Jag åkte inte ens fast i testet vi gjorde i plugget: Det var på gymnasiet och vi var 3 stycken som varit sjuka ett tag och således inte varit i skolan. Det var så dags för samhällskunskap och vi hade en lärare som var lite speciell av sig - nu gällde ämnet "att vara en i mängden och grupptryckets fråga"... Vi som inte varit i skolan på ett par dagar fattade zip och nada kan jag ju säga. Hur som helst fick hela klassen på 30 ungdomar klämma ihop sig utmed ena långväggen, en av klasskompisarna fick en stor bunt papper som skulle visas upp för oss och vi skulle nu tala om ifall pilarna på pappret var större, lika stora eller mindre än de som vår fröken visade upp.
Först var det inga konstigheter men sen började de säga att pilen som var tydligt mindre var lika stor och jag opponerade mig. Sen var det pilen som var lika stor - men den var mycket mindre - och klassen sa att den var lika stor. Kändes ju heltossigt det där - hade hela klassen rökt på eller vad handlade det om? Det var bara jag som fortsatte se "rätt" pilar - i mina ögon i varje fall. De 2 andra som varit sjuka föll in i kören av felsägare. Till slut var denna övning till ända och nu fick jag och de andra 2 som varit sjuka reda på vad detta handlade om - Jo - Grupptryck! Hur man gör som "andra vill" för att man inte vill stå utanför, man vill vara som alla andra, inte skilja sig från mängden. Klassen i övrigt hade helt varit med på detta testet - och de hade slagit vad om vilka som skulle forma sig eller inte efter klassens vilja... De hade mycket riktigt också sagt att jag aldrig skulle forma mig i detta - utan i stället tala om att "neeeej - det där är väl fel"...
De visste - och jag visste och vet - att det där med att följa strömmen är inte riktigt min grej. Om jag gjort det skulle jag aldrig kunnat ha mina bästa vänner bland killarna - för med det kom så oerhört mycket skitsnack hela tiden och visst är det nog så att det ibland kan vara lättare att falla in i den gömda tillvaron - men jag är hellre stark och kämpar för det jag tror på. Jag vet ju också att många av vännerna har varit oerhört tacksamma för att de har haft en tjej som de litat på och som ibland lotsade dom rätt bland knasiga tjejer och deras känslor (ja, det var så vi kallade dom...). Många gånger har man suttit och pratat natten lång om hur och varför det reageras på vissa saker på ett för en man till synes obegripligt sätt... och många gånger har jag ifrågasatt mitt eget köns beteende och bestämt mig för att "så där ska jag aldrig göra...".
Och jag har hållit mig borta från att göra vissa saker också. Jag kan vara en hetsig person, bli förbannad och höja rösten - visst, jag skiljer mig inte från andra men däremot, när det gäller diskussioner i förhållanden så pratar jag istället. Många är gångerna då man blivit beskylld för än det ena eller det andra - men valt att bara titta, le och ibland inte ens kommentera det. Varför ge tillfredställelsen till den som anklagar och gå till motangrepp? Men om jag går i svaromål har jag de flesta gångerna valt att göra det lugnt och stilla... ett par gånger har jag dock blivit så provocerad att jag kan ge tillbaka med samma mynt - och då gjort det på ett sätt som jag lärt mig från "mina grabbar", vilket ofta gjort att det jag sagt svidit mer än vad mottagaren förväntat sig. Sen är en av de viktigaste sakerna att komma ihåg att det som sägs i ilska och affekt ofta är avsett att såra och ibland sägs utan att det "ska kommas ihåg". Att slå och kasta grejer har aldrig varit min grej... 2 örfilar har jag gett ut i hela mitt liv (och bett om ursäkt för men fick till svar att de var verkligen fullt berättigade..).
Ibland har jag fått höra att jag skulle vara anledningen till att några brutit upp - och på ett sätt kan det nog vara så då jag ju har pratat, gett råd och belyst vissa saker. Jag har givit av min styrka till att ge någon annan styrka att förändra ett liv de inte trivs med. Att säga att det är faktiskt helt okej att bryta upp ifrån ett kärlekstomt förhållande, sagt att ett ickefungerande sexliv kan vara en anledning till uppbrott men att man först kanske borde söka efter anledningen till att man faktiskt inte blir inspirerad av sex som ju faktiskt är alldeles underbart att ha med rätt kvinna/man, att man behöver inte förlora barnen på kuppen och att det faktiskt inte innebär att man måste vara osams med varandra för tid och evighet för att man går isär. Men jag står för att jag har givit dessa råd - det är ju inte samma sak som att jag gjort något dumt - vilket verkar vara den första tanken som många kvinnor tänker... Vilket är en sak jag inte förstår... Om en man pratar med en manlig kompis så förutsätter inte en kvinna att de hoppat i säng med varandra - är det en kvinna de pratat med ses man helt plötsligt som ett hot och många förutsätter att man rullat runt i sänghalmen - vilket är så långt ifrån sanningen som man kan komma... Jag har helt enkelt varit en god kompis som gett en kär vän det stöd som han kanske vill ha. Jag har givetvis tjejkompisar jag snackar med också - men snackar på ett helt annat sätt med killar...
