hängde tillsammans med brorsorna runt depån både innan och efter matchen. Innan matchen fanns det ibland möjlighet att få komma in i depån och jag höll pappa hårt i handen och gick omkring med stora ögon och bara insöp hela alltet. Vi försökte alltid stå i närheten av depån och många gånger fick pappa hämta sin motortokiga dotter borta vid depån där hon hängde på stängslet för att se, höra och lukta. Det var främst jag och äldsta brodern som var speedway-tokiga och är så till viss del än idag. På somrarna då vi är uppe på Torpet brukar vi se de matcher som sänds på TV'n sena nätter då vi sitter och ugglar framför TV'n och slår vad om vem som kommer att vinna den här gången...

Sen när jag och föräldrarna flyttade ut till ön försvann ju Speedway'en men då fanns det ju så mycket annat att göra istället. Det är väl 15 år sedan det gick upp för oss att det fanns ju en Speedwaybana på rätt nära håll. Mestadels för att en kamrat inom politiken har en son som började köra och som den lokalpatriot man är och som älskare av Speedway vi är började jag och pappa att åka upp till Hallstavik för att kolla in vårt lag - Rospiggarna. Första gången vi åkte upp för att kolla och jag öppnade dörren och hörde ljudet, kände doften och sög in atmosfären sa jag till pappa att "det känns precis som när jag var liten". En känsla av lugn och välbefinnande men pulsen ökade enormt. Pappa log åt mig och sa något i stil med "bara jag inte behöver hämta ner dig i stängslet runt depån..."... "Nä, pappa - jag lovar...."... Ibland följde barnen med upp och det märktes ju tidigt vilka som ärvt sin moders motorintresse: båda prinsessorna :). Det är bara dom som velat följa med på både ishockey och Speedway när jag varit iväg... En gång stod vi i regn och tittade på en final - jag och prinsessorna hängde runt ringen och Prinsen... ja, han lekte bakom oss med några nyfunna kamrater istället...

Jag har en tjejkompis som är lika mycket för Speedway som jag och hon är också sambo med Andreas Jonssons far. Vi har ofta pratat om att vi ska gå och kolla tillsammans och inte förrän igår blev det av... De hade ett event för Pappers 68 med 70 stycken gäster. Det är ofta sponsorerna som bjuder in till eventen och det är bland annat mina kompisar som genomför dom. Vi gjorde en massa sallad, det grillades kött och korv och vi dukade på och av. Bytte skålar, såg till att det fanns dricka, öl och mat så att det räckte. Kokade 80 koppar kaffe, packade fram snacks och chokladbollar. Och så vidare med allt som skulle göras...

Pratade en massa strunt och allvarligheter, gjorde upp planer för vad vi vill ha ut i politiken och hur vi vill genomföra vissa saker. Vi grät en skvätt också för saker som inte alltid fungerat och människor man förlorat och människor i vår omvärld som inte mår så bra just nu. Vi log och var trevliga - och vi tittade på Speedway :). När jag var liten var jag från början alltid sur på pappa för att han alltid tvingade mig att ha keps på mig när vi stod utmed banan - det tog bara ett par gånger innan jag förstod varför jag skulle ha denna keps... Det stänker material från banan när man står utmed sargen och en kepa är i detta läge oslagbar: den håller den nedåtgående solen från synfältet men framför allt så skyddar den mot detta material som kommer flygande. Man följer med med huvudet och böjer till huvudet när de åkt förbi och på så sätt förhindrar man att få detta material i håret och i ansiktet. När jag var liten hade jag en keps som det stod "Getingarna Speedway" på och igår fick jag en ny keps :) En som det står Andreas Jonsson på - en sponsorkeps som delades ut till de som var närvarande på eventet. Som tur var är den grymt snygg också - i färger som jag alltid tyckt om i kombination - röd, gul och svart. Den kepsen kommer jag att använda varje gång jag går på Speedway hädanefter :)

Rospiggarna stod för en utklassningsseger igår och inledde matchen med 8 sk femettor - alltså att man åker in som både 1:a och 2:a i racet. Det delades ut bonuspoäng nästan varje heat... Det regn som SMHI förespråkat lös totalt med sin frånvaro utan det var en vädermässig fin kväll med några moln, sol och inte speciellt kallt. I varje fall tyckte jag inte det när man höll på där och fixade och donade, serverade och kollade Speedway. Och visst stod jag vid depån igen - och det kändes precis som när jag gjorde det när jag var liten: det där totala lugnet och känslan av någon form av total lycka :D. När jag åkte iväg från banan för att fika med kompisen - ja, då kände jag att jag frös nog lite om tåssingarna i varje fall :P...

Efter att ha fikat med kompisen ett längre tag - en sissådär 4,5 timmar var det dags att åka hem miss i nassen... Fortfarande inget regn utan jag åkte under en stjärnklar himmel och följde den starka stjärna som lyste uppe i himlen hela vägen hem. Det kändes som om den lös just för mig igår!

Var ju bara tvungen att ta med "Vi é Rospiggarna", supporterlåten från 2002 :P