Hemmafrugöra...

... vet jag att jag alltid har kallat det för - med ett stort leende för är det någonting jag är bra på så är det att se på saker jag gör med ett stort leende åt mig själv. Att hålla på med hemmafrugörat har alltid fyllt mig med ett tillfredställt lugn och jag har aldrig sett det som något nedvärderande (ja, det finns dom som tycker det är nedvärderande att göra "typiska" kvinnogöromål).

Vad är det jag har gjort då?

Jo, jag har tvättat lakan :) Ja, annat också, men det är bland annat lakanen som även maken brukade kalla för hemmafrugörat... Det är ju inte så svårt att tvätta lakan... och det roliga det är att mangla dom! Ända sen jag flyttade hemifrån första gången, som 19-åring, har jag manglat mina lakan. Mormor lärde mig då det var hos mormor och morfar jag bodde.

Ett litet sidospår: Bo hos mormor och morfar som 19-åring??? Javisst!!! Mormor och morfar bodde i Sollentuna, nedanför St:Eriks kyrka, i ett hus som hade 3 våningar. På källarplanet fanns morfars lager, garage och verkstaden. På mellanplanet en 2-rumslägenhet som hyrdes ut till ett par killar från Dalarna (?), tvättstuga, förråd, gästrum och två kontorsrum och på översta planet fanns själva bostaden med 3 sovrum. Det var inte bara jag som bodde där utan min yngsta moster och min kusin bodde även där. Min andra moster arbetade där och var och varannan natt så var det sista rummet upptaget av någon kusin. Di gamla var ofta utomlands på affärsresor eller gjorde samma sak i Sverige vilket innebar att man allt som oftast hade hela jättehuset för sig själv (eller med mostrar och kusiner). Det var mycket gitarrspelande på kvällar och nätter och på dagarna jobbade jag på Konsum i Kista centrum. Det var under den här tiden som mormor lärde mig att mangla...

Så igår gick jag ut i tvättstugan efter att ha kommit hem ifrån Storbyn dit jag skjutsat Lillprinsessan som ju är på läger med högstadiet. 5 lakan och lite kläder slängdes in i tvättmaskinen och de 5 som hängde i verkstaden där mangeln står veks och rullades ihop efter alla konstens regler. När dessa 5 lakan var färdiga - ja, då manglades de. Medan nästa maskin med lakan åkte karusell tog jag och strök de blusar och klänningar som hängt på tork. Efter det plockade jag fram 1,2 kg köttfärs och gjorde en köttbullssmet som fick stå och dra sig medan jag gick ut och manglade nästa omgång med lakan - och laddade maskinen med ännu en omgång med lakan för karusell... Jag har en oerhörd massa lakan... Det blir väl så när man har en mor som genom alla år haft pippi på att köpa just lakanset åt mig och de allra flesta... ja, de köps som 2... Detta började hon med när jag var runt 15 år och eftersom att de flesta av dom ser ut som dom är nya fortfarande är det väl bra kvalitutta på dom :). Och jag ska väl erkänna att jag ändå köpt en del själv... Har ändå tagit upp 10 stycken till Torpet och ändå får dom inte plats i linneskåpet... Det är därför dom samlas på hög inne i tvättstugan för om alla är tvättade samtidigt så finns det inte plats för dom... Jag har så många att jag behöver väl bara tvätta lakan en 3-4 gånger per år... Men då tvättar jag å andra sidan rätt många åt gången, som denna måndag och tisdag då jag tvättat 20 stycken (och ändå är det inte slut i linnestugan och det är inte tomt i lakanspåsen i tvättstugan....). Naturligtvis manglar jag även örngott och dukar...

Efter detta trillades det ca 150 köttbullar :). Gjorda efter det recept som morfar lärde mig som är "världens godaste köttbullar". När jag gör köttbullar gör jag alltid på över 1 kilo köttfärs så att det räcker till några middagar. Själv äter jag ju bara 4 stycken vid varje måltid... Men det gäller att frysa in dom snabbt för de har en strykande åtgång... Mitt i detta ringde älsklingen och frågade om jag inte kunde komma på måndagen istället för tisdagen - visst är det väl underbart när man är saknad?

På det sättet trivs jag med att bo ensam med barnen :). Jag rår över mig själv, arbetar de tider jag vill. Kan gå på konserter eller på krogen med kompisarna, åka på möten och fika sent hos någon kompis. Där emellan är jag hemma med barnen. Det är det som är så skönt med att ha lite äldre barn som är helt superbra på att sköta sig själva. De är ju även uppvuxna med att mamma under hela deras uppväxt går på diverse saker - det är ett sätt att leva på och fortfarande har de alltid valet att åka med - men väljer oftast att vara hemma. De lagar mat, ger katterna mat och går och lägger sig i tid - de är så bra på att ta ansvar :D. Det blir nog så när man ger barnen ansvar och tillit, respekterar dom och deras åsikter och man visar att man litar på dom - det skapar ansvarstagande barn helt enkelt. Det har alltid varit så att jag sällan blir arg och skäller på dom (jo, det händer) - men jag väljer mina strider med dom. Finns så många onödiga strider...

Men älsklingens önskan var det, ja... Efter att ha manglat, strukit, fixat en ickefungerande dator till fungerande, fixat nätverket och stekt alla dessa köttbullar var jag rätt less på hemmiljön... så jag frågade Prinsen om det var okej - vilket det naturligtvis var så jag kokade lite kaffe, hällde i den ständiga följeslagaren "Taxitermosen" och for iväg... Alltså - den där famnen är så go att krypa in i... så varm och välkomnande, mysig och på alla sätt rätt underbar..:P. När man inte lever ihop så blir träffarna så mycket mer intensiva... TV, film och allmänt mys och somnade sent, väldigt sent... och vaknade 05.15... och for hem... till de resterande 10 lakanen (eller något sånt...). Och ärligt - jag är rätt trött nu..

För övrigt :D... Ny storlek på byxor idag, trallallalalalaaaaa!

Dagens låt: Jamie Cullum, What a different a day made, en helt underbar, 33-årig jazzmusiker!

Lite mumma sådär...:P