Räknar ner timmar...

... till barnen ska hämtas på Arlanda, vi ska fara iväg på semester och till Storprinsessan kommer till Sverige :)

Tänk så tråkigt man kan ha när de inte är hemma... Ibland tycker jag verkligen inte om att vara den enda förälder som finns att tillgå för barnen men o jag tänker efter skulle jag nog inte vilja ha det på annat sätt. Det är ju min verklighet och jag känner ju liksom inget annat. Om situationen från början sett annorlunda ut skulle det livet utvecklat sig på annat sätt men eftersom att jag alltid är ensam med barnen, får ta alla beslut själv utan att rådfråga någon annan och vi lever vårt liv på det sätt vi gör så det ju det sättet som fungerar. På det stora hela har jag aldrig tyckt att det är speciellt jobbigt att inte dela ansvaret med någon. Det flyter liksom på.... det jobbiga har istället varit att hantera den besvikelse som barnen känner gentemot den andra vuxne.

Man blir riktigt tighta när man lever så här. Respekt för varandra är oerhört viktigt att ha och det har vi. Men när man är så här tighta så blir man även väldigt vilsen när delar av familjen är borta. Till och med barnen är lite vilsna när de är borta för de saknar den raka kommunikation vi har med varandra. Den vanligaste frågan när jag träffar folk och de frågar om detta är: Är det inte jobbigt att inte kunna få vara vuxen själv, kunna gå ut, jobba eller göra vad man vill ibland? Jag är ju vuxen så den frågan förstår jag liksom inte ens... Jag har alltid kunnat gå ut på krogen även fast jag har barnen. När de var mindre var mina föräldrar gladeligen barnvakt (ja, det är de fortfarande men barnen vill inte) och sen har jag oftast ju haft ett barn som varit lite äldre än det andra. Så Storprinsessan var barnvakt åt Prinsen och Lillprinsessan när de var små och nu är Prinsen barnvakt åt Lillprinsessan. De är ändå 16 respektive 13 år. De vet att de alltid kan ringa mig när jag inte är hemma - oavsett om jag är ute med kompisar, jobbar eller har gjort något spontant.

Vi är rätt spontana hela familjen och det är precis lika rätt för barnen att göra något spontant som det är för deras mor. Jag tror att allt detta flyter på för att vi är så trygga med varandra, vi litar på varandra helt enkelt.

Nu är det mitt i sommaren och de minsta har varit hos farmor i över 2 veckor och jag har gjort massor med bus under tiden. Ja, jag kallar det bus för det är en massa olika saker som jag pysslat med. I morgon kväll eller på lördag åker vi upp till Hälsingland och Torpet. Där uppe väntar mormor och morfar, min moster, mina kusiner med barn och bror med barn. En och annan extra person finns nog också - så är det alltid. Det blir dagar med bad, skratt, fotboll, brännboll, god mat, musik - men framför allt umgänge :). När vi varit där i 4 dagar kommer Storprinsessan och Svärprinsen över och detta är något jag verkligen längtar efter. Trots att hon är stor nu och har flyttat hemifrån är vi lika tighta som vi var under hennes uppväxt. Jag hoppas att jag har gjort henne lika trygg som jag försökt att göra.

En av faktorerna som gjort att vi är trygga med hela släkten är Torpet. Det har aldrig varit bråk (ja, något enstaka fylletjaffs har det väl varit) men på det stora hela så är det tryggt att vara där. Det är 3 generationer släkt som umgås och trivs med varandra och det är någonting som ingen av oss vill vara utan - vare sig barn eller vuxna. Alla barnen (och vuxna) ser detta som någonting helt underbart och tycker uppriktigt synd om de som inte har tillgång till denna varma känsla inom sin egen släkt.

Så nu är blommorna färdiggjorda för sommarvattningen. Väskorna framplockade för iplockning, kattburen står redo. Akvariet ska göras rent ikväll. Ompackning av barnens väskor. Fara och vattna mors och fars blommor, handla kattmat och sen åka och hämta världens underbaraste och sötaste ungar :) De två första vill säga...