Bortsett från denna sordiläggare hade jag en helt perfekt dag igår :). Den var en aningen stressad och jag fann inte ens tiden att svara mina medspelare på WF eller på SongPop. Vaknade lite sent än vad jag borde ha gjort så det blev snabba ryck för att hinna komma iväg. När jag säger snabba ryck pratar vi Dercumstyle... Måste ju få kontakt med resten av kroppen först... Men det blev tjaowsig sminkning som "alltid" (nej, jag sminkar mig inte alltid och jag åker till den lokala affären utan smink...) och lite wax i håret... Skulle skriva ut en faktura till pappas revisor - och vad händer då? Jo, naturligtvis vill först inte skrivaren få ström och när den väl får ström vill den inte skriva ut! Ett hysteriskt utbrott senare gick den med på att skriva ut... (Nej - den svarar inte så vidare värst bra på mina utbrott - den är väldigt tyst under dessa utbrott...). Vänder mig om - och välter naturligtvis ut kaffeglaset som står på skrivbordet - och varför inte se till att det hamnar i en väska men innan dess har den ju spillt ut allt över en skorta, papper och annat skit som låg i vägen...??? Varför inte när man redan börjar känna att man börjar bli lite väl sen...?
Naturligtvis hamnar jag bakom den f*'ckin' j*vla blåa Skodan på vägen in och får möte så att jag inte kommer om den på nästan hela vägen in till storbyn. Den blåa Skodan kör aldrig mer än 50 kilometer i timmen - oavsett väglag... Kommer i varje fall fram dit jag ska - och lämnar fakturorna som måste levereras dit dom ska - och naturligtvis missar jag att de jag skulle ha möte med hade planerat in att vi skulle äta lunch först... Men jag satt på trappen tills några andra vänner kom så att jag fick trevligt sällskap i varje fall :). Sent omsider kom mötet på Folkets Hus igång, det var mitt första möte sen jag blev invald men i mina ögon var det ett mycket konstruktivt möte med väldigt trevlig stämning. Kändes verkligen jättebra och tiden bara flög iväg - över utsatt tid och jag tänkte inte ens på det... Efter detta var det dags att handla lite snabbt och för ovanlighetens skull gick det ändå rätt snabbt att handla. Tankade Rohyppan, tog upp telefonen och ringde till älsklingen: Snälla, krama mig idag! Det var nog kontrasterna att gå från dödsbud till jättebra som orsakade lite obalans i hjärna, själ och kropp. Kände mig liksom lite vilsen på något sätt...
Denna dag - tillsammans med förgårdagens samtal om hur man kan känna sig utnyttjad då man ständigt ställer upp, lägger tid, ork, kraft och även känslor för det man tror på - och knappt får ett tack för det man utfört, tog väl på något sätt ut sin rätt. Det är ju så, i varje fall för mig, som är så djupt ideologisk förankrad i det jag tror på och med glädje utför ett ideologiskt arbete - att man lägger allt det där. Snäll är jag så det ibland förslår och jag vet att många ber om hjälp för att de vet att jag för det mesta ställer upp. Sen jag blev sjuk har jag dock fått lära mig att försöka sätta mig själv, min kropp och mitt välbefinnande först - något som jag lidit brist på tidigare och som läkarna tror var en bidragande orsak till att jag faktiskt utvecklade min sjukdom. Denna stress, tillsammans med en cancerdiagnos och en skilsmässa blev hela sinnet övermäktigt helt enkelt... Ibland idag kan jag känna att "nej... nu är jag på väg "dit" igen och nu måste jag säga stopp"! - och jag har så svårt att säga stopp och göra det utifrån mig själv... Detta är någonting jag konstant arbetar med för att jag idag vet att jag måste göra det och om sanningen ska fram är det många som behöver arbeta med just denna del av sig själv.
Igår var det jag som behövde få kramas om - och jag fick mina kramar. Så många jag ville faktiskt... Det blev hem, lämna av mat, plocka fram mat och efter att jag installerat det nya sim-kortet till modemet och fått hela den biten att fungera åkte jag iväg. Helt ego liksom - men ibland måste man få vara ego. Det tog inte så lång tid att åka som jag trodde det skulle göra - det var ju oerhört lite trafik för ovanlighetens skull. Att när jag kom fram få glida in i famnen och känna tryggheten - rätades frågorna i själen ut och styrkan började komma åter. Tänk så lite det egentligen behövs ibland för att man ska känna den inneboende kraften återkomma. Kröp ihop i famnen, såg en riktigt rolig film, mös av tillvaron och sällskapet.
Att se på en rolig film och samtidigt dricka vatten - kom vi dock på att det inte var det smartaste... Helt plötsligt fick jag en total skrattattack och satte vattnet i halsen - och medan jag skrattade kippade jag efter luft - kunde inte sluta skratta och fick nada luft... Efter lite ruggdunk, hostande och smekande återkom jag dock till de levandes skara - och torkade tårarna som börjat rinna... Av skrattet :D. Det blev också en indisk ståupp-komiker från Toronto - och jag skrattade så jag tjöt igen... Jag behövde verkligen den här kontrasten till dagens arbete och och budskap och när jag åkte hem miss i nassen var hjärtat så mycket lättare. Trots att jag körde fel (jävla GPS!!!), snurrade runt - men naturligtvis tog mig dit jag skulle för att komma rätt (TACK pappa för att jag fick ärva ditt oerhört goda lokalsinne :D) så tog det inte lika lång tid att ta sig hem som det tog att ta sig dit... men... det gick också väldigt fort på motorvägen :P. (GPS dit man hittar??? Ja, när det pågår miljoner vägarbeten och man måste svänga än hit och än dit för att hamna rätt kändes den rätt motiverad...). Lyckades stuka vänsterfoten naturligtvis också - ja, men varför inte? Det är ju bara så typiskt mig att ta det där felsteget, full i Furusund typ, och naturligtvis då den foten där jag har det idag inflammerade jättesåret så det gör.. hm... ont! idag... Älsklingen såg oerhört road ut när jag förklarade mer ingående hur jag fått det där såret och till slut sa han bara: "Ja, men det är ju dig vi pratar om - så varför inte liksom...???". Och jag är ju som jag är - ser hellre det roliga i saker än det som är tråkigt och bjuder verkligen på historier om hur oerhört bra jag är på att göra illa mig på de mest konstiga sätt - och jag gör det med skratt och leende :P.
Så det blev en rätt bra dag i slutändan. Har löst vissa rätt viktiga frågeställningar om vissa saker. Ställt en del frågor som jag kände att jag var tvungen att få svar på - och fick tillfredställande svar och sånt känns ju gott i hjärtat. Givit av mig själv - och fått det jag önskat tillbaka - på olika plan :).
...och dom här grabbarna var helt klart en av orsakerna till att det gick rätt så snabbt att köra hem i natt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!