Många av vännerna har uppmuntrat den här busigheten som jag har - de säger att det är det som "gör mig till mig" och att det är det som gör mig så speciell. Och det stämmer nog också. De lärde mig att det är helt okej att vara som jag är... jag är flirtig när jag går ut - bländar av ett strålande leende, får uppmärksamheten och sen ser jag med glittrande ögon... Det har dock ibland satt mig i knepiga situationer - men inte värre än att jag går helskinnad där ifrån :P. Jag är rätt bra på att skicka sexiga sms till mina vänner - bara för att jag är jag - för det är sån jag är helt enkelt. Jag har en tendens till att faktiskt ta det jag vill ha - vilket även innebär att jag ibland inte är så snäll. Snäll mot mig själv är jag, snäll mot någon annan är jag - men ibland är jag inte snäll mot mot någon annans. Men det är också upp till andra att ta upp det och se vad det är och se det för vad det är. Jag tar inte ansvar över hur andra beter sig eller vad de gör - jag tar endast ansvar för mina egna handlingar och är inte någon annans samvete. Man måste lära sig att stå för de sakerna man gör - och om jag gör ett fel så står jag för att jag har gjort det, finns ingen anledning till att inte göra det - men jag vägrar ta ansvar för saker som andra gör eller inte gör... och visst får jag ibland skit för mitt resonemang men jag står för det också. Jag är hellre stark och sann mot mig själv - så jag fortsätter att vara mystisk, fortsätter bli kallad för diverse superlativ, fortsätter vara stark i mig själv - fortsätter leva mitt liv helt enkelt. Jag har ibland vandrat över "lik" och jag kommer nog att fortsätta att ta för mig av det som världen har att erbjuda mig...
Ja just det - Blues & rockfestivalen körde ju igång igår :D. En helt underbar upplevelse - vackert väder, bra vänner, snygga karlar, mysiga sms men framför allt - underbar musik! Flirtar gör jag ju alltid, njuter till max av musiken, dansar och dricker öl. Kvällens uppköp var The Van Desh och Ska'N'Ska men även The Fix och Shotgun Crackers... De två sistnämnda var energiknippar till "Guds nåde" och det blev inte sämre av att flera av grabbarna i bandet var snygga och vältränade så vi stod och funderade på vilken del av kroppen som reagerade mest på dom... haha :P. Dagens nerköp var Åskfödd då vi stod och funderade på vart vi skulle ta vägen... och toan blev det bästa alternativet... och då är det illa... (Men enligt uppgift har de mycket bättre låtar än vad de spelade igår så om de spelar någon annanstans någon annan gång så ger jag dom en chans till att appellera mig.)
Det var inte så mycket fylla - vi reflekterade endast över de två överförfriskade tanterna och tjejen som ansåg att ställningen till mixerbordet var en bra ställning att hålla sig upprätt till. En av de sakerna som gjorde upplevelsen större var att det var en total blandning av åldersstrruktur - allt från 18 till 70 typ - precis som det ska vara på en gjuten festival... Idag kör den igång klockan 3 så det börjar väl bli dags att göra sig i ordning för att gå halvmilen ut till Kärleksudden... (trots det trasiga knät - måste skaffa en remiss till ortopeden igen...). Idag kommer de riktiga bluesbanden och jag ser fram emot Ebbot och Roffe Wickström - kan dagen bli annat än perfekt???
Dagens låt är inte från ett band på Bluesfestivalen - det är en låt jag fick av min dotter en gång - det är så här fri jag är säger hon, hon säger att det är så här jag är och att den är en symbol för hennes mor: "Du är säker - tar dig fram, stolta steg i ett okänt land. Utan tvivel och med självklar tro går du fram..." "Blodet rusar, viljan sliter i din kropp - du vill ha mer och mer av livet och ger aldrig upp. Du ger aldrig upp. Du är vild och stark - din själ är fri, skapar världen som du lever i. Ingen man kan fånga dig - Gud nåde den som pröver sig. Blodet rusar, viljan sliter i din kropp - du vill ha mer och mer av livet och ger aldrig upp. Marken under dina fötter, du springer med regn å solen i ditt hår. Som vinden rör du dig bland träden mot nya horisonter med blicken i det blå".
Älskar dig min stora, underbara Prinsessa! Den är även DU!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!